”2 year old dancing the jive”

Ny vecka nya tag

Hemma och hundarna är trötta. Förhoppningsvis kommer det goda nyheter denna vecka och jag kan avslöja lite mer om vad jag har på gång. Det känns spännande och jag är förhoppningsfull. Efter att ha varit hemifrån i nästan fyra dagar var det en del att göra igår. När vi äntligen var klara och satt oss för att äta, kom dessa skitungar igen och ringde på dörren. Man har god lust att strypa dem, eller ta dem i hampan och gå hem med dem till deras föräldrar. Hundarna var jättetrötta och rusade upp när det ringde på dörren. Jag tyckte så synd om dem.

Men jag försöker tänka på vad min mor brukade säga: synden straffar sig själv. Detta att allt slår tillbaka på de som är elaka mot någon. Vi kan inte göra något mer än att koppla ur dörrklockan och ringa polisen. En anmälan har vi redan gjort så nu är det bara att vänta på att skitungarna gör något så att de blir ertappade på bar gärning. Jag har bestämt mig för att ignorera dem och låtsas att de inte existerar.

Något annat som upprör mig är att nyheterna idag, tar upp detta att fler barn försvinner utomlands nu än tidigare. Föräldrar som befinner sig i vårnadstvist eller är rädda för att barnen blir för svenska, reser tillbaka till sitt forna hemland och lämnar dem där. Unga flickor blir bortgifta och svenska myndigheter har inte en chans att hitta dem. Stackars barn som endast vill vara som andra barn och så gärna vill smälta in i samhället, samtidigt som de vill göra som förldrarna önskar. Så svårt det måste vara för dem att balansera olika världar. Nu ska svenska myndigheter sätta in en grupp som ska inrikta sig på att hitta dessa barn. Vad händer sedan då? Ska de tvingas bryta med den ena föräldern eller båda? Vilken hemsk situation de är i oavsett om de hittas eller inte.

Hemma igen

Nu har vi anlänt till hemmet och plockat in det som skulle in.
Datorerna är på laddning och mannen har åkt och köpt bröd. Lite fika innan vi tar fram snabeldraken och nattar in Mackan.

Hundarna rusade direkt ut i trädgården, själaglada att komma hem igen.
Efter maten blir det ett dopp i bubbelbadet och sedan koppla av.

Vilket fint ställe!

Vi kom fram till ställplatsen vi fem tiden och pratade med folket här.
Ingen annan husbil är här och det beror säkert på dimman som ligger över landskapet.
Vi såg flera husbilar som stod vid Bengt i Örkelljunga, men det är en enormt tråkig ställplats. Enda nöjet är MC Donalds.

Detta är på en stor gräsplan vid en gammal mölla. En damm med grillplats och en pub som inte är öppen just nu. De som har den samlar på reklampennor och hittills har de 25000 st. Men detta är ett ställle vi tänker komma tillbaka till.
Nu ska vi laga mat efter att hundarna fått sin och blivit rastade.
Unkas älskar detta stället och skuttar omkring så fort han kommer ut.

Maten blir en fläskfilegryta med kantareller. Det ser jag fram mot.
Ha en fin lördagkväll allihop.

Lördag morgon och fortsatt färd

Vi tog sovmorgon idag och efter tio timmar så är man utvilad. Vet inte varför jag alltid blir så trött efter att ha varit i Stockholm. Kanske är det ovanan vid så mycket folk och bilar? Jag är antagligen en lantis i själ och hjärta. Hundarna uppskattar att få sova på den utdragna delen mellan oss och har sovit där hela natten. De var också trötta.

Nu har vi ätit en god födelsedagsfrukost, eftersom mannen fyller år idag. Jag har tagit fram koordinaterna till nästa ställplats som är i Perstorp. En snabb dusch och sedan är vi på rull igen. Man får se mycket av Sverige när man har husbil och eftersom jag älskar att åka runt så trivs jag.

Solen lyser och det är +16 här så dörren är öppen för hundarna. Men de sover efter maten nu. Jag hör fåglarna kvittra och Kinda kanal ligger spegelblank. Hur idylliskt som helst. Här är nog väldigt fint att stå på sommaren, med båtar som far förbi och lite mer folkliv.