Jag tycker inte om att vakna till väckarklockan. Så när jag slavade under arbetets ok köpte jag en sådan som har ett ökande ljus, så man ska vakna till en soluppgång. Man kunde även sätta på ljud som fågelkvitter, porlande vatten,fiskmåsar eller alltihop på samma gång. Fågelkvittret lät som radiostörningar så den valde jag bort väldigt snabbt. Den porlande bäcken fick mig att flyga ur sängen, snubbla över sovande hundar och in på toaletten. man brukar ju behöva gå när man vaknar, men med den bäcken blev nöden akut. Ska tillägga att jag gärna vill sträcka på min lekamen och öppna ögonen långsamt när jag vaknar. Den signalen valdes också bort. Då var det bara måsarna kvar och att vakna till ett evigt tjatande och skränande gjorde mig inte gladare över att behöva stiga upp.

Därför fick min väckarklocka vara helt tyst och ljuset väcka mig. Men ärligt talat så blev jag inte ett dugg piggare av att vakna till det. Nu när jag inte måste vakna till någon bestämd tid, (endast i undantagsfall måste jag det), har klockan förpassats långt från vårat hus.

Men nu i denna värmebölja med strålande soluppgångar. Sådana har jag inte sett många i mitt liv. Däremot många solnedgångar. Har jag fått en ny väckarklocka i vår älskade Unkas. Var och varannan morgon vaknar jag av att solen lyser rakt i mina ögon som en superstark strålkastare. Unkas ligger gärna nedanför min säng, med huvudet på Kumas biabädd. Ibland har han huvudet bakom gardinen, vilket gör att det blir en glipa där rullgardinen inte täcker och solen har fritt fram mot min kudde. Unkas ligger i behagligt mörker och jag vaknar med ett ryck. Tur jag inte har så svårt att somna om, men det hade varit skönare att sova i ett sträck.

Men jag kan inte bli arg på pumpemannen som är så urbota snäll. Mitt hjärtegryn allt är glömt när jag väl fått frukost och duschat.

För övrigt så ska jag hälsa från Mr J också. Fråga mig inte varför. Han bara ville det.