I morse var jag med på vårdsamtal med pappa och nu vädjade jag faktiskt om att han skulle få komma någonstans nära mig. De vill att han ska till ett korttidsboende förs och främst och jag sade att det han var på sist gjorde honom så deprimerad att dit får han bara inte skickas. Nu hoppas jag att de tar mitt nuvarande handikapp i beaktande och att jag är den anhörig som är närmast boende. Bara att hoppas på det och så ska vi nog försöka få in pappa på ett permanent boende och då vill jag att han ska hamna här i byn. Så det är bara att hålla tummarna, något annat kan jag inte göra just nu.

Jag följer en blogg som är väldigt ärlig och rak. Bara ett vardagligt liv och inga skryt om att vara si eller så. Känner inte den som skriver, men känner igen mig väldigt mycket i det hon skriver. Jag för x antal år sedan och utan att lägga mig i beslut eller annat, så är det precis som jag skulle gjort i olika sammanhang. Annat som jag är glad för är att hon skriver regelbundet. Lite lär man sig också från andra och jag ska nog försöka leta efter fler bloggar som just hennes.

Tyvärr, har jag inte kunnat skriva på min bok ett tag nu, då värken och min fot gör att jag måste röra på mig ofta. Får ont i baken och benen om jag inte ändrar ställning efter en kort stund. Tänkte börja med att teckna och måla akvarell för att få utlopp för min kreativitet. Har inga pennor hemma eller färger så nu ska jag beställa hem det jag behöver. Kanske kan jag måla ned min värk och den ledsnad jag har inuti mig just nu. Att inte kunna hjälpa till när jag verkligen behövs. Tror att det kan vara ett bra sätt.