Så fin dagen blev

Dagen började väldigt grått och vått, men utvecklade sig till att bli en solig varm dag. Vi traskade iväg ut på landet innan frukost och Turbo smög på fåren i hagen. En stunds vila på en mur blev det i solen som tittade fram. Efter den turen smakade det gott med frukost. Vi skulle släppa ut hundarna på förmiddagen, men igelkotten tryckte vid vattenslangen så det blev inte mycket med det.

Mr J har betalat våra räkningar så nu vet vi vad vi har att röra oss med resten av månaden. Efter det behövde han avreagera sig och vad är bättre än att klippa gräsmattan? Luktar gott av nyklippt gräs nu och hundarna har fått en eftermiddag i trädgården. Jag har lagt lakan i tvättmaskinen som jobbat på bra och sedan vattnat alla blommor inomhus. Allt under överinseende av Turbo som kollat att allt gått rätt till.

Skönt att veta att nu har Mr J endast fem dagar kvar att arbeta. Sedan blir det 52 veckors semester. Jätteroligt att han slipper arbeta till 65 år. Nu kan vi njuta av livet och är inte alltför gamla och knackiga. Den som spar han har, sade min mamma. Vi sparar på livet och med mindre stress kanske vi får många fina år. Planer har vi och det känns spännande. Men först ska vi landa i vardagen hemma.

Jag laddar för min sista vecka som ensam med hundarna. Ska rensa rabatterna före den riktiga hösten kommer om nu vädret håller i sig och det blir torrt. Förra året blev det inte gjort, eftersom jag inte var så rörlig. Snart går vi över till vintertid och mörkret kommer. Ska köpa doftljus och tända värmeljus för att känna lugn och härda ut denna vinter. Tycker vintrarna blir jobbigare för varje år. Då är det främst mörkret jag syftar på och även isen som vi ofta får dras med här nere i skåne. En annan som får mig på bra humör är Joakim.

Annonser

Toppen dag 

Vädret repade sig enormt och det blev både varmt och mysigt. Jag traskade iväg med Unkas och vi gjorde en visit hos pappa. Fick ordning på den nya fjärrkontrollen som mannen köpt. Nu kan han se på tv från sängen och jag tror han längtat efter det. 

Sedan var det dags för mig att hälla ättika på allt ogräs på garageuppfarten. Passade på att klippa gräset vid hjulet också. Det behövdes verkligen. Vår duva har lagt ägg i häcken och tittade nyfiket på mig. 

Var och slutbesiktade pappas förra lägenhet och det gick bra. Mannen körde ner till Trelleborg och lämnade nycklarna, så nu är det klart. 

Jag läser reseberättelser och blir åknödig . Vill också komma iväg. 

Bara grå himmel

Tur att apparaten piper till innan den börjar pumpa, annars hade jag hoppat till. Det känns som att min högra arm kommer att vara helt blå i morgon när manschetten tas av. Något jag är glad över , är att det inte är supervarmt ute idag. Att ha en plastslang runt axlar och invirad i bh-n hade varit jobbigt om man blir svettig. Blir nog jacka idag. Unkas sover i ute rummet just nu. Kuma ligger inne hos mig.

Blir nog inte så att den andra syrenbusken får sin klippning idag heller. Min högerarm är väldigt öm och att anstränga sig då är inte roligt. Det får bli de vanliga sysslorna och svängarna med hundarna.

Midsommar närmar sig och detta år blir annorlunda. Varken pappa eller farmor klarar av att vara borta hemifrån i flera timmar. Därför tänkte vi packa en kaffekorg med lite smått och gott. Sedan har vi en stunds fika i pappas rum. De får både sill och jordgubbar till middag, så det behöver vi inte ta med oss. Därför får vi fira midsommar ensamma detta år. Bara att vänja sig då det kommer att bli såhär i framtiden.

Igår när jag skulle skiva citron till citronvattnet, skar jag mig i fingret och det blödde som att jag hade världens största sår. Fick på ett plåster och på kvällen tog jag bort det. Vilket litet ytte pytte sår det är. När jag satte på mig mina nya kängor märkte jag att det droppade blod. Inget på kängorna som tur var. Hade inte tid att gå in och sätta på ett plåster, så jag virade papper runt fingret och traskade iväg. Distriktsköterskan gav mig något slags tejp och nu ska jag låta det sitta på resten av dagen.

Vår väder idag 

Allt började så bra, men så fick jag det tråkiga meddelandet att min gudfar somnat in. Visserligen var han 99 år, men han har ju alltid funnits där. Nu hoppas jag att han är tillsammans med min älskade gudmor som jag saknar oerhört. 

Det var inte roligt att behöva berätta för min pappa att hans storebror är död. Nu har alla hans syskon dött och han är ensam kvar. Vi pratade länge om det och han berättade minnen från sin barndom. De var riktigt nära alla fyra syskon då de mist sin mor tidigt i cancer. Pappa var tonåring och den enda av syskonen som bodde hemma då. En förlust som alltid präglat honom. 

Jag är glad att finnas där för pappa nu och vi ska ha många fina stunder tillsammans. 

Lätt snöfall hela dagen 

Då ser det ut såhär vid 17.00 och hundarna förvånade när jag öppnade dörren till trädgården. De sprang ut och nosade på snön och sedan sprang de in igen. Jag hade fullt sjå att stoppa dem för att få något foto. 

Unkas tycker att jag ska flytta på mig. 

Kuma vill bara in och försöker gå förbi mig. 

Fånga dagen eller släpp den

Det har ju varit väldigt populärt att följa devisen om att fånga dagen, vilket i stort sett betyder att ta tag i alla saker som ska göras. Eller har jag uppfattat allt fel? Det kanske betyder att fylla dagen med sådant som får en att må bra? Så är det nog, men hur många har verkligen tid med det? De flesta har en massa måsten som ska göras och därtill arbete, där man tillbringar största delen av dygnet. Hur bra kan man fånga dagen med sådant som får en att må bra då?

Nu när jag sitter väldigt fast i mitt hus, har jag en annan tanke som jag börjat anamma. Släpp dagen! Låt den flyta på och försök vara glad åt alla småsaker som sker. Att känna att dagen måste fyllas av meningsfulla saker, får åtminstone mig att bli stressad. Hur ska jag åstadkomma det när jag inte får röra mig särskilt mycket? Nej, det fungerar inte utan jag släpper dagen och låter den bli som den blir.

Dagen har sin gång och det får vara bra med det. Hittar jag något intressant att läsa eller titta på, får det ta den tid det tar. Jag måste inte kompensera med att göra något nyttigt efter det. Det enda jag planerar in om dagarna är tiden då hundarna ska få sin middag. I övrigt släpper de också dagen hela tiden. Idag har de sovit den mesta tiden och det är väl precis det de kände för att göra. Andra dagar är de ute i trädgården eller inne hos mig i biblioteket och vill ha min uppmärksamhet på olika sätt.

Mina hundar har lärt mig att släppa dagen och bara vara.

wpid-img_20151008_114035.jpg

Nöjd med dagen

Ofta när jag satt mig med mina knäckemackor vid datan ,efter dagens olika bestyr funderar jag över allt som skett under dagen. Ibland kan jag känna att jag borde ha hunnit med mer av alla måsten. Fast det är ju rätt löjligt då det egentligen inte måste hinnas med just precis denna dag. Andra dagar är jag så förbaskat nöjd med allt jag gjort.

Mitt liv består ju av att ta hand om tre stora hundar, vilket betyder omsorg och motion. Sedan har jag min gamla pappa som behöver mer och mer hjälp ju äldre han blir. I morgon ska jag rulla honom till församlingshuset som bjuder på middag. Han fyller nittio år i december och då ska vi också bjuda på kalas hemma hos oss. Nästa år ska vi gå över till kommunens hemhjälp då den privata börjar bli väldigt dyr. Då ska jag inkludera ledsagning minst en gång i månaden. Det har den privata hjälpen struntat i och jag tror pappa gärna vill komma ut mer.

Oftast är jag nöjd med mina dagar. Idag är jag det. Vi har varit ute i en solig höstdag och hundarna har njutit lika mycket som jag. Pappa har fått tidning, lämnat in lotto och dagens dubbel. Hans stora nöje vid denna ålder. Vi har pratat en stund och kunnat vara lite far och dotter en stund. Inte bara hemhjälp och åldring. Jag har även hunnit stryka flera av mannens skjortor, tagit om hand om tvätten.

Men stopp …. jag har nog glömt bort mig själv lite grann där. Förutom yogan och meditationen i morse, har jag inte gjort något bara för mig. Känns det igen? Trodde väl det. Får bli en annan dag då.