Etikettarkiv: historia

Ny vecka med sol

Publicerat av
2

Ingen direkt värme då det endast har varit +16 ute. Men vi vill gärna vara utomhus ändå, så vi tog på varma tröjor efter frukosten. JR körde även bort till verkstaden i byn eftersom vi vill byta batterier i Mackan. Är inte speciellt roligt att de slutar fungera om man är ute och åker. Det är nämligen dags att byta ut dem nu. Jag strövade runt med hundarna under tiden.

Upptäckte att tulpanerna vid stubben har börjat titta fram ordentligt. Tänk, så mycket som kan hända på ett enda dygn. Jag satte ju några här då det ser så tråkigt ut med all jord och sten. När jag sedan gick runt till baksidan upptäckte jag att det växt en hel del kring rosorna och där behövdes det klippas bort. Jag gick bort och hämtade min fina B&D, för här skulle klippas. Mitt i klippningen upptäcker jag att det växer tulpaner mellan rosorna. Javisst ja, det fick inte plats med alla lökar så då tryckte jag ner några på denna sida också. Snart så blommar de.

När jag var klar, gick jag in i tvättstugan för lakanen var färdigtvättade. Då kom Kuma och pratade högljutt med ett klagande läte. Han lommade mot ytterdörren och där såg jag problemet, JR hade stängt dörren vilket vi brukar göra när vi håller på med jobb på baksidan av huset. Kuma ville absolut gå in. Men när jag hämtat min 25 cl flaska och placerat baken i stolen ute, kom han ut. JR kom hem och hade fått tid för byte på onsdag denna vecka. Så snabbt går det här att få både nya delar och tid för byte. Så han gjorde mig sällskap ute. Tur vi har så små öl för jag hade inte velat sitta ute längre än det tog att dricka upp allt. En varm dusch och det kändes mycket bättre.

Vi var nöjda med dagens arbete och en stund med lite vila och läsning unnade vi oss. Tyvärr förlorar jag mig i klipp om kriget i Ukraina. Svårt att inte titta på klippen. Sedan vill jag veta vad ryssarna gör för övergrepp på befolkningen. Verkligheten gör så ont ibland.

Funderar på om det var något mer jag hade på hjärtat idag. Naturligtvis finns det massor men åtskilligt som inte ska sättas på pränt. Någon kanske undrar om min pappa upplevde andra världskriget på nära håll och ja, på sätt och vis gjorde han det. Eftersom han bodde i en by nära järnvägsknuten Krylbo såg han flera trupptransporter av tyska soldater. De pausade ofta i Krylbo dit pappa och hans kamrater cyklade för att få en glimt av alla transporter. Det var extra spännande då ett transporttåg sprängdes i Krylbo och killarna var snabba på sina cyklar dit. Möklinta låg inte direkt nästgårds utan det var några mil bort så de blev vältränade på kuppen. Det var väl det närmaste han kom kriget förutom ransoneringskuponger och gengasbilar.

Men vår släktgren på pappas sida härstammar från indelta soldater. Pappas efternamn är ett soldatnamn som hans anfader blev tilldelad vid inställelsen. Det var fler av samma släkt som blev soldater och då fick man helt resolut ett nytt av befälet. Så detta med soldater finns på mina bägge föräldrars sida. Jag har en gammal soldatkista som pappas anfader hade. Den har årtalet 1795 så man får ju en del funderingar var den varit någonstans.

Vi har alla en historia och att rasera den är ett rent barbari.

Historien om veden

Publicerat av
4

Igår kom veden vid halv fem och allt tippades ute på gatan framför grinden.

Vi stod och tittade på högen och det kändes lite tungt just då. Men skam den som ger upp innan man försökt.

Hit skulle den och allt var fint förberett. Men skulle allt få plats?

Det är uppför och till vänster allt ska. Kuma lade sig strategiskt och där hade han bra utsikt över infarten och mig som var på andra sidan grinden.

Gud nåde vad vi slet. Jag kastade fram ved och Mr J staplade på säckakärran och drog upp allt till skjulet. Han hade ont i nacken efter allt dragandet igår.

Vi måste ju få bort allt från gatan och in i trädgården innan det blev mörkt. Jag gjorde ett kort avbrott vid klockan sex då hundarna fick sin middag. Fotot är taget från andra sidan gatan där jag satt på muren vid vinfältet och vilade ryggen då Mr J rullade upp veden.

Här ligger allt och väntar på att staplas fint i skjulet. Det sparade vi till idag fredag. Lite ledbruten struttade jag ut och började stapla alla mindre pinnar och Mr J tog sig an de större som skulle ligga utanför.

Det har tagit några timmar men nu är det klart. Veden är staplad och de större måste vi klyva innan de kan eldas i spisen. Tror inte att de brinner annars. Om vi var ledbrutna innan dagens jobb så är vi som två 100-åringar just nu.

Hundarna är helt slut efter att ha varit ute hela dagen och sover som stockar haha. Det var ju fyndigt detta med stockar.

Ja så har vi tillbringat fredagen. Vad har ni gjort?

Blåsdag nr 3

Publicerat av
Svara

Det börjar bli lite tjatigt att skriva samma överskrift hela tiden. Sen är det jobbigt att gå i blåst. Men strunt i vädret solen lyser och rapsfälten börjar bli gula. Vårat träd börjar få blommor och snart kommer det vara alldeles vitt av fina bigarråblommor, för jag kan ju inte skriva körsbärsblommor. Fast de är likadana.

Måste ta upp Moderaternas nya utspel om bidrag. Man ska sänka både här och där. Tror Anna Kindberg Batra att folk vill vara arbetslösa, sjuka eller leva på bidrag? Hur förbaskat korkad kan en partiledare bli? Jag blir rent ut sagt förbannad.

Vi har tagit in många flyktingar och naturligtvis kostar det, men man kan inte låta olika instutioner vräka ut pengar på sådant som inte kommer att ge något resultat i längden. Arbetsförmedlingen köpte ett nytt datasystem som sedan inte fungerar. Hur mycket kostar inte det? Behövde man ett nytt system och fanns det inget billigare. Alla dessa coacher i ditt och datt som håvat in pengar på helt vansinniga saker. Jag kommer ihåg när arbetsförmedlingen var en förmedling för arbete. När jag bodde i Göteborg på nittiotalet skar mitt företag ned och jag blev utan arbete. Första gången jag kom till AF fick vi som samlats information om bidrag mm. Andra gången jag kom dit för att få stämpel i mitt kort och hämta nya kort att fylla i, sade min förmedlare :”Vad vill du göra? Kom så tittar vi i datorn och ser om det är något du tycker verkar bra”. Så där satt vi och bläddrade bland annonser och hittade en som jag tyckte verkade bra.

Det var ett projekt och därmed tidsbestämmt, men när det tog slut hann jag vara arbetslös i en vecka tills det kom ett papper hem där jag var kallad på intervju. Tjong så hade jag ett nytt arbete.

Då var AF värd sitt namn. Idag håller förmedlarna på med en massa annat konstigt och har ingen större funktion längre.

Sen var det sjukersättningen. Vem i helskotta vill vara sjuk? Ska man behöva gå från hem och sälja av allt man äger för att man blir sjuk? Man ska väl inte hamna på gatan för att man bryter ett ben, drabbas av cancer eller någon annan sjukdom som innefattar lång bortvaro från arbetslivet. Det är rent sinnesjukt att ens komma på tanken att sänka ersättning för en sjuk människa.

Sedan kan jag faktiskt tycka att man ska ha arbetat en viss tid i Sverige för att uppbära full sjukersättning, barnbidrag och arbetslöshetsersättning. Det ska inte vara så att en människa som arbetat i hela sitt liv ska ha samma ersättning som en som aldrig arbetat i Sverige och betalat skatt. Naturligtvis ska våra flyktingar få hjälp men kanske på annat sätt än med pengar, för det leder ju inte till arbete.

Det finns mycket som har gått snett i Sverige och skulle behöva ändras. Vi skulle nog behöva en sådan som Macron som statsminister. Helt obunden till ett parti som sedan får försöka att hitta de som passar bäst till partiposterna. Jag pratar alltså om Frankrike och presidentvalet som ska göras nu i Maj. Då kan man plocka bra idéer från olika håll.

Vi kanske skulle göra lite som under frihetstiden. Visserligen var man ju trött på kriget och ville ha fred.

Inget fel i att lära sig

Publicerat av
Svara

Något jag alltid funderat över är, varför är det så fruktansvärt att alla som vill bli medborgare i ett land ska lära sig en del om landets seder, historia och lagar? Jag skulle se det som en förmån att få lära mig just sådant om jag var i den situationen. Att sedan få göra ett prov på det man lärt sig är väl inte heller fruktansvärt?

Eftersom jag flyttat runt en hel del i Sveriges avlånga land, har jag också bemödat mig om att lära mig en hel del om platsen jag bor på. Jag har rest runt i landskapet och pratat med de som är uppfödda på platsen. Allt för att känna mig hemma och inte som en främling.

De flyktingar som nu kommer och har kommit kan ju få den undervisningen så fort de fått uppehållstillstånd. Något jag alltid ansett är att det viktigaste för att komma in i ett samhälle är att lära sig språket. Sydsvenska dagbladet hade en artikel i söndags där de intervjuat invandrare som kommit för fem år sedan. Allihop ansåg att det var först när de lärt sig svenska som de kände sig hemma här.

Något annat de borde bli införstådda med är att så länge de bor i ett område med endast landsmän från det forna hemlandet, så försvårar det integrationen. I Sverige finns det många mindre städer som skulle må bra av ett tillskott av människor och där de verkligen skulle komma in i samhället snabbare. Vi har många öde gårdar där bönder från andra länder säkert skulle kunna få ordning på odlingen. Flera har kanske bott på ställen där jorden varit torr och svårjobbad. Här är jorden bördig och de skulle bli saliga. För att få riktig lönsamhet så kunde de bilda kollektiv. Bo i hus som ändå står tomma och gemensamt odla marken runt omkring.

Så visst har vi plats för alla flyktingar om vi bara ser till att använda de kunskaper de har på rätt sätt. Försöka få dem att förstå att de inte ska stanna i storstäderna, utan söka sig ut i landet. Ge dem undervisning om allt de behöver veta, sedan få dem att inse hur värdefulla de kan bli för deras nya hemland.

Ibland får jag kramp när politikerna inte kan tänka och agera förnuftigt. De bara gaggar med varandra och mot varandra, istället för att snabbt sätta igång. Ge tusan i dyra utredningar som tar flera år och kavla upp ärmarna och använd vanligt bondförnuft.

En blöt historia

Publicerat av
Svara

image

Dagens långpromenad blev en riktigt kämpar insats och nu är vi trötta. Varma handdukar och en god brunch gjorde oss gott.
Jag är förkyld med rinnande näsa och ond hals. Så nu går jag runt och tycker synd om mig själv.
Hundarna sover på sängen och mannen ska tvätta mattan i allrummet.
Jag ska fortsätta tycka synd om mig och dammtorka huset invändigt.

Men nu är all snö borta och det är positivt. Kom igen nu våren!

Vi är på insidan fönstret

Publicerat av
Svara

image

Dagens tur på landet, blev en blöt historia. Kuma var måttligt road och Unkas humör dalade ju våtare han blev. Nellie fällde ner öronen och verkade tycka att detta ska vi ta oss genom.
Därför smakade frukosten ännu godare än vanligt.
Nu vräker blötsnö ned och vi chillar inomhus resten av dagen.
Jag planerar julklappar och tar det lugnt. Mannen bastar och ska laga en god middag senare.
+16 i södra Frankrike och gissa om jag hellre varit där just nu.

Tv ikväll

Publicerat av
Svara

Troligtvis tänker du se på tv ikväll. Skönt att sitta och slappa i soffan efter en kanske hektisk dag. En god kopp kaffe och kanske en kaka till. Inte något ont i det alls.

Jag har ett förslag på vad du kan titta på. SVT visar ”Varje ansikte har ett namn” kl.20.00. Det är en dokumentärfilm från 1945, då alla judarna anlände från koncentrationslägren efter kriget. Många filmade ankomsten och alla namn skrevs noggrant ned i rullarna. Magnus Gertten fick fatt i dessa filmer och bestämde sig för att ge ett namn till alla de ansikten som syntes på filmerna.

Det var inte anonyma människor som steg iland i Malmö den gången och det är inte anonyma människor som stiger iland i Italien idag. Alla har sin berättelse och ett namn. Igår kom det ett tusen flyktingar till Italien.

Samma sak gäller de invandrare som redan kommit till Sverige. De har ett namn och en historia, som många kanske helst vill glömma. En del byter namn till något svensktklingande för att bättre komma in i samhället, andra försöker göra sin historia hörd. Vi infödda svenskar och de barn till invandrare som fötts här, vänder dem ofta ryggen. Det är uttjatat och historien har vi hört miljontals gånger. Men för den som vill berätta är den unik och personlig.

Det vi inte får glömma är att alla har ett namn. Varje individ är unik och att dra alla över en kam är något vi måste sluta med.