Nervös väntan 

Nu sitter vi och väntar på att få komma in på ortopeden för att få veta hur foten läkt. 

Har varit på röntgen och jag hoppas hoppas att det är bra. Frågan är gips eller inte? 

Trött idag

Jag vaknade av mig själv vid åtta och kelade som vanligt med hundarna en stund. Tyckte att det var dags att kliva upp. Även om jag inte har en massa måsten, så känns det fel att sova bort dagarna. Kroppen kändes väldigt stel och nacken knakade. Jag måste ju sova med gipsbenet i högläge och det blir mycket ryggläge och så brukar jag inte sova annars. Man vänjer sig men det är inte så skönt. Idag känner jag mig inte ett dugg utvilad, utan gäspar hela tiden. Hoppas jag blir piggare snart. Tror min trötthet kan bero på den långtidsverkande tabletten jag tagit sedan jag kom hem. Igår tog jag den sista och nu är det alvedon som gäller. Kanske kommer jag att sova bättre eller så blir det sämre. Vi får se.

Vaknade vid tre inatt och mitt i en dröm. Jag hade startat en relationssajt och folk ville ha råd och hjälp från mig. Det var mitt i ett sådant samtal jag vaknade och då kände att detta orkade jag inte med. Varför hade jag startat sajten? Jag är väl ingen expert på relationer. Tur att det var en dröm.

Jag har väl vant mig vid att hoppa fram med ena foten i gips, men önskar att få gå fram som vanligt. En rädsla jag har är att foten inte läker som den ska och jag måste gå genom en ny operation. Nu har jag dessa tio veckor i sikte och hoppas att efter de veckorna hamna i en rekreationsfas. Inte få börja om med operation och gips igen. Därför är varje besök på ortopeden väldigt nervöst. Naturligtvis snurrar tankarna hela tiden nu när jag fått ett besöksdatum.

wp-image-1902435190jpg.jpgStygnen är borta nu, men hur ser det ut inuti måntro?

Fortsättning av min berättelse om olyckan

Jag rullades in på en sal på ortoped 1 och fick en ny fin säng. Fruktansvärt trött och med tår som börjat svartna. Skenan de satt in efter operationen fungerade inte så bra. Fick bandaget uppklippt och beordrad att hålla mig totalt stilla hela natten. Det blev en natt av korta slummerperioder och oro, även denna natt var en tant som tjoade så fort hon hörde ljud. På en sal med minst fyra stycken personer som har opererats eller ska opereras är det alltid någon som behöver ha hjälp med något. Jag hade fått kateter insatt så den biten slapp jag, men smärtlindring behövde jag med jämna mellanrum.

Morgonen efter forslades den skränande tanten iväg till sitt boende och en ny betydligt stillsammare dam intog platsen. Mina dagar på hotell MAS förflöt med matintag ,lite knaprande av tabletter och gissa om jag drack vatten. Jag var hur törstig som helst. Dagen efter blev jag körd till datormogarafi och sedan gipsning av foten. Med mitt fina svarta gips kunde jag börja röra mig.

Sedan kom kryckorna och jag blev av med katetern. Jag njöt av färden hem och att få sova i min egen säng. Nu fortsätter kampen mot tillfrisknandet.