Tycker inte att det är så seriöst

Läste att Juholt ska medverka i Skavlan och det tycker inte jag är så välbetänkt. Politiker som är aktiva bör välja med stor omsorg, vilka program de ska deltaga i. Talkshower anser jag inte vara speciellt seriösa utan de ska ju underhålla publiken. Det är inte meningen att man ska prata politik i de programmen. Vad jag läst vill Juholt börja prata politik nu, så jag blev mycket förvånad att han skulle ställa upp i detta programmet. Är det månde en fortsättning på hans förlåt turnè? Ska han sitta och beklaga sig för allt elakt han utstått? Frågorna blir många.

Något annat roligt jag såg är att Maria Wetterstam ska ställa upp i Oldsbergs nya program. Som nybliven icke-politiker är det säkert bra pr för henne och ett bra sätt att få ljuset på sig. Raggar hon jobb så är det ett perfekt program att visa upp sig på. Hon får visa hur intelligent hon är. Det är stor skillnad mot Skavlans program.

Har du julstjärna eller ljusstake i fönstret?

Jag föredrar stjärnor eftersom det finns så många olika att välja på och de ger ett så fint sken. En ljusstake har jag i dressingroom, men resten har jag stjärnor i. Sedan är det också av praktiska skäl jag har det. Med 3 hundar som gärna står med tassarna på fönsterbrädan är det så lätt att de river ned en ljusstake, sedan är det skönt att behöva göra extra plats för något som ska vara upp i någon månad. Jag försöker hitta lite ovanliga att ha i fönstret och byter gärna år från år.

Denna är rätt stor och passar väldigt bra i ett stort förnster, eller varför inte ha två stycken. Men den är supersnygg.

Sedan finns ju dessa nuförtiden om man tycker att det är krångligt att hänga upp något. Tar mindre plats än en ljusstake.

Denna är snygg och en tonåring kanske skulle föredra att ha en sådan. Inte så fruktansvärt gulligt.

En julstjärna måste ju inet vara röd, vit eller gul. En blå ger ett fint sken och kanske passar bättre till överig inredning.

Varför inte en mönstrad? Tycker denhär är så fin, lite retro över den. Låt julen bli rolig och gå utanför de gängse ramarna när det gäller dekorationerna.

Lena Melin: Inte ditt fel Juholt

Det kan vi läsa i dagens aftonblad och till viss mån är det sant. Att allt skulle vara Juholts fel är att överdriva det som hänt det senaste halvåret. Men proppen som var på väg att halka ur under Monas tid, har han lyckats dra ut helt istället för att trycka in igen. Därav det ras som ses i mätningarna. Han var den som skulle ena och istället har hans ledarstil lyckats göra precis tvärtom. Men jag anser inte att det var Monas fel heller då denna splittring i partiet funnits under lång tid. Göran Persson lyckades hålla proppen i flaskan men jag misstänker att, när de förlorade valet 2006 såg han att det skulle bli problem. Han var smart nog att sluta innan det hände. Bodström har skrivit om detta och de motsättningar som finns.

Juholt fick en rätt omöjlig uppgift och verkar ha tagit sig vatten över huvudet. Han trodde kanske att han var starkare än han egentligen är och förstod inte riktigt hur svårt jobbet som partiledare är. Jag har haft fler chefer under mina arbetsår, som har gjort precis likadant. De har haft sympatier från ett visst håll och trott att detta skulle bli a piece of cake. Tillslut har de gett upp och slutat. När proppen gått ur är det nästan omöjligt att sätta i den igen, utan att totalt ta isär alltihop. Men det är inte alla som kan bygga upp en ny maktstruktur och hittar inte socialdemokraterna den människan snart, så kommer partiet att delas. Jag tror inte Juholt är kapabel att göra det, trots att han hurtigt förkunnar att han är det.

Så visst har Lena Melin rätt, men vad hjälper det.

Dumskallarnas sammansvärjning

Jag vill puffa för en bok som jag bara älskar efter att ha läst den för tredje gången. Den heter ”Dumskallarnas sammansvärjning” av författaren John Kennedy Toole. Mitt exemplar köpte jag på 80-talet i Uppsala för 19,50, i pocketupplaga. Det var Månpocket som gav ut den då. Jag visste inte ett dugg om handlingen eller författaren när jag köpte den, utan tyckte att den verkade ganska rolig. Ett avbrott till all facklitteratur man läste under studietiden.

För varje gång jag läser den, hittar jag nya finurliga saker och älskar den ännu mer. Författaren är tyvärr död och har inte skrivit något mer. Han skrev den redan på 60-talet och lyckades aldrig få den utgiven. 1969 tog han sitt liv, endast 32 år gammal. Hans mor började försöka få den i tryck och först 1980 lyckades hon.

Jag ska återge den sammanfattning som finns på baksidan av den.

”Här stiger Ignatius J. Reilly rakt in i världslitteraturen: oformligt fet, otroligt lat och oförväget stridslysten, ett mellanting mellan Helan och Don Quijote med en omättlig aptit på opcorn, varm korv och dåliga filmer. På sitt enmanskorståg mot den moderna tiden och på jakt efter ett lagom lättsamt jobb hamnar han i en serie vanvettiga äventyr som alla styrs av sin egen inre logik mot katastrof.”

Det är en människa som är helt osannolik och man sitter med öppen mun, när man börjar läsa den. Ska ni läsa någon bok i jul så försök få tag i den. Man släpper den inte i första taget när man börjat läsa.