Nu går det fort och våren bara öser dofter och jag hinner nästan inte med. Både hundarna och vi människor är vårtrötta. Jag blir extra trött av allergimedicinen. Ljuset är så starkt ute och jag har inte blivit van vid det ännu. Det kliar i fingrarna att börja klippa rosorna och rensa rabatterna, men jag tror att det är lite för tidigt. Vi är ju i början av april och vädret är opålitligt. Men gräset växer och mannen ska klippa det för första gången denna helg. Längre fram ska jag försöka göra det, men än så länge tror jag att mannen får göra det.

Jag har haft värk i foten och benet ett par dagar nu och även vaknat på natten. Hoppas inte att jag överansträngt mig. Idag har jag endast hundpromenader på schemat och däremellan ska jag ta det lugnt. Har kommit igång med yogan och hittat ett bra rörelsemönster som jag kan göra sittandes på en stol. Det känns skönt att ha kommit igång med den igen och nu ska jag köra detta program tills det sitter. Sedan kan jag föra in nya rörelser.

Våren innebär ju förväntan. Jag tittar på buskarnas och trädens knoppar för att se hur stora de blivit. Krokusarna vid vagnshjulet har blivit fler och jag blir glad av att se dem, men väntar på vad som ska komma efter dem. Femtio lökar bådar för att det ska komma mer. Lite som ett kinder ägg, fast med blommor. Man vill se vad som kommer härnäst.