Huvudbry

Höstsöndag och vi har varit ute på en långrunda med hundarna. De var naturligtvis ivriga att lukta överallt då de varit borta en hel vecka. Vilka andra hundar har varit ute och gått? Efteråt blev de trötta och nöjda. Så nu ligger de väl och sorterar alla lukter.

Trädet utanför vårat fönster har snart tappat alla löv och ett fågelbo avslöjar att någon fågel bott där under sommaren. Vädret inbjuder inte direkt till promenader så det är lugnt och stilla ute. En och annan bil kör förbi och jag hörde en lövblås tidigare. Vår trappa behövs sopas ren då mossa släppt från taket. Nu ligger det små våta tussar där och det är inte direkt dekorativt. Men i dag är det söndag och därför får det vänta tills i morgon.

Mr J cyklade bort till äldreboendet där våra föräldrar bor. Pappa satt och väntade på tidningen han brukar få av oss på söndagarna. Men farmor låg till sängs och mår inte alltför bra. Hon dras med en envis urinvägsinfektion och det tar på krafterna. Personalen frågade hur de ska göra om hon blir sämre och när Mr J kom hem kände han att det kändes lite olustigt att inte veta hur farmor vill ha det med den saken. Bara att hoppa upp i sadeln och cykla tillbaka. Efter att ha fått klara besked kom han hem och nu slipper han ta ett beslut själv.

Det är svårt att som anhörig vara tvungen att ta beslut som man inte vet om ens förälder verkligen vill. Jag har redan gjort klart med pappa om hur han vill ha det så därför behöver jag aldrig ha denna huvudbry.

Kanske något för alla att tänka på om något skulle hända?

Fattar nada Trelleborgshem

Hur hade de tänkt egentligen, när de kopplade in fibernät till pappas äldreboende? Farmor ringde idag och sade att någon hade varit inne hos henne och pratat en massa, som hon inte förstod något av. Hon hade lämnat mobilnummret till Mr J. Vi blockar försäljare som ringer och troligtvis har det varit en sådan som försökt pådyvla mer program än basutbudet, då någon från viasat ringde Mr J igår.

Mr J hade pratat med personalen på boendet och de sade att tydligen ska varje boende få en box på rummet. Jag förstår inte hur de gamla ska kunna förstå hur den fungerar, när de i dagsläget inte klarar av att byta kanal själva. Något mer än basutbudet är absolut inte aktuellt för våra gamlingar. Men jag tycker att det är bra fräckt att försöka pådyvla en gammal människa något. Hoppas bara att pappa inte skrivit på något papper. Men han är såpass klar i huvudet att jag tror att han bara sagt nej.

Jag blir arg när de försöker lura gamla människor. Basutbud av tv ingår i hyran och det borde väl varje normal människa förstå att någon som är dement eller bara gammal inte vill se discovery eller något annat som de ändå inte förstår. De kan knappt läsa texten på tv och ser oftast bara svenska program.

När pappa flyttade in på boendet, så bodde där en dam som var riktigt dement och inte var kontaktbar. Hon satt ofta i det gemensamma rummet där de har en stor tv och tittade på bilderna. Hon förstod inte mycket av programmen, men tyckte om när det rörde sig i rutan. Nu tänker inte Trelleborgshem låta koppla in fiber där, för det blir för dyrt. Så nu kanske många på boendet aldrig mer får se på tv, då de inte klarar av sina egna apparater.

Farmor brukar tycka att livet är så tråkigt ändå. Men hon har ändå haft sin tv och tittat på samma kanal hela tiden. För att växla klarar hon inte och ibland har hon försökt växla kanal på telefonen så det har blippat och låtit i örat på Mr J när de pratat. Man kan skratta åt det, men det är faktiskt mer tragiskt och nu kanske hon inte kan se tv alls, då det blir krångligare att sätta igång tvn.

Just nu är arg bara förnamnet på vad jag är.

Man ska fasen inte bli gammal i Sverige, för då blir man inte värd ett skit.

Tiden går

Redan fredag och dags att göra lite inköp inför helgen. Jag slapp handla till oss, men sedan ska jag bort till pappa och se om han behöver något. Tror inte han kan gå ut när han varit lite hostig ett tag nu. Tänkte köpa några talgbollar som jag kan hänga vid hans fönster, så kan han titta på fåglarna när de äter. Mr J köpte hem både fågelfrö och talgbollar åt mig så jag tänker fylla på ute vid trädet senare idag.

Farmor ringde tidigare och jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Hon hade sett i almanackan att det var fars dag idag. Det stod ju 17, 11 och den elfte brukar det vara fars dag. Att det sedan stod 03 efter hade hon missat. Inte lätt när man är 92 år att uppfatta alla siffror. Vi är glada att både hon och pappa blir väl omhändertagna på äldreboendet de bor på. Vissa dagar kan ju bli långa, allrahelst nu då det blir mörkt så tidigt.

Dagarna går fort även för oss denna årstid. Tycker att jag precis har stigit upp och så är det plötsligt dags för nästa tur med hundarna. De verkar lite trötta också och det är nog mörkret som har inverkan. Kylan kom av sig och vi har fått tillbaka det våta varma vädret.

Denna helg tänds många ljus på gravar och i minneslundar runt om i Sverige. Sorgligt och vackert att se i mörkret. Vi ska ställa ut den stora lyktan på trappan.

Lugnare nu 

Jag har haft vårdsamtal med pappa och alla andra inblandade. Han får komma till ett korttidsboende och det blir om några dagar. Jag blev så lättad över att han får hjälp nu när han har svårt att stå på sina ben. Det är en kraftansträngning för honom att resa sig. 

Sedan får vi se om han blir återställd eller måste komma till ett permanent äldreboende. Jag tror att det gör honom gott att vara med andra människor. Han har varit så mycket ensam sedan han slutade spela bridge. 

Det är inte lätt att bli gammal. 

Livets slut

Var på min årliga besiktning av kroppen och jag får köra vidare ett år till.Lite högt blodtryck tyckte läkaren. Men det kan ha berott på att mannen ringde om att farmor var på väg dit. Jag måste hjälpa till med henne. Hon yrade och hade sett syner igen så det var med all säkerhet en infektion på gång. Efter all provtagning fick vi sitta och vänta på sjuktransporten och farmor var helt borta ibland. Känns inte roligt att se henne sådan. Hon som pinnade på med sin rullator för bara ett år sedan. Nu sitter hon mest som ett kolli i sin rullstol.

Det hände en olycka för henne på vårdcentralen och jag fick kalla på hjälp. Det är verkligen inte alls roligt att bli gammal och inte ha kontroll över alla sina kroppsdelar. En sak jag har bestämt mig för är att aldrig kämpa mig kvar i mitt hem alltför länge. Bättre att bo på ett äldreboende där man får hjälp så fort man behöver det. Som tur är har pappa helt klart för sig att när han inte klarar av att bo hemma själv så flyttar han. Det känns skönt att veta.

Livet är inte lätt och att bli gammal är ännu svårare.

wpid-fb_img_1432318773099.jpg

Envis som synden

Mannen har varit på möte idag, angående farmor och hennes situation. Lite dropp och näring har gjort att hon vägrar att flytta till ett äldreboende. Hon ska bo kvar i 55+ huset till vilket pris som helst. Troligtvis lever hon på tider som varit och den samvaro hon haft med andra boende i huset. Inför läkare och sociala nekar hon till de syner hon sett innan hon åkte in till sjukhuset. Nu ska hon hem till sin lägenhet på fredag och vi är tillbaka på noll. Men denna gång ska hon ha hemhjälp åtta gånger om dagen. Det betyder att det kommer hem någon till henne varje timme. De ska se till att hon tar sina tabletter, äter mat och dricker om dagarna.

På äldreboendet tittar de till de boende nästan var tionde minut. Viss skillnad och större trygghet för både oss och farmor. Men tanten är envis som synden och tror att bara hon blir av med infektionen så är hon uppe och springer på nolltid. Tyvärr, är det inte så bra. Hade det varit det så skulle allt vara frid och fröjd. En urinvägsinfektion på en nittioårig dam är svår att få bort. Min mamma fick tillbaka just sådan helat tiden då hon inte hade någon motståndskraft.

En era är snart till enda och vi står närmare kanten själva nu. Det känns rätt jobbigt ibland. För övrigt så rinner mitt vagelöga hela tiden. Jättehärligt.

wpid-1355586605677.jpg