Slappat i soffan efter god middag med pojken. Han åkte efteråt då det är arbetsdag i morgon och han ska upp tidigt.
Vi åt lite kladdkaka och drack en kopp kaffe, så nu är jag proppmätt.
Får sova bort maten haha.
I morgon är en ny dag och en veteranmapp ska göras klar för jag har en intervju på torsdag.
Sen vet man aldrig vad som kan hända mer, dagen är lång.
Vi ska ha middag för pojken idag som fyller 23 år. Oxrullader ska det bli och några paket att öppna. Han jobbar som vanligt både idag och i morgon, vilket tyder på att man blivit vuxen. Det hade han aldrig gått med på för några år sedan, då skulle han festa som tusan och vara ledig dagen efter. Nu har han varken tid eller råd att ta sig ledigt för en sådan sak.
Men tänk att lille pallevanten är så gammal. Jag kommer ihåg alla år vi haft med läxtraggel och argumenterande om vilken tid man ska komma hem när man går i skolan. Men det var värt allt det, när man ser honom idag. Denne unge man har fått ett bra vuxenansvar och rusar inte iväg utan att tänka sig för. Visst händer det en del tokigheter men inga som han inte kan hantera själv. Nu har han egen lägenhet och arbete, så han är helt självförsörjande. En fena på att laga mat har han också blivit. Inga färdigrätter eller hamburgare från mc donalds till middag i hans lilla hem. Hn ringer och byter recept med mannen allt som oftast och man blir riktigt imponerad av det han lagar.
Det ska bli riktigt roligt att sitta till bords med honom idag och få prata en stund.
Inte på dimman i förra inlägget utan på dessa utmärkelser på galor mm. Jag vill poängtera att jag absolut inte missunnar dessa människor att få dessa priser. Det är ju vi andra som instiftat priserna och väljer vilka som ska få dem. Vårat behov av att ha idoler och hjältar, är det som borgar för att detta ens existerar. Vi behöver människor att se upp till och som förebilder. De begär inte att få bli det. utan vi gör dem till det vare sig de vill eller inte. Ibland orkar de inte leva upp till den bild vi har av dem och förfasar oss över uttalanden eller utbrott under utövandet av det de hyllas för. De flesta har blivit så duktiga på grund av ett behov de har. De måste få ett utlopp för något de har inom sig och därför ägnar de sig åt att utöva sin grej under de flesta av dygnets timmar. Så visst är de värda att få betalt när de blir skickliga på sitt artisteri.
Vi har under alla tider haft idoler och de måste leva upp till de ideal vi bestämt att de ska ha. Kyrkan är ju ett väldigt bra exempel. De har gjort en historisk människa till gud och gett honom egenskaper han inte ens hade eller ville bli känd för att ha. Detta lever kvar i nutid och vi försöker ge våra dagars idoler egenskaper de inte har. Zlatan är ett väldigt bra exempel och när han visar sig ha normala mänskliga känslor, som han ger utlopp för, så förfasar vi oss. Nu är han äldre och kan nog tackla sådant, men när han var yngre var det säkert många tuffa stunder för honom.
Det måste vara svårt att inte bara bli känd för något man gör bra, utan även bli idol för många människor. Att läsa i media om egenskaper man inte har och få fruktansvärd kritik när det visar sig att man är mänsklig. Det kanske är med både stolthet och skräck de tar mot dessa utmärkelser på galorna. Hur ska de kunna leva upp till alla förväntningar människor har på dem? Kanske kan feta sponsorskontrakt ge lite plåster på såren då kritiken öser över dem, men innerst inne är de människor av kött och blod, med känslor som vi nästan förvägrar dem.
Jag kan tyvärr inte bli imponerad av någon som kan spela fotboll. Är det verkligen jätteviktigt att dela ut ett pris till den som gjort det bäst?
Det jag menar är att idag tjänar de bästa ändå så mycket pengar på reklamkontrakt och sponsorer. De skulle aldrig få dessa pengar om de inte var duktiga. Behöver deras ego mer bevis?
Bara tankar som kom när jag var ute i morgonens dimma och i kölvattnet efter fotbollsgalan.
För mig är det rätt skönt med dimma idag, då min snoriga röda näsa inte syns så bra.
Tredje veckan med detta säger mig att det är en bakterie och ingen vanlig förkylning. Men förhoppningsvis är den snart ett minne blott . Nu in i duschen och på med riktigt varmt vatten, så alla kanaler öppnas.