Invalido

Handen bättre men inte bra så det blir lite sparsmakat med inlägg just nu. Idag tog jag kompledigt från allt och har bara suttit och läst. Suktar och läser bloggar av övervintrande svenskar i Spanien. De badar och solar sig minsann. Jag har satt in fleeströjan i skaljackan. Vinden biter och sliter i oss när vi är ute och hundarna ska vara glada att de bär päls.

Igår valde vi mellan att sätta på pyjamasen på husbilen och åka till vårdcentralen och ta influensasprutan. Det blev det sistnämda då det blåser ordentligt ute och vi inte tror att vi mäktar med att få på pyjamasen. Den blir som ett segel om vinden får fatt i det. Vi var inte de enda som ville ha spruta och det var kö. Men värst är det nog att ett parkeringsbolag fått tillstånd att ta betalt för att parkera vid vårdcentralen. Det innebär att gatan är full av bilar och man inte kan mötas på den.

Vi lyckades få en plats långt ner på gatan och sedan kunde vi bli besprutade. Nog var det lite konstigt att damen i luckan inte ville ha betalt, men vi fick en kölapp och satte oss ned. När det var vår tur så frågade systern om vi hade betalt och det hade vi ju inte. Så Mr J gick ut och betalade för sig och jag fick betala efter min spruta. Damen i luckan ursäktade sig med att det är mest pensionärer som tar sprutan på dagtid. Nåväl, vi betalar gärna för att slippa influensan.

Nu hoppas vi på att det ska blåsa mindre i morgon, onsdag så vi kan göra det vi valde bort igår. För idag gick det inte då jag tog kompledigt.

Åter till veterinären

Idag var det dags för kloklippning på Turbo. Hon behöver inte sövas så det blev inte så tidigt för oss. Jag satt på bänken och njöt av det fina vädret med Unkas och Kuma.

Turbo var så duktig och lyfte snällt på tassarna. Hon är inte längre rädd när man håller i dem och det har vi ju jobbat mycket med. Att hålla och klia mellan tårna. Det är faktiskt så att hon tycker att det är skönt.

Jag gjorde en ny smootie idag och denna gång blev det på pomelo. Turbo äter gärna melon och föredrar denna eller honungsmelon. Hon är inte lika förtjust i vattenmelon. De andra två hundarna tycker inte om meloner.

Mr J körde till vårdcentralen för att spola höger öra. Det har proppat igen sig där. Tio år sedan sist så det är inte ofta, men fruktansvärt obehagligt. Men nu hör han bra igen.

Det blev mycket doktor idag.

Vaccinerade

Idag har vi varit till vårdcentralen och vaccinerat oss mot influensan. Det var en hel del människor som ville göra samma sak, men väntetiden var inte alltför lång. Två systrar skötte hela ruljansen med hjälp av några biträden som såg till att vi hamnade i rätt rum. Influensan har ännu inte kommit hit till skåne och syster berättade att den oftast börjar längre norrut i Sverige. Men det är skönt att ha fått skyddet redan nu, för man vet ju aldrig.

Eftersom vi har varannan dag med regn och sol så var det det sistnämnda vi hade idag, så länge det var ljust ute. Frost i gräset på morgonen och lite halt här och där. Men det var bara Turbo som halkade på isen och det gjorde hon med flit. Tog sats och kanade på tassarna. Det såg riktigt proffsigt ut.

Mr J körde in till Trelleborg och köpte färskfoder till hundarna. Annars har vi hållit oss i byn hela dagen. Jag har pysslat lite med foton i datorn och Mr J har läst reseblogg. Turbo och Kuma har lekt en del och Unkas har brummat, för att visa sitt missnöje med att bli störd.

Alltså en väldigt vanlig måndag för oss.

En bild på Unkas tagen för tre veckor sedan. Nu är trädgården mer brun än grön.

Inte snällt

Vi hade tur på morgonrundan, då det höll uppe. Därför var vi rätt uppåt då vi åt frukost. Humöret dalade en hel del efter de vanliga morgonrutinerna. Regnet forsade ner och den enda som ville ut i trädgården var Turbo och hon gjorde snabbt det hon behövde. Unkas stannade i dörren och Kuma redan i köket. Men sedan var det ju dags för dagens tur och hundarna var jätteglada i garaget. Efter några hundra meter ute började våra två herrar lunka fram. Den enda som höll humöret uppe var Turbo. Men på slutet var även hon rätt less på regnet.

Varma handdukar gjorde hundarna glada igen och Mr J kunde skala av sig sina våta skor och byxor. Jag däremot traskade iväg till pappa med en regnjacka på armen. Han hade tid på vårdcentralen för sitt halvårsbesök. Våra byxor var genomvåta då vi kom fram. Trodde topplocket på huvudet skulle ryka då receptionisten sade att besöket var avbokat. Av vem? Läkaren och sjuksköterskan på pappas vårdboende hade avbeställt och skulle göra besök hemma hos honom. Det var ju trevligt att de meddelat pappa om det. Tur för dem att de inte var i närheten där jag satt med vatten droppande från kepsen och genomvåta byxor.

Sedan visade det sig att personalen på pappas boende inte visste ett dugg om detta. De skyndade till och hjälpte pappa att byta byxor. Jag packade upp det vi handlat på Ica. För naturligtvis behövde pappa någon tröst då vi varit ute i regnet i onödan. En påse polkagrisar köpte vi och hallon. Nu kan han läsa tidningen och mumsa på något gott. Jag har hängt in mina byxor och kepsen i torkskåpet. Gjorde goda äggsmörgåsar till oss och nu är mitt humör väldig mycket bättre. Hundarna sover och jag har en underjordisk finne på överläppen som ömmar.

Tänker inte klaga alls med tanke på vad som hände i Las Vegas. Jag lever och är inte skadad.

Ny bättre dag

Skickade ett meddelande till min vårdcentral igår. Den nya medicinen jag fick för högt blodtryck är inte bra för mig. Meningen var att jag skulle äta den i en månad och sedan kolla blodtrycket och njurstatus. Blev lite orolig när jag fick det brevet av min läkare, men tänkte att hon vet nog bäst. Under semestern har jag blivit mer och mer anfådd och svettats som en galning, har varit yr i bollen och illamående. Några av de biverkningar man kunde få av läkemedlet, sedan har det kommit till fler biverkningar.

Jag mådde så illa och hade svår halsbränna igår att jag tog fram bipacksedeln och läste. Det var definitivt dags att kontakta vårdcentralen. Tog inte mer än ett par minuter och en syster hörde av sig. Hon ville att jag skulle ringa klockan åtta nästa dag för att se om jag kunde få en akuttid. Dessutom skulle jag inte ta tabletten. Fick tid klockan tio idag.

Blev förvånad att det gick så bra att gå dit utan att pausa eller bli andfådd. Mådde inte illa heller. Wow! Jag åt tydligen den starkaste dosen av läkemedlet och den läkare jag träffade sade att hon brukar börja med en låg dos och se hur den fungerar. Eftersom jag har hästskonjure (vilket betyder att mina båda njurar sitter ihop som en hästsko. Dessutom fungerar endast en fjärdedel av njuren.) kanske man kan förstå att jag blev orolig när njuren kunde påverkas av läkemedlet. Nu fick jag kollat alltihop och väntar på besked om resultat senare. Jag fick också en låg dos av ett annat läkemedel som jag hämtade ut och tog när jag kom hem.

Behöver jag säga att jag mår sketabra. Ingen svettning eller andfåddhet. Jag har gått mer än någon dag tidigare och känner mig hur pigg som helst.

Det är viktigt att känna efter hur kroppen och knoppen mår.

Denna husbåt står i Roanne och jag tror att killen som har den bor i den. Det stod även en grill på taket bland all växtlighet. Så fin.

April,april

Tappade hakan nyss när jag tittade ut, det var snöflingor i luften! Det tog ju slut rätt snart som tur var och inget lade sig. Idag är det kyligt ute och molnen far fram över himlen som stora skepp. Inte speciellt roligt, eftersom jag ska traska upp till vårdcentralen om någon timme. Jag ska få domen från min läkare om hur det står till med min hälsa. Därför garderar jag mig med att ta med papper om operationen och de kopior jag fått på röntgenplåtarna. Lite för att hon ska se vad som hänt sedan vi träffades förra året.

Så idag blir det en hel del traskande för mig. För när jag kommer hem ska jag gå med hundarna. Nu är det inte särskilt mycket folk ute och rör sig, så jag har ingen aning om vilken jacka jag borde ha på mig.

Hundarna sover som slagna och helgens traskande har gjort dem gott. Bara det blir lite varmare väder igen kan jag ha öppet till trädgården. Jag skulle vilja klippa rosorna snart, så att de kan bli fina när alla blad och blommor slår ut. Men april är en lurig månad.

Trött i fötterna

Vilken tur att det varit sol och +10 ute idag, när jag varit ute med pappa. Han var kallad på läkarbesök på vårdcentralen och jag hade lovat ta honom dit. Eftersom jag inte går särskilt fort var vi ute i god tid. Pappa satt klar och påklädd vid entrén.

Innan jag gick bort till pappa, öppnade jag till trädgården i någon timme. Unkas låg vid staketet och spanade jättelänge, medans Kuma var ut en stund och sedan låg hos mig i biblioteket. Jag var glad att kunna ge dem lite kompensation då det blev precis som jag trott. Jag är mycket trött i fötterna efter turen med pappa.

Det blev besök både på ica och matöppet på väg hem. Sedan tog jag en annan väg för att pappa skulle få se lite av byn. Det var ett tag sedan han var ute och såg sig omkring. Nu har han renspolade öron och hör som en hök igen. Lite smått och gott att mumsa på och tidning att läsa.

Eftersom vädret är helt underbart idag, öppnade jag ut till trädgården när jag kom hem och två ystra hundar tumlade ut. De ska få vara ute hela tiden tills de fått sin middag. Det blir mannen som får gå en runda med dem när han kommer hem efter arbetet. Men i morgon blir det jag som går ut med dem på deras turer. Nu hoppas jag bara att det blir lika fint väder en dag till minst.

Regnet kom idag

Första föreningen om regn fick jag igår kväll när jag tog ut hundarna på kvällen.
Det duggade lite nätt.
Men det dröjde till tio idag innan det regnade ordentligt.
Jag gick senare idag och då var det uppehåll igen.

Allt blev så grönt igen. Tog mannens regnjacka, som är ofodrad. Vid min ålder tänker man mer på det praktiska än hur man ser ut. Det är faktiskt riktigt befriande.
Jag bryr mig inte ett vitten om vad andra tycker om mitt utseende.

Måste berätta att jag tog in posten till pappa idag och ett brev från vårdcentralen var bland det. Jag sade till pappa att jag skulle ta hand om det. Först tänkte jag skicka tillbaka det oöppnat. Sedan bara kasta bort det. Efter promenaderna med hundarna började jag tänka mer rationellt.

Jag öppnade brevet och inuti låg detta :

image

Vet inte om det syns vad som står där, men såhär står det :
Hej,
En upprörd dam som tyvärr inte ville prata med oss kom till vårdcentralen idag och lämnade en räkning samt pengar för den. Där var dock för mycket pengar varför vi skickar tillbaka dom.

image

Den upprörda damen var jag och i min ilska tyckte jag att det stod 180:- vilket var en Astrid för mycket.
Nu tycker jag att det var bra att jag tog dessa promenader innan jag gjorde något med brevet.
Lite triumferande kan jag summera det hela med att jag vann. Kan tillägga att den makulerade fakturan är bifogad.

Ut seglade jag

Vilken känsla det var att platta till människan i receptionen på vårdcentralen. Utan ett enda svärord eller skrik, sade jag till henne att skämmas och tänka över sitt agerande under helgen. När hon försökte skylla på systemet och menade att jag inte kunde lämna pengarna sådär, vände jag på klacken och sade att det bryr jag mig inte om. Betalningen ligger på disken, lös problemet hur du vill. Sedan gick jag.

image

Små moln seglade över himlen längre bort. Där vi gick var himlen blå och solen sken. Jag kunde till och med se att ännu längre bort så regnade det. Riktigt sommarväder.

Efteråt var jag till pappa och bytte lakan i hans säng. Sedan klippte jag hans hår och vi blev riktigt nöjda.

Nu ska jag ta helg.

Fy skäms Anderslövs vårdcentral

I våras kallades min pappa som är 90 år till hälsoundersökning. I kallelsen stod inget om provtagning. Det fick jag hjälpa honom att räkna ut och blev lite bestört. Brevet kom en fredag och pappa skulle dit om en vecka på tisdag.
Han var alltså tvungen att ta sig till vårdcentralen för provtagning innan dess. Så jag rullade upp honom på måndag morgon för provtagning.

På tisdagen veckan efter rullade jag upp honom igen för undersökning. Kostnad 180 :-. Han betalade med en femhundring och vi fick vänta på läkaren. Eftersom pappa har problem med vaxproppar i öronen då och då, ville han spola öronen. Jag tyckte också att det vore bra då han i princip inte hörde någonting.
Systern fick inte bort proppen i ena örat och läkaren ansåg att man måste suga ut den. Men det hade han inte tid med den dagen.
Pappa fick en ny tid veckan därpå. Han var tvungen att leva i tystnad en vecka till. Vilket betyder att han inte kunde svara i telefon eller höra vad de sade på tv.
Han suckade och sade att :”jag får väl titta på bilderna då.”
Jag hade lämnat in hans ena hörapparat för lagning på måndagen innan läkarbesöket. Han har en i varje öra.

För tredje gången rullade jag upp pappa till vårdcentralen. Min rygg protesterade efter alla dessa promenader med rullstol.
Nu kommer jag till det som är absurt och idiotiskt.
Vi kommer upp och anmäler i luckan att vi ska ta bort en vaxpropp som de misslyckades med vid förra besöket.
Det blir 180 :- får vi veta. Pappa tar upp en femhundring och lägger på disken.
Då säger människan i receptionen att hon inte kan ta den för att hon inte har någon växel.
Pappa har inget mindre. Då menar människan att vi ska rulla ned till bankomaten och hämta ut ett par hundralappar.
Jag tror att topplocket på mitt huvud ska flyga i luften. Vi ska ta oss till bankomaten för att människan inte orkat ta sig till affären för att växla.
Glöm det är mitt svar.

Då säger människan att hon skickar en inbetalning hem till pappa.
Jag frågar henne hur han ska kunna betala den?
Pappa har autogiro på alla sina räkningar. Därför är det en omöjlighet för honom att betala på det sättet. Han sitter i rullstol och om jag nu kunde rulla honom till banken, får han betala 40:- för att betala räkningen där.

Skicka ingen inbetalning säger jag. Lös det på ett annat sätt.

Idag kommer ändå en postgiro talong från vårdcentralen. Tur att jag var tvungen att gå rundan med Kuma, annars hade jag åkt dit och levt djävulen.
Men i morgon ska jag handla åt pappa och då åker jag dit. Slänger inbetalningskortet och 180 :- på disken och några väl valda ord. Sedan får de lösa problemet hur de vill.
Jag vill ju inte att min nittio- åriga pappa ska få något inkassokrav.
Om samma människa är där ska jag påminna henne om att en dag är det hon som är gammal om hon har tur.

image