Vi gick iväg

Äntligen har blåsten mojnat och vi slipper tugga sand längre. En hel del moln på morgonen som skingrades rätt snabbt och solen bröt fram. Jag var snabb och satte igång en maskin med våra lakan. Vill gärna hänga upp dem snabbt så de hinner torka. Vi satt ute en stund innan det var dags att gå in och äta frukost. Bestämde att idag var det en bra dag för att hämta våra mediciner och jag ville ha ansiktskräm mm. Eftersom vi inte tycker om att stressa så skulle vi gå efter klockan två då lunchstängningen var över. Därför kunde jag hänga ut lakanen innan och det var bra då de var torra vid 18.00.

Jag valde att inte ta med kameran då jag ville ha mina händer fria och uppmärksamheten på Turbo hela tiden. Vi gick nere vid vinfälten och då behöver vi korsa leden två gånger, vilket är lite nervöst för mig. Jag har blivit det efter att min älskade Ragnar blev påkörd och avled av sina skador för flera år sedan. Men jag kan fortfarande uppleva ögonblicket och allt efter det som att det var igår. Men idag gick våra övergångar bra trots att Turbo är en del stissig. Alltså inga foton från idag så det blir lite återblickar från den 17:e april andra år i vårat liv.

2013 var vi en tur med husbilen till Öland med JR:s mamma kallad farmor av oss alla. Då var marken täckt av scilla så det lyste blått överallt. Vi var så glada att kunna ge henne denna upplevelse som hon verkligen uppskattade.

2014 var vi på vår första hundträff för Sarloos wolfhound då vi blivit ägare till Kuma till höger på fotot. Söta Nellie var vår sjukorsblandning och hade en hel del malanios i sig. Hon var min tös och luktade tvål på hjässan. Jag brukade köra ner näsan på hennes hjässa och snosa. Hon luktade så gott. Vid det tillfället var vi ägare till tre hundar och jag gick med Unkas och fotade vårat sällskap.

Bröderna brothers älskade varandra och blev otroligt tajta med åren. Unkas och Kuma fann varandra nästan direkt och när Nellie somnade in tydde de sig till varandra ännu mer.

Våren i skåne och avslutar bildkavalkaden denna gång med ett foto på en liten del av vår vanliga promenadväg. Detta är 2016 och det var som vanligt mest grå himmel med en hel del duggande om dagarna. Vi hade börjat tänka på att göra en stor förändring i vårat liv. Satt ofta och tittade på program som En plats i solen och liknande. Frågan var bara till vilket land vi skulle sätta våra nya bopålar. En fråga som sakta mejslades fram. Vi började ha en plan.

Så låt inte andra styra dina val utan gör dem själv vad andra än säger.

Andra advent

Jag har inte tänt något ljus idag för vi har varit lite busy med annat. Det vill säga så har vi gjort rent golven i vanlig ordning och jag har bytt lakan i sängen. Luktar så gott nu och vi känner oss väldigt nöjda. Det har blåst lite idag med och snömolnen cirklade runt byn men de var tomma när de kom förbi här. Jag har inte varit ute i så långa stunder idag utan hållit mig inomhus då jag känt mig lite snuvig. Så därför har jag tittat lite i mitt fotoalbum och kommer att visa lite bilder på den andra advent från tidigare år. Ibland är det roligt att titta lite tillbaka och minnas.



2012 så hade JR precis satt in våra skottsäkra plåtar i sovrummet. Samma plåtar de har på bilarna som är skottsäkra och dessa hamnade inte i USA som brukar vara fallet. Några dagar ute i det skånska vädret hade gjort dem så snyggt rostiga. En idé JR hade och som många tyckte var idiotisk. Jag tycker att det blev riktigt snyggt.

2015 hade det snöat och Unkas busade i trädgården med Nellie. Tyvärr finns inte någon av dem hos oss längre men vi har fina minnen när de var vår familj. Men fy så kallt det var och så vi halkade runt då snön töade och det var isigt överallt. Något som gjorde att vi flyttade söderut så snart det var möjligt.

2016 var vädret inte särskilt annorlunda i december. Jag hade brutit mitt ben och fot vilket gjorde att jag tillbringade mina dagar i vårat dåvarande bibliotek. JR byggde en skön bädd av gamla madrasser och hundarna turades om att ligga och sova där. Ibland kunde Nellie klämma in sig bredvid Unkas men Kuma ville mest ha mattan för sig själv. Jag tror att han inte gillade min järnhäst som stod bredvid mig. Jag fick ju inte stödja på foten i flera månader så JR byggde en ställning så jag kunde förflytta mig. Jag hatade den från första stund men behövde ha den. JR lämnade dörren halvöppen i uterummet och så tog jag mig till dörren dit för att släppa ut hundarna på dagarna. En sits på eländet gjorde att jag kunde sitta och titta ut på dem då de lekte och gjorde sina toaletter. Glad att jag hade hundarna som sällskap när jag var så instängd.

2017 Efter en dag i trädgården är det alltid gott med mat. Jag kunde gå ute men utan hundarna och pappa var glad att jag kunde handla till honom. JR gick med hundarna och vissa dagar var inte vädret nådigt kan jag lova. Men jag var bara glad att kunna gå ute överhuvudtaget. Ja, vissa dagar gick det ju inte då det var isigt och halt. Men nu kunde jag ändå gå ut i trädgården hjälpligt då hundarna var där. Kasta snöbollar och busa en del med dem. Det ojämna underlaget gjorde att jag fick ont men med paracetamol klarade jag av det och jag ville ju så gärna vara ute.

2018 Ja, ni ser va? Hopplöst för någon som mig. Hundarna tyckte förstås att det var roligt men jag tyckte inte alls att det var så mysigt. Inte en chans att jag kunde gå bort till pappa trots att det endast var 200 meter till hans boende. Men JR körde mig vissa dagar och hjälpte mig med inköpen till honom. Efter denna vinter bestämde vi oss för att flytta och att det var slut på snö för vår del. Kuma ville knappt gå ut och även om jag kunde traska ute så hade jag så ont efter en promenad. Gissa om vi surfade runt på internet och tittade på hus. Det lustigaste är att vår Petite Villa fanns till salu och jag sade att om det inte är sålt när vi kommer ner så ska vi absolut titta på det. Men det visste vi inte när detta foto togs.

2019 Var vår första vinter här nere och jag pyntade lite då H skulle komma med flyg endera dagen. Gamle Bill fick en hedersplats på bardisken. Han är gammal nu och har slutat dansa men sjunger det gör han. I år får han vila då H inte kan ta sig ner då flyget blir krångligt och man inte vet hur det blir med pandemin. Så mycket den förstört och gör det fortfarande.

Förra året var första julen utan H och som vi firade ensamma. Jag pyntade lite även om jag inte direkt kände för det. I år har jag inte pyntat alls och plötsligt har julkänslan infunnit sig. Lite lustigt att den jul jag inte pyntar ett dugg så kommer känslan. Denna bild är från 2020 och mycket har hänt sedan dess. Krukor med blåregn står där stolarna ligger, de vita alltså. Yuccapalmerna har fått nya platser och även kottepalmen. Nya växter har flyttat in och så här ser det ut idag.

Och se där! En pool har hittat hem till vår trädgård. En skymt av ena yuccapalmen där till höger också. Så nu får det vara slut på återblickarna för idag. Hoppas ni tyckte att det var roligt. Nu gick jag inte så långt tillbaka i tiden för jag orkade inte , ja läs orkade inte hämta de bilder vi har på sticka. Men 2012 är ju väldigt länge sedan så det räcker väl tycker jag. Vi flyttade in i huset 2001 på vintern och strax var det 2002. Året då vi förgiftade oss. Nu har vi startat en ny era och började 2019 då vi flyttade in i vårat nya hus.

Vad visste vi 2002 eller 2012 ? Inte visste vi mer 2019 då vårat stora hus var sålt och vi körde ner hit för att leta hus. Men vi landade ju bra.

Blåsig dag

Lite besvikna blev vi allihop när jag tryckte på knappen och jalusin i sovrummet åkte upp. Solen var så blek att man knappt kunde ana den. Men vinden gjorde att träden vinkade åt oss. Så vi bestämde oss för att gå ut ändå. Jag struntade i att borsta håret för det blev ändå en frisyr som kallas vindrufs. Inte någon kall vind alls men kraftig. Så någon dag utomhus blev det inte idag. Jo, Turbo höll ut ända tills det var dags för deras middag.

Bjuder därför på en bild från förra året och innan vi hade vårat trädäck. Men parasollet hade vi köpt. Sedan blev det flera turer till Brico och så hade JR ett stort projekt framför sig. Tänka sig att det endast är ett år sedan.

Idag gjorde vi rent golven inomhus och gissa om Kuma njöt då vi bytte av varandra med att sitta hos honom i soffan. Han älskar soffhäng och allrahelst de dagar då vädret inte inbjuder till gräsmys.

För två år sedan stod vi här i väntan på att få nycklarna till huset. Det blåste även då och jag kommer ihåg att vi var rätt less på sanden som virvlade runt. Vi kände oss lite malplacerade då det hade börjat komma flera husvagnar och nästan alla husbilar hade kört iväg. Nu skulle det bli camping istället för ställplats som det är under vintern och våren. Vi flyttade på oss och ställde vår fina Mackan på en camping i Capestange med gräs och utan denna vind. Så skönt det var.

Avslutar dagens bildkavalkad med en bild från ett av våra träd i skåne. Även denna är tagen i maj och något av ett farväl till Sverige. 2018 blev ett hektiskt år och framförallt sommar för oss med husförsäljning mm. Men vi var väldigt klara med det kapitlet i våra liv.

Att det skulle bli såhär bra hade vi inte ens kunnat drömma om. Livet kan aldrig bli perfekt men väldigt nära.

Jaha då nu blev det vipplardag

Vi vaknade till regn idag och det var ju ingen hit. Varken vi eller hundarna tycker om regn fast våra växter gillar det nog. Turbo stod och klippte med ögonen när hon gick eller snarare sprang ut då jag öppnade dörren. JR tog Mackan till Super-U och köpte dagens bröd. Jag körde igång med vipplandet efter frukost. JR fortsatte med att göra golvet vid gaspannan. Ska inte säga att jag tjatat om det men om jag säger som så har jag ingen större lust att gå in på den toaletten. Men med nya förhängen och nytt golv så har det blivit väldigt fint.

Igår gick vi ju nere vid vinfälten och jag tog inte kameran med mig. Men det blir ju fler gånger. JR kom på att han har ju en kamera han också och med teslan kan han fota lite här och där när han är ute på sina irrfärder. Vi fick en Le Bassin idag som är lokaltidningen här där vi får veta vad som händer i byn. Jag sitter med översättningsboken och tragglar mig genom alla artiklar. Först läser jag rakt av för att se hur mycket jag förstår och sedan slår jag upp de ord som är för svåra. Jag ökar på ordförrådet sakta men säkert.

En bild från 2018 då vi bodde i gamla huset. Snö som inte är Kumas älsklingsunderlag. Denna bild är från den 28:e februari.

Samma datum ett år senare 2019 och ingen snö men det var frost ute. Vi stod på en ställplats i Tyskland på väg ner till Frankrike.

Minnen som ploppar upp med bilder och saknad av en fin hund som inte fick flytta in här men som var med på resan ner. Unkas vår älskade stora pojke.

Finaste Unkas vad vi saknar dig. Men så är det ju när man haft en hund som verkligen var en stor personlighet. Vi är glada att få ha haft honom i elva år. Puss

Lite nostalgi blev det idag när jag bläddrade bland foton. Askan av Unkas ligger i en fin kopparburk och vi ska kanske gräva ned den här senare. President Macron har en hund från ett hundhem här i Frankrike och våra hundar är ju omplaceringar allihop precis som Unkas var. Så när det tyvärr blir dags så kommer vi lyda vår presidents uppmaning att adoptera en hund från ett hundhem.

Hoppas på sol i morgon. Men Turbo är trött då hon rantat efter JR då han hämtat verktyg, sågat och gått fram och tillbaka hela dagen. Hon älskar att få vara med. Nosen är hela tiden i händelsernas centrum. Det vi märker är att hon börjat lära sig så många ord nu och lilletösen är riktigt klok.

Sista januari i morgon och nu börjar våren pocka på.

Återblick 2

Eftersom jag inte vill göra er spyfärdiga med en dags sol och blå himmel till så återgår jag till mina återblickar. En hund fattigare men med en knippe nycklar parkerade vi utanför vårat hus den 17:e juni. En tur runt den övervuxna trädgården blev det så hundarna fick en rastning. Men sängarna skulle komma dagen efter så vi sov på gatan i husbilen. Det kändes lite konstigt.

Men dagen efter kom sängarna och jag bäddade med nya lakan inköpta på Carrefour i Beziers. Det jag inte fattar är storleken på örngotten. De måste ha jättestora kuddar här för våra små försvann i allt tyg. men det var ändå skönt med nytt och fräscht. Någon dag efteråt körde vi till sängfirman och köpte bäddmadrasser för fy tusan så hårda madrasserna var/är. Sedan dess har vi sovit som gudar.

Här var en hel del att klippa och till min förskräckelse bodde det x antal råttor i en stubbe där. Ja, ni läste rätt. Det var inte små möss utan riktiga råttor.

Köket var tipp topp i huset och efter städning kunde vi börja använda det. Här behövde vi inte göra särskilt mycket. Längst nere i hörnet är det en del som ska åtgärdas senare. Ny fläkt och kanske nytt kakel. Men det var annat som behövde göras om mer. Vid en närmare granskning hittade vi en diskmaskin och då kände jag att detta var rätt hus. Råttorna hade jag inte upptäckt ännu.

Ett par golvfläktar var något vi köpte efter sängar och trädgårdsmöbler som fick utgöra matbord tills våra egna möbler anlände. Mr J hade ringt flyttfirman och de skulle återkomma med datum när möblerna och våra tillhörigheter skulle komma. Men hundarna var glada över att vi äntligen hade ett hus efter fem månader i husbilen.

Kuma lade sig i det höga gräset och bara mådde bra. Äntligen en trädgård igen, även om den var lite vildvuxen.

Nu var det dags för jobbet att få allt rent för här är det ingen flyttstädning som gäller och det var ordentligt smutsigt inomhus. Skurmedel och trasor köptes och efter en dag så var huset sanerat och luktade gott. Vi tror inte att någon bott här på över ett år utan endast tittat till det och hämtat sin post. När allt var rent köpte Mr J färg.

Dags att måla väggarna så att det det blev ljusare inomhus. Vi ville få bort känslan av fritidshus och nu följde några dagar av målande. Varmt var det och kanske tur att vi hade det jobbet så vi inte sörjde Unkas alltför mycket.

Våra trädgårdsstolar brakade ihop. En kväll när vi satt vid bordet bröts ena benet på Mr J:s stol och han dråsade in i elementet bakom honom. Sedan dröjde det två kvällar och så bröts benet på min stol och när Mr J skulle greppa tag om min arm för att lindra fallet, bröts benet på hans stol. Där låg vi som två sälar på golvet och gapskrattade. Nu tog vi in våra två vilstolar från husbilen. Finito med plaststolar.

Gissa om jag var glad över att äntligen ha en ordentlig dusch. Men den var smutsig och vad vi skrubbade. Men bra blev den och kommer aldrig bli lika smutsig igen.

Så fick vi datum för när möbler och tillhörigheter skulle komma. Garderober köptes till vårat dressingroom/H:s rum. Ett rum med toalett vid sidan av som han får disponera själv när han är hos oss. Ja, vi hade köpte ett hus med två toaletter, vilket tillhör ovanligheten här.

Vi målade på varje dag och svettades. Men vi ville ha all målning klar tills möblerna kom. Efter två lager var väggarna helt vita och rummet så underbart ljust. Fortsättning följer någon annan dag.

I väntan på Gary

Vi väntar på elektrikern som snart kommer. Mr J har fått upp vår lampa över matbordet och den lyser så fint. Problemet är att det inte går att släcka den. Här var det visst någon slags slinga och det ger sig inte Mr J på. Jag läser bloggar och för ovanlighetens skull skriver jag ett andra inlägg.

Jag har ju skrivit att jag läser bloggar och jag vill gärna kommentera så skribenten ser att det finns någon som uppskattar foton och beskrivningar av platser de besöker. När jag letar bloggar är det ofta resebloggar jag vill läsa och även om annorlunda boenden mm. En viktig sak är också att texten är på bra svenska och intressant. Idag pushade en bloggskrivare min blogg och jag vill gärna återgälda detta då det är en mycket läsvärd blogg.

http://husbilsliv.se

De är för närvarande på väg ner genom Europa och här finns många fina foton och även tips på platser om man är med husbil.

Precis nu dödade jag en fluga med pekfingret och har inga skrupler för det då den säkert tappat livslusten. Annars hade jag aldrig kunnat döda den med fingret. Det är nog höst här med.

En bild från 2016 i september då jag precis kommit hem med gipsat ben.