Från kyla till regn

Idag var hösten här igen och det har regnat hela dagen. Men när vi gick ut på eftermiddagen hade vi lite tur ändå, för det höll uppe nästan hela tiden. Tur jag tog handskarna för det blåste småspik och tårarna rann i floder på grund av blåsten. Vi var nog lite frusna allihop när vi kom hem och hundarna stod lugnt när vi torkade av dem med varma handdukar. Den servicen tillhandahålles i detta hus. Dessa dagar är vi glada över att ha ett garage där vi kan ta in hundarna i innan de får gå in i huset. Vår stora hall.

Så vad gör man under en sådan dag? Vi skriver, läser och håller på i våra datorer. Blir en del program på tv som vi annars inte tittar på, då de visas så sent på kvällarna. Funderar på om jag ska baka kanelbullar och med pappas födelsedag som närmar sig kan det vara en bra idé. Han älskar mina kanelbullar som jag bakar efter mammas recept. Han ska få en påse i födelsedagspresent och sedan är det upp till honom om han vill bjuda andra på dem eller ha dem för sig själv.

Idag när vi var ute så föll det massor av löv från de träd och buskar som fortfarande hade dem kvar. Nu är det snart bara kala grenar kvar och Mr J plockade in ett par från vårat bigarråträd. Det blev så fint när jag satte dem i min höga tennvas. Vi har avverkat ett doftljus och är inne på det andra. Jag köpte några på IKEA när vi var där och handlade H:s födelsedagspresent och jag ser fram mot att tända dem. Nu kan jag avslöja att H fick sängbord till sin säng. Den har han köpt där förra året och nu är sovrummet mer komplett.

Så idag har vi höst mitt i vintern. Grattis lilla änglahund Nellie som skulle ha fyllt 12 år idag. Du är inte glömd men kommer alltid att vara saknad.

Annonser

Första december 2016

Idag inleds den sista månaden detta år. Tror inte så många reflekterar över just det, då det närmar sig julhelgen och har mycket att ordna. Vi har tonat ned julen varje år och i år blir den annorlunda mot tidigare. Vår lilla familjekrets haltar betänkligt. Vi får försöka ha en kortare version av julmiddagen och det för att våra gamla inte orkar några längre stunder. Sedan blir det vi och pojken som får umgås.

Därför blir det så påtagligt att detta är sista månaden i år. Ett slut och vi vet inte hur nästa år kommer att gestalta sig. Det vi vet är att det aldrig kommer bli likadant som det år vi haft. I januari levde vår lilla Nellie, men kort in på månaden fick vi reda på att hon hade cancer och då hon var tio år valde vi att låta henne somna in. Vår lilla skrutta skulle inte leva sina sista år i plågor. Farmor bodde i sin lägenhet och hade så roligt med sina vänner. Sedan började hon få krämpor och åkte in och ut till sjukhuset flera gånger. Nu bor hon en bit bort på gatan i ett äldreboende och minnet börjar tryta. Pappa bodde i sin lägenhet och allt var bra. Lagom till vår semester började hans resor in och ut från sjukhuset. Nu bor han ett par mil bort på ett korttidsboende i väntan på att få ett permanent boende här i byn. Han orkar inte gå längre, men är klar i huvudet.

Så hur blir 2017 för oss? Det hinner hända mycket på ett år. Från att ha traskat omkring som alla andra, halkade jag i det våta gräset och bröt både foten och benet. Sedan fyra månader har jag kämpat mig upp på fötter igen. Det enda positiva med att tiden går, är att jag blir mer och mer rörlig. Idag klarar jag av att gå korta sträckor innan det börjar göra ont.

wpid-img_194558535938.jpeg

Första helgen

image

Unkas och Kuma tyr sig mer till varandra nu när Nellie blivit ännu en av våra änglahundar. De håller koll på var den andra är hela tiden.
Pojken kom hem till oss igår för orkade inte vara ensam hemma med sin sorg. Den sista hunden från hans uppväxt är borta och det gjorde ont i honom.
Tyvärr, behövde han skjuts hem idag och nu deppar hundarna igen då husse är borta.

De är rädda för att någon till ska försvinna från flocken.

Sorgevärk i magen

Har inte sovit särskilt bra eller många timmar inatt. Jag har ställt undan Nellies matskål och idag har jag tvättat täcket som brukar ligga i biabädden inne i sovrummet. Den bädd hon tog över efter att Ronja fått somna in. Efter några dagar då Nellie märkte att Ronja inte skulle komma tillbaka lade hon sig i bädden för att sova. Sedan dess har hon haft den som sin sovplats på natten. Nu tvättar jag hundarnas badlakan som brukar hänga i torkskåpet. Inte för att jag vill tvätta bort hennes lukt, för den kommer att sitta kvar länge och Unkas och Kuma kommer att känna den. Jag vill tvätta bort lukten av sjukdom då hon både blödde och en del var droppade ur hennes slida.

Detta inlägg är det enda jag kommer att skriva idag. Får se om jag orkar skriva något i helgen. Jag behöver sörja min lilla prinsessa innan jag kan ta tag i livet på riktigt igen. Sorgen måste få värka ut. Så med rödgråtna ögon och värk i magen ska jag skriva berättelsen om Prinsessan Nellie.

Vi hade fått låta vår moster Annie somna in av precis samma skäl som Nellie nu fick göra det. Så för tio år sedan letade vi på blocket efter en ny hund. Ronja och Berrie sörjde Annie något fruktansvärt. Först körde vi upp till Stockholm och tittade på en hund som tyvärr visade sig vara aggressiv mot Ronja. En vecka senare tog vi husbilen upp till skogarna i småland. Det var en kväll i juni och där var den lilla taniga Nellie. Svansen var som en smal pinne och hon hade inte mycket till päls. Men hon viftade med den så det stod härliga tider till. Hon älskade Ronja och Berrie från första stund och jag bestämde att hon skulle med hem. Vi blev hennes tredje hem då alla andra lämnat tillbaka henne.

Hon hade aldrig åkt bil och de första åren spydde hon och dregglade som en galning i bilen. Men efter en sommar ute i husbilen älskade hon att åka bil. Väl hemma höll hon oss sysselsatta en hel del. När jag kom hem på luncherna hade hon ofta varit i tidningshyllan och jag fick plocka papper över hela huset. Alla leksaker som hundarna hade låg överallt och de andra två hundarna låg vettskrämda på sängen. De undrade säkert om vi inte skulle lämna tillbaka henne. Men vi härdade ut. Nellie hade aldrig gått i koppel och från första stund ansåg hon att det var hennes uppgift att spåra oss fram ute. Det slutade hon aldrig riktigt med, även om hon lugnade ner sig med åren.

En benägenhet hon hade var att aldrig bajsa utanför trädgården. Vi kunde gå hur långt som helst och när vi kom hem ställde hon sig vid dörren till trädgården. Hon rusade ut och satte sig direkt. När vi var ute med husbilen tog det till andra dagen då hon gjorde ifrån sig. Denna dam blev verkligen en berest sådan. Vi har åkt runt södra Sverige, Danmark,Tyskland,Italien,Schweiz,Österrike och Frankrike flera gånger om.

Hon har badat i Atlanten och många sjöar. Nellie älskade att simma och leka med vågorna. Gick gärna i alla vattenpölar när andra hundar går runt dem.

Hon blev vår lilla prinsessa som aldrig verkade bli gammal. De andra hundarna har blivit pensionärer när de uppnått en viss ålder, men inte Nellie. Hon gick med på långpromenaderna utan att bli särskilt trött. Så sent som i måndags kunde jag gå med henne och Kuma ut på landet, då snön hade töat bort.

Nellie var aldrig en kramhund, men hon ville gärna ligga mellan oss i soffan på rygg och bli kliad på magen. Då sov hon med öppen mun och tunga hängande utanför. Hon låg gärna på rygg och var trygg här hos oss. Vi lärde oss mycket av henne och vi är så glada över att ha fått ha henne hos oss i tio år. Jag skulle kunna skriva flera sidor om Nellie och alla hennes tokigheter, men de sparar jag inom mig.

Nellie vår änglaprinsessa, saknad och älskad. Minnet av henne kommer alltid att finnas kvar.

Semestern 2014 077

Farväl älskade Nellie

Ikväll går vår älskade Nellie över regnbågsbron. Röntgen visade tyvärr att cystan i livmodern var alltför stor och kunde spricka när som helst. Vi har en gräns för när vi utsätter en kär vän för operation och det är tio års ålder. Nellie blev tio i november förra året. Jag kände det på mig men ville inte tro att det skulle vara så illa. Vår tös som aldrig varit sjuk en enda dag i sitt liv. Men precis som när våra andra hundar blivit sjuka har det varit sent i deras liv och så allvarligt att vi måste släppa dem.

Nellie fick en fin sista dag med en lugn fin promenad i snön och mycket kel från mig. Jag har suttit länge vid henne och sniffat in hennes doft i min näsa. Hon luktade alltid av ren tvål på huvudet. Vet inte varför det var så men den doften glömmer jag aldrig. Så sov gott älskade Nellie vi har haft fina år med dig och du kommer att vara saknad av både Unkas och Kuma och oss människor. Någon gång slutar väl mina tårar att rinna.

Nellie död 2016-01-14

Snöat hela dagen

Våra promenader idag har gått helt utan incidenter och nu är vi hemma igen. Var förbi pappa med hans lagade glasögon. Han blev glad för nu kan han läsa alla tidningar igen och se på tv. En skruv hade lossnat i skalmen och jag lyckades inte skruva i den, men mannen grejade det i ett nafs. Unkas fick sina pepparkakor och blev väldigt nöjd.

Nellie har inte slickat sig lika mycket som igår så nu kanske cystan har runnit ut och den delen är över. Tor att det var en sådan som sprack igår då det kom blod. Men snart kommer mannen hem och då ska de till veterinären. Jag lade även märke till att hon inte kissade så många gånger som tidigare och det kan bero på att trycket från cystan är borta. Nu sover hon nedanför mig här i biblioteket.

Eftersom det snöat hela dagen har jag sopat trappan till ytterdörren och garageuppfarten. Jag var så duktig och saltade efteråt så det blir säkert att gå där. Temperaturen ligger nära nollan nu så det ska väl smälta. Om det är kallare så är det ingen idé att salta.

Ska borsta Nellie innan mannen kommer, för nu är det dags.

Januari Unkas

 

Denna bild av Unkas får representera Januari månad.

Jobbigt för Nellie

image

Igår kväll lyckades jag få Nellie att somna. Hon låg nedanför sängen och jag strök henne sakta över bröstet tills hon somnade. Så hon fick en hel natts sömn.
Nu på morgonen har hon ätit med god aptit och sovit en stund till. Men så bara måste hon slicka sig ren. Vet inte om det svider till eftersom hon gnyr till ibland, eller om det bara är för att det kommer blod i slidan?
Hon tittar bedjande på mig och jag försöker lugna henne med jämna mellanrum. Då somnar hon igen.

I eftermiddag ska mannen ta henne till vår veterinär och jag hoppas att det är en cysta som spruckit och blöder. Då kan man ge antibiotika och hon blir bra igen.
Min lilla tös måste bli bra. 😢

Dags att kolla med veterinären

Vår Nellie har problem med sitt kön efter sista  löpningen. Jag har försökt läsa mig till vad det kan vara men blir bara mer förvirrad. Vi får helt enkelt ringa vår veterinär och konsultera lite. Det behöver ju inte vara något allvarligt, men jag vill ändå kolla upp varför hon slickar sig hela tiden. Hon är ju tio år och då är man känsligt för saker som tidigare inte påverkat henne. Ska erkänna att jag är orolig.

xperia 2015-11-05 334

Ser ut genom fönstret i biblioteket och ser en cyklist på vådlig färd på isen. Det har snöat inatt och då var det noll grader, nu är det -3 och allt har frusit till is. Jag får sätta på dubbarna igen. Inga långa turer idag med hundarna utan det får bli de kortare. Trots att solen tittar fram, ser jag inte fram mot våra promenader. Inte många människor ute idag. Känner på bulan på huvudet som ömmar fortfarande. Bra att bli påmind om att gå försiktigt ute. Ingen har sandat i våra kvarter, så jag befarar att det är likadant i hela byn.

Just idag längtar jag till våren så det gör ont i mig.

 

Lugn onsdag

Idag tar vi det lugnt och denna förmiddag kan hundarna äntligen sova. Nellie har varit i höglöp några dagar nu och jag fått vakta på henne.
Den som haft mest jobbigt är Kuma som kvittrat som en kanariefågel. Han har svassat runt Nellie och inte fått någon riktig ro.
Nu har hon äntligen börjat fräsa ifrån och lugnet är åter här.

image

Som synes är ändan åt rätt håll nu.