Etikettarkiv: vet

Man vet aldrig när det är sista gången

Publicerat av
Svara

De flesta av oss vet inte när vi ska dö. Men det finns de som vet att det kan ske när som helst eftersom de fått en dom. Vi andra lever ofta som att det aldrig ska ske och att vi är odödliga. Kristian vet att det kan vara sista gången han besöker en plats eller träffar en vän. Därför blir allt så mycket viktigare och alla platser betydelsefulla. Vi borde alla göra som han nu gör efter sin elfte cellgiftsbehandling. Besöka de platser som betyder något för oss och kanske be om ursäkt för saker vi gjort tidigare i livet. För vi som inte har en dödlig sjukdom lever inte hur länge som helst.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/11/hjortjagaren.html

Jag är en av många som ogillar jakt

Publicerat av
Svara

Visst vet jag att försvararna av jakten menar att vi människor måste hålla ned vissa arter, annars skulle det bli obalans. Det är vi människor som från början orsakat denna obalans och sett till att en del arter får det svårt att klara sig. Men det som från början var jakt för att få föda, har idag blivit ett nöje för skjutgalna personer. De få av jägarna som verkligen bryr sig om djuren verkar ha försvunnit i massan. Nedanstående seriestrip är mitt inlägg i debatten.

Hur mycket vet vi egentligen?

Publicerat av
Svara

Hur mycket vet vi om våra grannar och arbetskamrater egentligen? Vi kanske tror att vi känner dem rätt bra och visst, den sida de visar utåt mot oss känner vi rätt bra. Men vad vet vi om deras intressen och vad de gör när dörren till hemmet stängs? Den där trevlige grannen som pratar med allt och alla, hur är han i sitt hem? Han kanske älskar att bygga tågbanor eller samla på något. Är han lika trevlig mot sin fru måntro? Den där ilskna tanten som glor så elakt när man möter henne, är hon verkligen så ilsken? Hon kanske lagar underbara maträtter till sin man. Tösen i lilafärgat hår och massor av piercingar, kanske broderar dukar hela dagarna?

Om vi fick veta vilka intressen och hobbyn människorna runt omkring oss har, så hade vi nog blivit väldigt förvånade. Vårat synsätt hade omkullkastats och vi fick med all säkerhet omvärdera alla. Det är så lätt att sätta andra i ett fack och bestämma att vissa människor är på ett visst sätt. Vi vet ju själva hur vi är, vår ekonomi, våra intressen och vad vi tycker om eller ogillar. Utifrån det bestämmer vi hur andra har det och hur de är. Någon som ler utåt kanske gråter inuti. Som att om någon går i samma skor varje dag inte har råd att köpa nya. Det kan ju vara så att personen har någon åkomma som gör att han/hon inte kan ha andra skor, eller kanske bara älskar dessa skor.

Jag har blivit duktigare på att inte döma människorna efter vad de visar utåt och försöker känna av det de inte visar. Livet blir lite roligare och mer intressant då. Men jag märker också att många andra dömer efter vad de ser och är väldigt trångsynta. Varje dag ser jag en äldre dam som går med sin cykel ner till torget, flera gånger om dagen. Vad vet jag om hennes intressen? Inte ett dugg och inte heller varför hon går med cykeln. Hon kanske läser deckare när hon är hemma.

Så vi borde sluta att sätta andra människor i ett fack och bara låta dem vara som de är. Vi vet inte varför de är som de är eller gör vissa saker. Tänk, på det nästa gång du sätter någon i ett visst fack.

Onsdag morgon i byn

Publicerat av
Svara

En kall morgon som ändå bjöd på sol, mötte vi idag på morgonrundan. Idag är det lika lugnt som vanligt i byn och det hoppas jag får fortsätta. Det är sällan man hör sirener och när man hör dem så reagerar alla. Vad har hänt nu och är det ambulans eller brandbilar som hörs? Någon polissiren är ännu ovanligare. I Göteborg hördes de flera gånger om dagen och ingen reagerade. Man blev avtrubbad och funderade inte över vad som kunde ha hänt.

Jag passerade en fyrvägskorsning varje dag, när jag åkte till och från jobbet. Ofta blev man stående vid trafikljusen och det märktes att många var irriterade över det. Alla hade bråttom till jobbet eller hem. En dag när jag anlänt till mitt jobb, fick jag höra på radion att en man som visat ett finger åt en annan bilist, blivit knivhuggen. Det hände i just den korsning jag brukade passera. Den som knivhögg var knarkpåverkad och hade blivit vansinnig över att någon visat ett finger åt honom. Efter denna händelse var jag rädd varje gång jag kom till korsningen.

I vår by har vi ett trafikljus för gångtrafikanter och det blir rött då någon vill över gatan. Tror knappast det utmynnar i någon särskild irritation då det någon gång lyser rött. Här finns en trygghet som man aldrig har i en stor stad. Visst finns det missbrukare här också, men polisen vet exakt vilka de är och händer det något så är det i dessa kretsar. Vi andra i byn råkar sällan ut för deras aggressioner. Detta lugn som finns hoppas jag skall bestå. Att vi kan få vara trygga i byn.