Etikettarkiv: nellie

Onsdagsmorgon

Publicerat av
Svara

Inte en vanlig sådan för mig då jag sitter väldigt klar framför datan nu. Om ca tre kvart ska jag bege mig till Trelleborg för coaching och prat om mitt projekt. Får väl se vilka råd jag får och om det blir klartecken. Jag har haft olika namn snurrandes i huvudet hela natten och vaknade bara ännu mer förvirrad. Får fundera mer.

Unkas var nyss här och kollade var Nellie och jag var. Han kunde konstatera att hon sover i bian bakom mig och jag sitter i min stol, då släntrade han tillbaka till sängen och en duns sade mig att det är där han placerat sig nu. Besvikelsen blir nog stor när jag åker iväg själv idag, men jag tror inte att en hund kommer att tillföra något i dagens samtal. Men det tar inte mer än någon timme så de kommer nog över detta.

Känns ändå rätt roligt att det går framåt och något händer än det vanliga som pågått i snart ett år. Det kliar lite i fingrarna att få sätta igång. Förhoppningsvis kan jag snart avslöja alltihop. Men planering är a och o så det får ta sin lilla tid.

Långfredag = sovmorgon eller?

Publicerat av
Svara

Hade tänkt oss att ha en riktig sovmorgon idag, men det blev inte riktigt så. Jag vaknade någon gång tidigt av en välkänd duns. Egentligen var det inte dunsen som gjorde att jag vaknade på riktigt, utan av att Unkas trängde sig ned mellan Nellie och mig. Jag fördes tillbaka till då jag flyttade till storstaden och började i min nya skola. Där hade de en lek som kallades trängning. Skolan var en gammal stenkoloss med pelare i fasaden. Där ställde sig barnen i rad och så skulle man tränga ut de som stod före. Det gällde att komma etta mot pelaren och hålla sig kvar där hela rasten. Man hade stor fördel av att ha vassa armbågar, som man kunde köra in i sidan på den som stod före.

Precis det gjorde Unkas i morse. Han trängde sig ned och körde sina armbågar i sidan på mig. När han hittat en skön ställning gav han upp en djup suck och somnade. Jag makade ned täcket så det skulle lindra trycket från hans armbåge, lade armen under Nellie och hittade en ställning som var hyfsat skön. Ni som åkt buss eller tåg långt vet att det går att sova lite obekvämt ett tag. Man hittar en ställning som känns acceptabel och somnar in.

Jag vaknade halv nio, ledbruten och med en 50 kilos hund över halva min kropp. Att vända sig var inte att tänka på, utan det enda jag kunde göra var att försöka lirka mig bort från Unkas. Min arm under Nellie hade också somnat, så jag kunde inte använde den som stöd. Jag lyckades tillslut och hamnade på ca 50 cm av sängen alldeles klarvaken. Unkas flyttade med och erövrade centimeter för centimeter när jag flyttade på mig. Efter ca en halvtimme kände jag att det inte var någon idè att somna om utan bara att försöka väcka mannen och börja dagen.

Trots att jag var i en minst sagt trängd situation, så var det ändå rätt mysigt att ha bägge hundarna nära och vi kelade med dem en stund. Det fanns plats nere i fotändan, men de vill ligga nära och hade jag lagt mig där så hade jag frusit för något täcke hade jag inte fått med mig. Nu funderar jag på att kanske ha ett extratäcke i närheten, om jag skulle bli utan. Vi kom upp ovanligt tidigt för att vara oss och det blir en lång fredag.

Sista måndagen i januari

Publicerat av
Svara

Så skönt att denna månad är över, tycker nog många med mig. Dåligt med pengar och kylan som plötsligt tog tag i oss. Äntligen har lönen kommit och man har lite mer pengar. Nu är det en vintermånad kvar förhoppningsvis och sedan blir det vår. Ja, här nere i södra delen av landet kan den komma i slutet av februari om vi har tur. Men än ska åtminstone inte jag ropa hej.

Blåsten som kommit med kylan har gjort att jag fått en mysig snuva. Varje morgon vaknar jag med täppt näsa och kippar efter andan. Sedan snörvlar jag mig genom dagarna, vilket nog skulle kunna vara uthärdligt om jag tog mig lite whiskey. Men med denna blåst är risken stor att jag blir alkolist på kuppen, så det är kaffe som får ge mig värme istället. Jag avundas hundarna som har fått en tjock vinterpäls och är tämligen oberörda av blåsten.

Ikväll blir det rester från helgen till middag och jag säger absolut inte nej till entrecote. Mannen fick tag i billigt kött vid förra storhandlingen och för att muntra upp oss efter att ha betalat alla räkningar, åt vi det igår. Hundarna har fått sin mat och är rastade så nu är de nöjda. Ronja t o m ler idag och det värmer i hjärtat. Nellie har blivit en riktig mammagris och följer mig som en skugga hela dagarna. Unkas håller koll på oss allihop och vill gärna hålla ihop flocken. Vi har det rätt bra hemma om dagarna. Jag sitter mycket vid datan och kollar jobb och skriver, då ligger de runt omkring mig i soffan och på golvet.

Jag vet att mitt inlägg i morse var lite deppigt men egentligen var jag inte det. Ville endast förmedla något som var i mina tankar och rätt naturligt då vi har gamla föräldrar och en hund som är 13 år om någon vecka. Jag är glad att de finns hos oss ett tag till och varje dag är en gåva. Det gäller att ta tillvara alla små glädjeämnen och leva i nuet. Hörrni snart är det vår.