Jag vill invända mot ordet barnfattigdom. För det är inte några barn som egentligen är fattiga, utan deras föräldrar är ju de som är fattiga. Barnen lever då i fattigdom. Som medierna behandlar ordet får man intrycket av att det är de som ska dra in pengarna till försörjningen. Ett barn är helt beroende av hur föräldrarnas ekonomi är. Därför känns dett ord barnfattigdom fel. Jag tänker mer på hur barn har det i de länder där de faktiskt arbetar för att tjäna pengar. Där barnarbete är ett inslag i den vardagliga bilden. Där kan jag placera ordet barnfattigdom, eftersom många av de arbetande barnen inte har föräldrar.

Hur de barnen har det och hur barnen med fattiga föräldrar i Sverige har det, är en enorm skillnad. Barnen här har kläder på kroppen och mat för dagen, då vi ändå har ett skyddsnät. Emedan barnen i t ex Afrika är helt utlämnade till sig själva. Jag vill absolut inte förringa detta att barn lever i familjer med skral ekonomi. För visst gör det det. Det jag vill påvisa är att detta skapade ord stämmer illa på hur det är i Sverige. Min bild blir en helt annan när jag ser ordet.