Etikettarkiv: kommit

Efter iskalla hundpromenader

Publicerat av
Svara

Måste jag absolut pigga upp mig med fler minnen. Jag har flyttat runt en hel del i vårt avlånga land, sedan jag gav mig av från föräldrahemmet. Vid en tidpunkt bodde jag i Göteborg och efter en första omtumlande tid, fann jag mig väldigt bra tillrätta där. Trodde faktiskt att jag skulle bo där resten av mitt liv. Men så blev det inte.

Jag började lära känna olika människor och en del var infödda göteborgare, vilket innebar att de hade vissa uttryck som jag inte alls kände igen. En händelse jag skrattat åt många gånger är den jag ska berätta nu. Jag skulle besöka en kompis och när jag ringde på dörren hör jag en röst som ropar att det är öppet och bara att kliva på. Vilket jag gör och ropar tillbaka att det är jag som kommit. ”Hej, du kan ställa skorna i svalen!” får jag till svar. Gissa om jag stod som ett frågetecken. Där jag kommer från är svalen skåpet under kylen eller kylen. ”Menar du verkligen det?”, frågar jag. Min kompis bekräftar att jag ska ställa skorna i svalen. Jag ruskar på huvudet åt denna konstiga människa och går in i köket, öppnar kylen och ställer in skorna där, bland mjölk och andra matvaror.

Fler människor kommer och det är bestämt att vi ska äta middag ihop, så efter lite prat och ett glas vin, börjar min kompis att förbereda det hela. Plötsligt hör vi ett gapflabb från köket och alla rusar in dit. Hon står med ett par skor i handen, mina skor, och kylskåpsdörren är öppen. ”Vems skor är detta?”, frågar hon. ”Mina, du sade ju att jag skulle ställa dem i svalen”, svarade jag. Alla börjar skratta och jag står som ett frågetecken. När de lugnat ned sig, förklarar de att i Göteborg är svalen detsamma som tamburen eller hallen. Fy, vad dum jag kände mig just då. Idag tycker jag att det är en rolig historia.  Tur att det inte var vinter och hon sagt att jag skulle lägga jackan i svalen. Kan se hur jag knölar in jackan i kylen, undertiden jag funderar om hon är riktigt klok. Ha ha…..

Sista måndagen i januari

Publicerat av
Svara

Så skönt att denna månad är över, tycker nog många med mig. Dåligt med pengar och kylan som plötsligt tog tag i oss. Äntligen har lönen kommit och man har lite mer pengar. Nu är det en vintermånad kvar förhoppningsvis och sedan blir det vår. Ja, här nere i södra delen av landet kan den komma i slutet av februari om vi har tur. Men än ska åtminstone inte jag ropa hej.

Blåsten som kommit med kylan har gjort att jag fått en mysig snuva. Varje morgon vaknar jag med täppt näsa och kippar efter andan. Sedan snörvlar jag mig genom dagarna, vilket nog skulle kunna vara uthärdligt om jag tog mig lite whiskey. Men med denna blåst är risken stor att jag blir alkolist på kuppen, så det är kaffe som får ge mig värme istället. Jag avundas hundarna som har fått en tjock vinterpäls och är tämligen oberörda av blåsten.

Ikväll blir det rester från helgen till middag och jag säger absolut inte nej till entrecote. Mannen fick tag i billigt kött vid förra storhandlingen och för att muntra upp oss efter att ha betalat alla räkningar, åt vi det igår. Hundarna har fått sin mat och är rastade så nu är de nöjda. Ronja t o m ler idag och det värmer i hjärtat. Nellie har blivit en riktig mammagris och följer mig som en skugga hela dagarna. Unkas håller koll på oss allihop och vill gärna hålla ihop flocken. Vi har det rätt bra hemma om dagarna. Jag sitter mycket vid datan och kollar jobb och skriver, då ligger de runt omkring mig i soffan och på golvet.

Jag vet att mitt inlägg i morse var lite deppigt men egentligen var jag inte det. Ville endast förmedla något som var i mina tankar och rätt naturligt då vi har gamla föräldrar och en hund som är 13 år om någon vecka. Jag är glad att de finns hos oss ett tag till och varje dag är en gåva. Det gäller att ta tillvara alla små glädjeämnen och leva i nuet. Hörrni snart är det vår.

Lite makabert

Publicerat av
1

Jag har kommit på mig själv, att flera gånger då jag lyssnar på musik tänka, att den låten skulle jag vilja ha på min begravning. Inte för att jag planerar att dö inom någon snar framtid. Vet inte varför dessa tankar kommer och försöker slå bort dem då de känns makabra. Det kanske beror på att döden har varit så mycket i mina tankar den senaste tiden. Ronja som faktiskt är gammal och farmor som plötsligt blev dålig, har gjort att jag fått bearbeta mina känslor för döden.

Egentligen är ju döden något man inte vill tänka på och ofta slår ifrån sig. Det är både skrämmande och konstigt. Vi undrar över meningen med det hela och även livet. Men när man konfronteras med det så börjar funderingarna om hur man lever och att man borde vara mer rädd om sig själv. Det är känslor som man egentligen inte vill känna, utan de tränger sig på vare sig man vill det eller inte.

Någon gång under livet kommer vi att konfronteras med döden och dessa tankar dyker upp. Efteråt skjuter vi bort dem, men de försvinner aldrig helt. Har vi upplevt den finns de alltid kvar inuti huvudet. Det kanske är därför de kommer fram när det är dags för någon i ens närhet blir sjuk eller dör.

Lite lustigt att jag började skriva detta inlägg när programmet efter tio börjar, som idag har döden och upplevelser folk har haft av nära döden upplevelser. Det känns lite som en tröst för mig och att jag inte ska fundera så mycket över detta. Så är livets gång och något som vi måste uppleva.