virrig | mycketyck

Igår var det dags för en inköpsrunda och jag hade ett möte inbokat. Mr J släppte av mig och körde iväg för att handla under tiden. Mitt möte gick bra och jag var klar tidigare än vi beräknat. Jag ringde till Mr J och sade att jag kunde gå till nästa ställe. Frågade om det var höger eller vänster vid nästa korsning.

Det var mitt största misstag. Man ska aldrig fråga honom om riktningar. Dumt nog följde jag hans råd. Jag hade lite ont i benet igår och det var väl inte så klokt att gå mer än vad jag behövde.

Jag är inte så bekant med Trelleborg, men tyckte att jag kände igen mig där jag gick. Stannade upp när cykelbanan upphörde och då kände jag absolut igen mig. Jag var på väg ut från staden. Ringde så Mr J igen och han skrattade och sade att jag gått åt fel håll.

Det var bara att vända och gå tillbaka. Men nu var han klar med sina inköp och på väg mot mig. Jag hann nästan fram till den affär vi skulle mötas vid.

Där kom min riddare i Madame och det var jag väldigt glad för.

Jag hann tänka att det var en evinnerlig tur att det inte var i Malmö, som jag virrade runt i.

Idag håller jag mig i byn hela dagen och Mr J är med Unkas till veterinären för vaccinering och kloklippning.

Solen skiner idag och det ska bli roligt att gå runt byn när de kommer tillbaka.

Var på min årliga besiktning av kroppen och jag får köra vidare ett år till.Lite högt blodtryck tyckte läkaren. Men det kan ha berott på att mannen ringde om att farmor var på väg dit. Jag måste hjälpa till med henne. Hon yrade och hade sett syner igen så det var med all säkerhet en infektion på gång. Efter all provtagning fick vi sitta och vänta på sjuktransporten och farmor var helt borta ibland. Känns inte roligt att se henne sådan. Hon som pinnade på med sin rullator för bara ett år sedan. Nu sitter hon mest som ett kolli i sin rullstol.

Det hände en olycka för henne på vårdcentralen och jag fick kalla på hjälp. Det är verkligen inte alls roligt att bli gammal och inte ha kontroll över alla sina kroppsdelar. En sak jag har bestämt mig för är att aldrig kämpa mig kvar i mitt hem alltför länge. Bättre att bo på ett äldreboende där man får hjälp så fort man behöver det. Som tur är har pappa helt klart för sig att när han inte klarar av att bo hemma själv så flyttar han. Det känns skönt att veta.

Livet är inte lätt och att bli gammal är ännu svårare.