Hade tänkt oss att ha en riktig sovmorgon idag, men det blev inte riktigt så. Jag vaknade någon gång tidigt av en välkänd duns. Egentligen var det inte dunsen som gjorde att jag vaknade på riktigt, utan av att Unkas trängde sig ned mellan Nellie och mig. Jag fördes tillbaka till då jag flyttade till storstaden och började i min nya skola. Där hade de en lek som kallades trängning. Skolan var en gammal stenkoloss med pelare i fasaden. Där ställde sig barnen i rad och så skulle man tränga ut de som stod före. Det gällde att komma etta mot pelaren och hålla sig kvar där hela rasten. Man hade stor fördel av att ha vassa armbågar, som man kunde köra in i sidan på den som stod före.

Precis det gjorde Unkas i morse. Han trängde sig ned och körde sina armbågar i sidan på mig. När han hittat en skön ställning gav han upp en djup suck och somnade. Jag makade ned täcket så det skulle lindra trycket från hans armbåge, lade armen under Nellie och hittade en ställning som var hyfsat skön. Ni som åkt buss eller tåg långt vet att det går att sova lite obekvämt ett tag. Man hittar en ställning som känns acceptabel och somnar in.

Jag vaknade halv nio, ledbruten och med en 50 kilos hund över halva min kropp. Att vända sig var inte att tänka på, utan det enda jag kunde göra var att försöka lirka mig bort från Unkas. Min arm under Nellie hade också somnat, så jag kunde inte använde den som stöd. Jag lyckades tillslut och hamnade på ca 50 cm av sängen alldeles klarvaken. Unkas flyttade med och erövrade centimeter för centimeter när jag flyttade på mig. Efter ca en halvtimme kände jag att det inte var någon idè att somna om utan bara att försöka väcka mannen och börja dagen.

Trots att jag var i en minst sagt trängd situation, så var det ändå rätt mysigt att ha bägge hundarna nära och vi kelade med dem en stund. Det fanns plats nere i fotändan, men de vill ligga nära och hade jag lagt mig där så hade jag frusit för något täcke hade jag inte fått med mig. Nu funderar jag på att kanske ha ett extratäcke i närheten, om jag skulle bli utan. Vi kom upp ovanligt tidigt för att vara oss och det blir en lång fredag.