Titta på Ronald Davis på YouTube
Svara
månadsarkiv: april 2013
Änglar finns
Ibland undrar åtminstone jag om det inte går omkring änglar på våra gator. De ser ut som vanliga människor, men när de börjar prata hajar man till. Ofta när jag sett på program om svårt sjuka barn undrar jag hur de kan vara så enormt kloka. Trots att de vet att de aldrig blir friska eller kanske ska dö tidigare än väntat, så ger de så mycket kärlek till sin omgivning. De tröstar sina föräldrar och syskon, som mår väldigt dåligt och sörjer över sitt barn. Hur kan de vara så lugna och tillfreds med sin vetskap? Det är som att de redan är små änglar som finns här på jorden.
En gammal människa har ofta samma utstrålning och verkar inte ens tänka på sin död. Samma gäller andra människor som lever med döden i sin närhet. Har de fått en vetskap som vi andra inte har tillgång till, eller hamnar man bara i det tillståndet när det inte tjänar att kämpa mot längre? Min pappa säger ofta att han inte är rädd för att dö. Han är snart 88 år gammal och trots alla skavanker man har vid den åldern är han nöjd med sitt liv. Jag frågade honom om varför han inte är rädd för döden. Lyte kryptiskt svarade han att han varit där och hälsat på så han vet att han får det bra. Mer ville han inte berätta, men jag ska försöka få honom att göra det. Får man besök av någon eller något när det börjar närma sig eller vad är det som händer?
Hur det än är med den saken, så verkar vissa människor ha ett inre ljus som sprider godhet. De finns mitt ibland oss och vi borde kanske försöka prata mer med dem. Döden kanske är en början på något mycket bättre, det som bibeln kallar paradiset. Men att söka döden som självmordsbombare verkar fel sätt. Att orsaka andras död är att spela gud i mina ögon. Vi ska nog alla vänta tills det är dags och under tiden försöka göra gott. Men ibland undrar jag om inte livet på jorden är helvetet, när man läser och hör om allt elände som sker.
Sammanträffande
Jag har sedan en lång tid tillbaka följt en kille som skriver en blogg. Vid flera tillfällen har jag lagt in en länk till den här, när det skrivna varit så angeläget.
Den heter ”I kroppen min” och killen som skriver är Kristian Gidlund. Han skriver om sin resa mot döden, eftersom han har cancer som är obotlig.
Nu har hans texter samlats till en bok och blir tillgänglig för fler människor. Jag satt och läste ett reportage om boken och en intervju som gjorts. Då sitter han i morgonsoffan i svt och pratar om sig och boken. Jag blev så glad att höra honom prata. Det var som att jag fick bekräftelse på att den som skrivit alla dessa fina texter, finns i verkligheten. Jag hör rösten i texterna.
Jag har aldrig skrivit någon kommentar efter hans inlägg. För vad kan man säga till någon som vet att han ska dö i förtid?
Muntra tillrop eller beklaganden känns fruktansvärt onödiga.
Istället läser jag och tar till mig en visdom som han fått, kanske på grund av sin sjukdom eller kanske alltid haft inom sig. Jag har tagit farväl av kära och vet hur man känner sig som anhörig. Men inte hur den som ska dö känner sig. Något av en glimt får jag i Kristians blogg.
Krisen är djup
Den krisen som nu råder i det socialdemokratiska partiet är bråddjup.
Det ska verkligen bli intressant att följa hur fortsättningen blir.
Vad jag förstår så tänker man rädda Löfven till varje pris.
Titta på Lie Witness News – Coachella 2013 på YouTube
Det kan vi säga hejdå till
Hoppas alla har klart för sig att de skuggbudgetar som miljöpartiet och socialdemokraterna, lägger fram i denna vecka innebär en sak. Pengarna till deras satsningar måste tas från någonstans och de påstår att det är de som tjänar över femtiotusen i månaden som ska få högre skatter. Men att de också tänker ta bort det tredje jobbskatteavdraget. Det innebär att det blir höjd skatt för alla, inte endast de som har höga löner. Frågan är om man som enskild medborgare är beredd på det. Eller vill vi att satsningar ska göras men att pengar ska tas från annat håll?
Socialdemokraternas politik har alltid varit att i Sverige ska du inte kunna tjäna för mycket pengar och alla ska inte få tillgång till den hjälp man kan få av dessa rut/rot-avdrag. Vem som helst ska inte kunna bo i hus eller ha sommarstuga. De som ändå tjänar mycket pengar kommer inte märka speciellt mycket, utan det är vi andra som får dra in på saker vi vant oss vid att ha. Sedan kan inte jag se att den som har femtiotusen i månadslön är speciellt välavlönad eftersom en lastbilschaufför som arbetar långa pass, eller sjuksköterska inom specialvården också kan komma upp till en sådan inkomst. För dem blir det inte längre lönsamt att arbeta mer än den fastlagda arbetstiden. Att arbeta extra eller att ha flera arbeten kan man bara glömma.
Jag skriver detta eftersom jag rannsakar mig själv och funderar på om jag verkligen vill säga hej då till de pengar jag har idag. Min dröm är att en dag kunna anlita städhjälp, vilket jag kanske aldrig kommer att kunna. Vi har trots dessa skatteavdrag väldigt höga skatter om man jämför med andra länder i Europa. Ska det aldrig löna sig att arbeta?
Man kan ju undra
Morgonens nyheter möter mig när jag knäpper på tvn, och någon sprängt entrén på skattekontoret i Malmö. Det första man tänker på är att någon blivit vansinnig på sin deklaration. Vi har ju suttit med våra i flera dagar och kämpat.
Nu har det ju blivit lättare för de flesta människor att göra den, men har man företag så är det fortfarande klurigt.
Man kan inte skicka in den elektroniskt om det är första året, vilket gör att man blir stressad.
Vi har till och med upptäckt en bugg i skattekontorets datasystem. När vi skulle deklarera företaget hamnade vi på min personliga deklaration.
Mannen ringde upp dem och påpekade felet som de inte visste om.
Ett annat problem var att vi inte fått någon blankett för manuell deklaration till företaget. Något man inte får första året per automatik.
Nu ringde mannen upp dem och fick prata med en mycket hjälpsam dam, som mailade blanketten och även hjälpte med vilka uppgifter som behövdes.
Så jag undrar lite varför någon lägger en sprängladdning vid skattekontoret?
Det är ju bara att ringa dem, så får man hjälp.
Dagen avklarad
Alla nya veteraner är kontaktade och möten med dem är bokade. Så nu är det intervjuer med dem och sedan offerera nya uppdrag.
Det blev väldigt bra med det jag hade på biblioteket igår. Man blir onekligen uppmuntrad.
I morgon ska nya rivlappar upp och sedan är det dags för en roadtrip igen. Med tape och häftapparat i högsta hugg, skrider jag till verket.
Titta på Кот и пылесос på YouTube
Tror att den bytt ner sig
Jag har berättat om duvan vi räddade för något år sedan och sedan kommit tillbaka varje år. Den är här igen och med partner så det ska göras nya små duvor. Vi trodde att de hittat en bra bostad i häcken utanför garaget, då de två satt där i ett par dagar och tittade på oss. Men så försvann de och vi antog att de hittat ett annat bo. Nu tycks de ha bosatt sig inne i häcken i vår trädgård som grannen försökt kalklippa. Konstigt ord men de har en väldigt liten trädgård och en liten del av vår häck gränsar till dem. De har tunnat ur häcken så man nästan ser genom den. Jag hade bestämt mig för att gödsla ordentligt just där så den skulle bli tätare igen. Igår var duvan där och hoppade in i häcken vid flera tillfällen, så de har nog i deras tycke hittat ett perfekt ställe att bosätta sig på.
Jag tycker att de bytt ner sig då det andra stället gav dem skydd av taket och där de kanske kan vara skyddade från katter och skator. Men ett år var deras bo skövlat av något annat djur och de kanske har blivit hotade nu igen. Ja, jag månar om duvan vi en gång räddat från svält och att bli tagen av något djur. Vi hittade den nämligen nedanför det bo föräldrarna hade valt och lyfte upp den igen. Där fanns ett syskon som var betydligt kraftigare och det var kanske så att den knuffat ur den svaga. Jag vet inte hur det går till bland duvor, men med hjälp av köttbullar och brödbitar överlevde den och en dag satt den på taket. Den var väldigt luggsliten och inte så stor, men den lärde sig flyga och familjen satt bredvid när den övade. En dag var den färdig och kunde flyga med de andra. Innan de försvann för vintern kom den och tittade på oss.
Idag är duvan stor och kraftig, kanske gravid och ska lägga sina ägg i vår häck. Hoppas den får vara i lugn och ro med sina ägg och sedan ungar. Jag kommer att ha ett vakande öga på ”mina” duvor så länge de är här.