Mats Odell pratar om en nytändning för kd och tänker kandidera som partiledare. Det är skrattretande att någon som redan förlorat ett val ställer upp igen.
Det är väl ingen nytändning.

Har de ingen bättre så kan de lika gärna lägga ned skiten och låta Hägglund fortsätta.
Hur ska Odell kunna tända partiet har åtminstone jag svårt att förstå.
Då kan de lika gärna sätta dit förre partiledaren för han var ju åtminstone populär.
Kanske lika bra att lägga ned partiet eller?

Andreas Carlgren fick som väntat avgå och Lena Ek trädde till. Jag hade förhoppningen om att hon skulle ha en mer nyanserad bild av hur man ska ta itu med rovdjursjakten än Carlgren, men tyvärr ska hon försöka ändra på EU:s ställningstagande till det. Med en sådan attityd kommer debatten att bli ännu mer infekterad och alla lobbyister som propagerar för ökad jakt av varg kommer att jobba för det ännu mer.

Jag skulle vilja hårdra detta och säga att de som vill utrota varg , björn och lodjur är rasister. Vi ska ha mångfald överallt och hur skulle det se ut om vi gick ut och sköt alla muslimer. Låter kanske drastiskt men jag vill belysa hur varghatare resonerar. Istället borde en saklig debatt föras där alla får säga sin mening och där en bra kompromiss ska vara målet. Som alltid finns det både seriösa jägare och mindre seriösa som endast vill jaga för sitt eget nöjes skull. Precis som det finns fanatiska vargälskare och seriösa människor som anser att vi ska vårda om vår rovdjursstam.

Kommer inte vår nya miljöminister föra en sådan debatt är jag den första att försöka få bort henne från sin position. Vi måste ha vettiga människor som leder vårt land och kan de inte tillvarata allas intressen på bästa sätt ska de inte ha en ledande position. Då kanske vi ska tillsätta en ickepolitisk människa som leder arbetet med vår miljö. Jag kommer följa hennes göranden och låtanden i sitt arbete och jag uppmanar alla att göra det som vill bevara våra rovdjur och även se till att de som håller djur kan göra det.

Det han menar är att istället för att ha en öppen debatt när det borde vara en sådan så läcker socialdemokraterna till media när debatten borde vara intern. Då blir det en kris och alla meningsskiljaktigheterna hängs ut i medierna. Något som är en kultur enligt Bodström. Tycker det verkar som att samhörigheten i partiet aldrig funnits och att det verkat så har enbart berott på att man haft starka ledare, Erlander, Palme och Persson är några av dem. Nu finns inte en sådan längre och då blir det kaos i leden. Så ordet kamrat låter lite falskt i mina öron. Man kanske trodde att Juholt var starkare än han verkligen är.

Jag tror att han vill mycket och har stora krav på sig att lyckas ena partiet, vilket inte har lyckats hittills, förnya politiken, vilket han ju är motståndare till enligt honom själv. Det svåra är väl att bestämma vilket han ska börja med och som det verkar nu så har han valt politiken vilket lett till denna kris. Möjligen har han börjat i fel ände och det blir svårt att reparera. Socialdemokraterna vill inte att vi ska säga att det är en vänster och en högerfalang, istället vill man kalla det traditionalister och förnyare. Men det är ungefär detsamma därför att traditionalisterna vill att partiet ska ha samma partipolitik man alltid haft, medan förnyarna vill gå mer åt mitten och alliansens politik.

När jag pratat med politiker som är riktigt vänster så menar man att socialdemokraterna är som en grå massa som aldrig vet vad de vill, medans man alltid vet var man har moderaterna för de har alltid varit raka med sin politik. Det kanske är problemet med sossarna idag att nu är man ännu mer suddiga med vad man vill och många vill så olika. En sak är säker och det är att jag absolut inte vill vara i Juholts kläder.

Ser på programmet ”Efter tio” med Malou von Siwerts och där tas det upp att våra sociala medier har förändrat sättet v i umgås med våra vänner. I vår värld snurrar det fortare än någonsin och vi ska hinna med så mycket som möjligt på ett dygn. Jag kommer ihåg hur irriterade vi var på pojken när han bodde hemma och hur hans mobil pep och ringde i tid och otid. Under måltiderna lät det hela tiden och det gav inte någon matro kände vi. Men han var ganska oberörd och tyckte att det var helt okej. Att vara uppdaterad om vad som händer är viktigare nu än tidigare.

Blondinbella som är Malous sidekick, säger att när hon ser på tv måste hon ha twitter igång för att kunna läsa kommentarer om programmet och själv kommentera. Det är något som aldrig förekom tidigare men väldigt vanligt idag. Fredrick Federley (C) håller med och är en flitig twittrare som håller kontakt med sina vänner genom det. Man hinner inte träffa alla och det är ett bra sätt att hålla kontakt. Jag själv har mina vänner långt borta och kan inte träffa dem varje dag och då är de sociala medierna ett utmärkt sätt att ändå umgås.

Allt detta är både på gott och ont, men för att inte tappa kontakt med släkt och vänner kanske det enda sättet. Klart att många blir beroende av twitter, facebook och sms, men jag tror att det stora flertalet har det som ett komplement till att umgås fysiskt. Många säger att detta snart är bort och då får det väl bli så då, men så länge det finns kommer åtminstone jag att använda mig av det. Man har inte tid att vänta på brev eller mail utan att kunna skriva en rad till vännerna gör att man får kontakt direkt. Jag ser det även som ett bra sätt att uppdatera mig om vad som sker ute i världen, följa våra politiker och vara mer närvarande i det de gör. Kanske kunna påverka lite också genom att kommentera inlägg.

Det är en hel del turbulens i politiken just nu. Juholt fick smäll på fingararna av sina partikollegor för skuggbudgeten. Göran Hägglund fick en utmanare om partiledarposten när Mats Odell säger att han ställer upp som kandidat. Tidningarna gottar sig i detta och idag skriver de att 43 st partikamrater sluter upp bakom Hägglund. Så nu undrar man varifrån kritiken mot honom kommer och varför. Men visst är det nyttigt att det kritiseras då ett parti får sämre och sämre opinionssiffror. Fast som alla har kunnat läsa i min blogg tidigare så är jag skeptisk mot dessa mätningar som görs. Men klart är att det inte gått så bra för Hägglund att föra fram partiets politik.

Vänsterpartiet är ännu ett parti som verkar vara i kris och riskerar splittring. Lars Ohly verkar vara på väg bort och ingen riktigt stark kandidat har dykt upp på scenen. Man pratar om att ha två stycken som miljöpartiet och det är väl för att man inte har någon som kan axla Ohlys mantel. Då undrar jag varför man ska byta ut honom, varför inte vänta tills det finns en stark kandidat? Sedan är det väl så att kommunismen i stort sätt är död och på väg att försvinna, vilket betyder att man måste profilera om sig. Kina har aviserat att man ska demokratisera och införa blandekonomi vilket är ett stort steg. Så jag förstår att det blir en del oro i kommunistiska led.

Jag tror att en omdaning håller på att ske i den politiska världen och de partier som inte kan förnya sig kommer att försvinna. I alla fall så kommer de inte att finnas med bland de partier som har något att säga till om. Detta utgör ju ett problem för socialdemokraterna som alltid lutat sig mot vänsterpartiet vid valen för att få regeringsmakten. Kommer de inte över 4% spärren står sossarna rätt ensamma och hittar de ingen ny samarbetspartner är chanserna rätt små att vinna ett val. Därför blir denna höst spännande att följa hur allting kommer att utveckal sig politiskt.