Resan hade ett mål

Vi var alltså framme vid den lilla byn i västra Frankrike. Hittade dit vi skulle och resultatet blev bra.

Låt mig presentera vår nya familjemedlem Lino 7 månader som är en en labradorblandning. Så kär och han ville bara kramas hela tiden. Turbo accepterade honom och det kommer att bli så bra. Vet inte så mycket mer om hans bakgrund än att en dogrescue hämtade honom i hans tredje hem, Ja ni läste rätt TREDJE HEM. Han var fastbunden i ett element hela dagarna och fruktansvärt mager. Nu är han sedan ett par veckor i ett fosterhem hos en helt underbar människa. Vi kunde inte ta med honom hem direkt då han ska vaccineras och kastreras på måndag nästa vecka.

Men på tisdag hämtar vi honom. Skrev på adoptionshandlingarna idag så nu är han vår. Det känns bra och med en valp får vi fullt upp. Vi ville ha en svart hund då de oftast blir kvar längst hos de som tar hand om hundar. Fostermamman har lyckats öka vikten 2 kg på Lilleman som kommer bli hans smeknamn när han väl är hemtam och lyssnar ordentligt på sitt namn. Vi ska nog kunna få lite mer hull på honom.

En vecka sedan Kuma somnade in och hans namn är för evigt inristat i mitt hjärta. Turbo stirrar inte mot grinden, men det kan bero på att hon är trött efter de sista dagarnas resor. Men man märker att hon inte är sitt vanliga glada jag. Hon äter men är inte lika matglad som tidigare. Hoppas att det ändrar sig när Lino kommer.

En del klarar inte av att ta in en ny hund då den älskade vännen somnat in, men vi har ju haft tre hundar i minst femton år och det var hemskt att förlora Unkas och endast ha två. Att nu förlora Kuma och bara ha Turbo kvar kändes som att vi fick ett stort hål i livet. Vi tappade fotfästet och JR var helt utom sig. Som tur är fick vi hjälp av underbara U som kopplade ihop oss med I och de fann vår lille kille.

Ett nytt kapitel börjar och nu kan vi se framåt igen.

Människan

De grymmaste och fruktansvärdaste varelser som finns på jorden måste vara människan. Varje dag läser man om hur djur, barn, kvinnor och män, blir misshandlade av just det andra människor. Hur kan varelser med en så utvecklad hjärna som vi har, göra så mot andra levande kännande varelser? För mig är det obegripligt och i mina ögon är de monster. Att plåga någon som inte kan eller orkar skydda sig själv är inte normalt.

Börjar faktiskt tro att det helvete som alla religiösa predikar om, är här på jorden. Det är först när vi dör som vi kommer till en mer kärleksfull och rofylld plats. Livet är tufft för de flesta i olika perioder och när någon ökar på plågan blir den fruktansvärd. Att medvetet göra någon illa, måste betraktas som en brottslig handling.

Det enda jag tröstar mig med är det min mamma alltid sade till mig:” Synden straffar sig självt. Det du gör andra kommer att drabba dig själv.” Efter att ha sett att det verkligen gör det, är det min bergfasta tro.

Mitt inlägg idag bottnar sig i en artikel från expressen jag läste idag. En liten hundvalp har blivit matad med soda och metallbitar. Den och två syskon räddades av en organisation från mer plåga. I detta nu är det inte säkert att den lilla valpen överlever, men glädjande nog är det många som samlar in pengar så att den ska få vård. Läs artikeln och titta på bilderna så förstår ni min upprördhet.

wpid-IMG_220429603974117.jpeg

Yrvaken ser jag på morgontv

En massa gulliga valpar syns i rutan på tv4 och hör att våren är bästa tiden att köpa hund. Jag vänder mig lite mot att visa upp valpar, då det är så lätt att falla. De är urgulliga och jag kan höra alla ungar börja tjata om en hund. Själv skulle jag aldrig åka och titta på någon hund om jag inte hade bestämt mig för att köpa. Tycker man om hundar så är risken stor att man åker hem med en valp trots att man bara skulle titta.

Att ha hund innebär ett ansvar som tar slut först när hunden somnar in för gott. Alltför många skaffar en söt valp och tror att de fått en leksak. Visst är den söt och rar de första veckorna och kräver just inte mer än mat och sömn. Men ju äldre den blir ju mer omvårdnad behöver den. Precis som med barn krävs diciplin och regelbundna vanor. De som köper en hund på våren har en ljuvlig tid framför sig med soliga dagar och värme. Då är det bara roligt att gå ut på promenad. Men så kommer hösten då valpen kommer i slyngelålder och vädret blir vidrigt. Det är då många som köpt valp tycker att det är för jobbigt och sätter ut den på blocket för försäljning. På grund av allergi hävdar man. Visst upptäcker en del att de faktiskt är det och måste sorgset ge upp sin hunddröm.

Men varför kollar man inte om man är allergisk före köpet? Är man seriös med att ha hund borde man verkligen förbereda sig. Fundera om man verkligen har tid, klarar att behålla den om man blir lämnad ensam, inte är allergisk i familjen och orkar ge den de rastningar som krävs. Att ha hund är ett sätt att leva och det förändras radikalt från det liv man haft tidigare. Jag älskar hundar och då jag levde ensam insåg att det inte var rätt att skaffa hund då. När jag skaffade hund ville jag ha en hund som krävde mycket tid av mig och köpte en bordercollie. Den upptog den största delen av min fritid och när jag blev ensam med den, så ändrade jag hela mitt liv så jag skulle kunna ha den kvar.

Idag har jag för närvarande två stora hundar och de är viktigast i vår familj. Vår paroll är att om inte hundarna kan vara med så avstår vi. Under nio år har vi haft tre hundar och de åren var jobbiga, men helt underbara. De vi har nu är sådana som andra tyckte så gulliga när de var valpar, men så fruktansvärt besvärliga som unghundar. Med tålamod och kärlek har vi fått två helt underbara djur, som ger oss så mycket. Vi lever ett liv med hundar och vill inte ha det annorlunda. Men om man inte är beredd på att leva ett liv uppbunden med något djur, så ska man inte skaffa något.

Så snälla tänk efter före du skaffar något slags djur. Det andra jag vill att du gör är att verkligen läsa på om raser, valptiden och allt som rör djurhållning. Det finns många bra sidor på nätet där man får hur mycket information som helst från. Ta god tid på dig och gör inga impulsköp.