Grattis Turbo!

Idag blir vår tös 4 år och det ska väl vara första som vuxen. Fast det känns inte som så än så länge. Hon skrämde en katt i morse och är nog väldigt nöjd med dagen.

Nu sover hon på min säng och drömmer om hur hon fångar katten.

Vinden är nordlig idag så det känns lite kyligt. Men solen värmer.

En sommardag till

Lite chockerande var det att stiga ut denna morgon och känna värmen. Men härligt att få ännu en dag sommar innan hösten obönhörligen är här. Behöver väl inte nämna att vi njuter i fulla drag. Tack, vädergudarna för detta.

Jag satte snabbt på mig en kortärmad t-shirt och gick ut i trädgården. Det gäller att ta vara på dagen som är. Har kommit igång med yogan och redan efter två dagar är jag bättre i ryggen. Nu är det slutslarvat med detta.

Det är ett år sedan vi hämtade hem Turbo från berget i norr och jag kan säga att det inte är samma hund. Hon pratar och har blivit så kelig. Kommer ofta och vill prata en stund. När jag gör melonsmootie sitter hon bredvid och vill smaka. Hon äter i stort sett allt och älskar färsk gurka och tomat. Lilla tösen är väldigt klok och har lärt sig många ord. Precis den jag trodde att hon skulle bli.

Hon är morgontrött också, vilket passar oss perfekt då vi inte är morgonmänniskor någon av oss.

Nu har Mr J vaxat Mackan och den står och blänker framför huset. Redo för vad som komma skall.

Men som sagt idag lyser solen och värmer oss. Livet är bra idag.

Åter till veterinären

Idag var det dags för kloklippning på Turbo. Hon behöver inte sövas så det blev inte så tidigt för oss. Jag satt på bänken och njöt av det fina vädret med Unkas och Kuma.

Turbo var så duktig och lyfte snällt på tassarna. Hon är inte längre rädd när man håller i dem och det har vi ju jobbat mycket med. Att hålla och klia mellan tårna. Det är faktiskt så att hon tycker att det är skönt.

Jag gjorde en ny smootie idag och denna gång blev det på pomelo. Turbo äter gärna melon och föredrar denna eller honungsmelon. Hon är inte lika förtjust i vattenmelon. De andra två hundarna tycker inte om meloner.

Mr J körde till vårdcentralen för att spola höger öra. Det har proppat igen sig där. Tio år sedan sist så det är inte ofta, men fruktansvärt obehagligt. Men nu hör han bra igen.

Det blev mycket doktor idag.

Varmare idag

Inte ett moln i sikte. Vi håller oss i skuggan och håller ett vakande öga på Turbo. Tror det är andra dagen nu och hoppas att det endast är ett par dagar kvar av höglöpet.

Kuma är lugn och vi behöver inte vaka över honom lika mycket. Jag tycker att det är skönt att vi är två som håller koll denna gång.

Jag passade på att göra smootie på vattenmelon 🍉. Det är läskande när det är varmt.

Nu fortsätter vi att göra ingenting.

Löptider

Rubriken syftar absolut inte på någon slags träning alls. Jag klarar inte av att springa efter mitt benbrott (glad att jag kan gå). Mr J springer inte av principskäl. Istället är det vår tös Turbo som löper. Hon lider för övrigt av pms, då hon plötsligt blir helt oregerlig när vi går ute. Selektiv hörsel och totalt snurrig i batteriet. Mr J och jag turas om att få onda ryggar på våra hundpromenader. Nu är tack och lov det över och golven får små röda prickar lite här och där. Ibland känns det som att jag går med en våt trasa i handen hela dagarna. Fast jag måste erkänna att hon är duktig på att tvätta sig.

Men nu är vi vaksamma då det snart är inne i höglöp. Med det menas att Turbo sätter baken i våra stackars pojkars trynen. De är som tur var kastrerade och blir mest förvirrade av att bråkstaken plötsligt ska pussas och kela. I höglöp skulle Turbo platsa på vilken strippklubb som helst. Tyvärr, blir hon även temporärt döv också. Vi kan skrika oss hesa, att hon ska sluta svassa. Det enda raka är att gå fram till henne och se stint i ögonen och säga gå bort. Lite av viljornas kamp blir det, men jag vinner och om hon funderar på att gå tillbaka till någon av pojkarna, är det bara att sätta sig ned bredvid den som hon har siktet inställt på.

När så allt är över efter några veckor, så är hon plötsligt en ängel som lyder minsta vink. Vi går med slakt koppel och hon lyssnar på allt man säger. Ibland undrar man om det är samma hund som veckan innan. Jag tycker bästa om ems (efter menstruationen) och mms (mellan menstruationen). Livet är betydligt lugnare och fridfullare då.

Grattis Turbo!!!

I England firar de bröllop idag och här i byn firar vi Turbo som blir 3 år idag.

Då blir det naturligtvis trädgårdskalase, med grisöron till gäster och födelsedagsbarnet.

Det uppskattas verkligen och alla lät sig väl smaka.

Det brukar vara ett uppskattat inslag när någon av hundarna fyller år.

Sedan brukar det bli olika lekar i trädgården. Eller bara mys i skuggan. Det är valfritt.

Hoppsan vad det blåser

Idag blåser det riktigt kalla vindar i byn. Känner lite lukten av snö, men det blir väl en överraskning när vi drar upp rullgardinen i morgon. Därför blev eftermiddagens promenad avverkad i väldigt snabb takt. Det gillade Turbo och man såg riktigt hur glad hon var. Vi såg tre hundar på rätt nära håll under vår tur, men idag gav hon dem endast en blick och fortsatte. Så roligt att det går framåt med vår koppelträning.

Kör med lite gamla foton idag för vi hade inte tid att stanna och ta kort. Mr J fick tid på vårdcentralen för att bandagera om sitt pekfinger och därför hade vi också en tid att passa. Hundarna blev ju lite snopna när han stack iväg. Så brukar vi ju inte göra efter våra eftermiddagsturer. Men jag har gett dem varsitt tuggben så de är nog rätt nöjda trots allt.

Detta är en bild från förra året i januari. Jag hade foten och benet i paket, så Mr J fick gå själv med pojkarna. Vi hade ju bara två hundar då. Igår var det två år sedan Nellie fick somna in. Vår lilla virriga plutta är absolut inte glömd. Men jag är glad att vi har vår lilla nya tös Turbo. Så full av liv och glad.

Nu är Turbo i löp och hittills har det fungerat väldigt bra. Nu är ju pojkarna gamla och kanske inte intressanta för tösen. De har inte samma drifter kvar som tidigare. Men Nellie var en riktig slampa när hon löpte och kunde trigga igång killarna till att bli intresserade. Turbo kanske inte har lärt sig hur hon ska göra, utan vill mest bara leka. Vi får hålla koll på henne och se hur allt förlöper. Hon blöder just nu och det är ju precis efteråt som det kan bli lite kritiskt. Men det återstår att se.

Kyligt

Frost ute och -2. Vi gick en lång tur ut på landet under förmiddagen.

Inte många ute på vägarna, varken bilar eller människor. Skönt för oss som har ett yrväder med oss. Men ärligt talat så går hon fint när jag går före med henne. Hon har lärt sig att lyssna och när vi går över gatan så tar hon kontakt med mig. När vi kom hem fick fåglarna mat.

De sitter i trädet och väntar på mig. Sedan var det dags för oss att få frukost /lunch. Mr J har en trogen assistent när han lagar mat och jag passade på att ta en bild igår. Vi åt bakad potatis.

Tycker Turbo har sån härlig stil.

Fortsatt summering

Jag tänkte fortsätta med mina funderingar om året som gått. Nu har jag kommit till sommaren och ska börja med:

Juli: Kallt och bara +14 de första dagarna. Vi packade in våra saker och hundarna i Mackan. Styrde söderut genom Hamburg. Stannade några nätter i Tyskland och vid Mosel innan vi körde in i Frankrike. Vädret och värmen gjorde oss på bra humör. Vi fick härliga veckor nere vid Medelhavet och hundarna fick doppa tassarna. Sedan kom vi hem till tråkvädret i Sverige.

Augusti: Mr J arbetade igen och jag var ensam med hundarna. Ingen värme men hundarna kunde ändå vara ute i trädgården. Vi var inne i vardagslunken igen. Det blev marknadsdag i byn och jag blev sjuk. Hela världen snurrade runt och det var fruktansvärt. Åkte ambulans till Trelleborg och läkaren konstaterade att jag fått virus på balansnerven. Fyra dagar på sjukhuset och sedan fick jag åka hem. Inget bra avslut på denna månad.

September: Första september körde vi upp till Riala och hämtade hem Turbo. Ett litet yrväder kom hem till oss och nu följde några veckor med anpassning för henne. Mr J arbetade sina sista veckor på företaget för att sedan bli friherre.

Återkommer med de tre sista månaderna senare. Den sista månaden är ännu inte över. Ingen snö har fallit i södra Skåne och troligen blir det en grön jul för oss. Något vi blivit väldigt vana vid nu. Snart vänder dagarna och ljuset återkommer. Men sedan vet vi inte vad som mer kommer att hända när det blir nytt år.