Blev påminda idag

Nu har värmen hittat tillbaka och den kalla nordvinden är borta. Så skönt och jag tvekade inte att sätta lakanen i tvättmaskinen. Sedan kunde vi sitta ute en stund och lyssna på fåglarnas kvitter. Det låter annorlunda nu på hösten och det beror på att en del redan flugit söderut. Nu kommer det fåglar norrifrån och de har ett helt annat kvitter.

JR har inte legat på latsidan han heller utan nu är uppfarten rensad från ogräs och sopad. Den som blev trött av allt vårat arbete var Lino. Jag hade min ena lektion efter att jag bäddat sängen och sedan blev det rast för mig. Tycker att det är skönt att vila mellan lektionerna medan JR kör två på raken.

Idag kom brevbäraren med kallelse till vaccination av både influensa och covid. Vi får kolla med vårat apotek när de får vaccin. Tid behöver man inte boka utan det är drop in.

Ser ni den långa trappan i vänster på bild? Det är nämligen så att det är utgången från den lägenheten i det huset. Inte något jag skulle vilja ha att ta mig upp och nedför varje dag. Det är det huset vi kallar för bombhuset då andra halvan av huset har ett stort hål genom väggen och det ser ut som att en bomb briserat där. Nu ser vi inte det hålet då huset de bygger på vinfältet skymmer hålet. Sydfranskan berättade att de ska göra lägenheter i den delen och det är ju trevligt att de rustar upp huset.

Solen är inte så stark nu och det är riktigt skönt att vistas på baksidan. JR gav våra växter lite vatten ikväll då det var ett par dagar sedan det regnade.

Lino spanar efter ödlor för det har vi gott om. Men det är bra att ha dem för vi har inte sett några spindlar på hela sommaren och det är skönt att slippa få in sådana i huset. Vi har två stycken som bor vid entrén och sitter där ofta då vi går ut på sista kissturen med hundarna.

Jag har på mig en av de nya t-shirten som kom förra veckan. Tycker den är riktigt fin och framförallt skön. Det är en lite längre variant än de andra två som jag köpte. Ville visa motivet som är på denna svarta.

Det blev en konstnärlig bild och rätt snygg om jag får säga det själv. En uggla är det på denna svarta. Jag köpte en vit också och på den är det en ananas. Men den känns lite somrig så den får vänta till våren.

Nedräkningen har börjat för denna månad och nu är det inte många veckor kvar till jul.

Klämdag

När vi jobbade var dessa dagar guld värda om man kunde vara ledig. Jag har sällan fått vara ledig då mitt arbete innebar att få iväg gods innan årets slut. Att arbeta med transporter var roligt, stressigt och ibland frustrerande. Innan jag slutade kände jag att det inte fanns så stora utmaningar längre och det var skönt att få lämna den biten bakom mig. Jag har jobbat med flyg,bil och båt i olika omgångar och skickat gods runt hela världen. En gång skulle jag skicka en tårta till New York. Den skulle vara hel och ätbar vid framkomsten som var satt till en viss dag och tid. Roliga minnen har jag och kan se tillbaka på flera händelser som gjorde arbetet spännande.

Nu går dagarna i en lugnare takt och jag vill inte ha det annorlunda. Skrivandet är ett skapande som måste ta sin tid. Hundarna är min avkoppling och chans att komma ut om dagarna. Men nu när Mr J också är hemma om dagarna, smider vi planer. Nästa år startar vi ett nytt kapitel och jag ser fram mot det. Men först ska vi fira in det nya året och hamna i vardagen igen. Ett par månader med så kallad vinter ska vi genomleva innan våren äntligen är här. Jag längtar så. När gräsmattan blir mer hundvänlig och vi kan ha dörrarna öppna till trädgården.

Ljusnande framtid

Är man student så börjar en kamp om att få arbete och bostad. Det är inte lätt i vårat land. När man sedan lyckats få ordning på sitt boende och arbetar varje dag, så kommer nästa hinder. Naturligtvis vill man bilda familj i någon slags konstellation. För man vill ju inte leva hela sitt liv helt ensam. När man hittat sin partner så blir bostaden kanske lite trång och man börjar leta något större, kanske ett hus med trädgård. Det blir förbaskat pirrigt då det gäller stora summor och beräkningar om man ska klara månadskostnaden.

Har man kommit så långt och har det boende man vill ha, gäller det att inte bli uppsagd. Hur man nu ska kunna hindra det? Har man tur så har man valt ett yrke där det är lätt att få nytt om man blir arbetslös. Annars sitter man riktigt i klistret. Livet som vuxen är en kamp hela tiden, en kamp att få alla pusselbitar på plats. När våra föräldrar och mor/farföräldrar kom ut i arbetslivet så hade de samma arbete hela sitt liv fram till pensionen. Så är det sällan idag, utan man får vara beredd att söka nytt minst ett par gånger i karriären.

När man sedan närmar sig pensionen, får man börja räkna på när man ska kunna sluta. Kroppen säger vila och politikerna säger jobba längre. Alla läkare säger lyssna på din kropp. Men vad ska man göra när pengarna inte räcker till? Politikerna kunde lika gärna säga dö på din post, som en soldat. Arbetsgivarna säger att du borde tänka på refrängen och lämna plats till någon yngre. Klart att du vill det, men hur ska det gå till om pensionen inte kommer att räcka till.

Läser de skrämmande siffrorna att antalet fattigpensionärer ökar för varje år och det är ofta kvinnor som drabbas. Vi lever fortfarande längre än männen, fast de kommer ikapp. Livet är inte alls så guldkantat för alla pensionärer. Råkar det vara så att man fortfarande lever med sin partner, får man inget bostadsbidrag och kanske måste flytta från sin älskade bostad.

Tycker att alla Sveriges pensionärer borde stämma staten för att de stal pengarna de tjänat in i hela sitt liv. Det gjorde väl sossarna bra eller hur? Fast de hade god hjälp av alla de andra partierna som gick med på försämringen.

Skäms att behandla människor på detta sätt.

Stress och stress

Vi människor säger ofta att nu är det stressigt och man inte mår bra av det. Men stress verkar vara väldigt olika för alla. Det som upplevs som stress av en del verkar inte alls vara stress för andra. Jag själv har arbetat inom ett yrke där det ofta varit tidspress. Det kostar mycket pengar att låta lastbilar stå still. Kunder vill ha sina saker så snabbt och billigt som det bara går. Då det varit färjor som bokats där bilar måste vara med för att hinna till sin destination i tid, har jag fått göra alla papper klara under tidspress. Tullhandlingar ska vara klara och korrekta.

Jag har arbetat övertid så chefer har fått säga att jag måste ta ut den. Vid vissa tillfällen har jag varit tvungen att ta ledigt en dag i veckan under en period. Men varje gång det varit dags för semester eller ledighet, har stressen varit oerhörd. De första dagarna på varje semester, har jag haft spänningshuvudvärk så jag inte alls kunnat njuta av ledigheten. Det är sällan jag kunnat släppa jobbet i huvudet på mina lediga dagar.

Då jag tyvärr varit tvungen att besöka både vårdcentraler och sjukhus vid flera tillfällen, funderar jag på hur de som arbetar där definierar stress. För det är ju ofta så att man får en tid då man ska få träffa läkare eller sjuksköterska. Ofta åker man direkt från sitt eget jobb, vilket innebär ett stressmoment. Man vet att det väntar en massa jobb när man återvänder. Väl på plats anmäler man sin ankomst och sätter sig i väntrummet. Där blir man sittande långt efter den tid som var avtalad. Jag har suttit och väntat på att få ta prover. Kommit precis då de öppnat och varit helt ensam på stolarna och lyssnat på hur personalen skrattat och pratat om ditt och datt. De har gått förbi mig och hejat, men inte bett mig stiga in. Nehej, där har man diskuterat vilka nya gardiner man ska köpa, vad man ska laga till middag eller något tv-program. Tillslut har jag rest på mig och tittat in för att verkligen visa att jag är där. Då har det ändå dröjt ett tag innan någon sagt att jag kunde komma in.

När jag besökt någon som varit inlagd och kanske behövt fråga om något, så har jag stått utanför och ingen har tagit någon notis om mig. Personalen har pratat och skrattat länge tills jag helt resolut stigit in och avbrutit dem. De har tittat på mig som något katten har släpat in och svarat surt på mina frågor.

Serviceyrken har olika stressmoment och du måste alltid göra allt för kunden. Men på sjukhus verkar man inte vara någon kund. Läraryrket har jag också provat på i några år. Där är stressen att hela tiden vara bland många människor. Man kan inte koppla av ens när det är rast. Nästa lektion ska förberedas och man sitter med kaffekoppen och är beredd på att resa sig vilken sekund som helst.

Stress är så mycket och olika inom alla yrken. Men jag tycker att hänsyn är det viktigaste av allt. Vad man än arbetar med så är någon annan beroende av hur man agerar.

Praise the goverment

Med lite klurighet kom jag på varför jag inte trodde att jag fått skatteåterbäringen förra året. När man har flera banker och konton blir det en aning förvirrat. Så idag när jag inte såg pengarna på mitt privata konto, gick jag in på en annan bank. Voila, där var pengarna och summan glänste så vackert. Detta är en glädjens dag och nu vet jag var de kommer in. Det betyder att jag inte behöver röra en enda krona av mina inkomster från företaget denna månad. Äntligen kan jag börja spara igen.

Men pjuh, vilken varm dag detta blev då! Om tungorna hängde som slipsar igår på hundarna, vet jag inte vad jag ska kalla det idag. Att en hunds tunga kan vara sååå lång, hade jag ingen aning om eller så hade jag glömt det. Det är ju bara sommar en gång om året. De varnar för åska och regn, men just nu är det väldigt fjuttig vin och en klarblå himmel, så vi får väl se hur det blir med åskan.

Som företaget rullar på nu känns det som att denna vinter kommer att bli avsevärt bättre än den förra. Med ens känns livet rätt mycket roligare. Om bara människan kunde vara mer aktsam om alla levande varelser och vår jord, så skulle jag kunna le inombords lite oftare. Jag har bestämt mig för att arbeta mer aktivt för alla våra djur i världen och det är två arter jag ömmar mest för. Hundar och vargar, oj, nu blev jag lite vankelmodig. Vi har ju elefanterna, björnarna, delfinerna,orangutangerna, katterna, ja alla kattdjur också. Jag kan inte bara bry  mig om en art utan min oro gäller alla djur.

Min kärlek till allt levande. Människor också. På något sätt har allt utkristalliserat sig och jag vet hur jag ska göra för att dra mitt strå till stacken, som man säger. Livet måste bli bättre för alla levande varelser, så är det bara.

Molnen skingrar sig

Både jag och vädret var lite trött i förmiddags, men nu har det tagit sig både med väder och ork. Solen skiner och jag är full av energi trots en rätt fullspäckad dag. Började morgonen med yoga och meditation. Kände mig inte piggare efter det och duschen hjälpte inte heller. Började med att skriva in tidrapporter och det tog sin lilla tid. Nya kunder en veteran som ringde och en annan som kom förbi. Det var dags för hundrastning och ut på landet ett par svängar. Sedan handla åt pappa och sanering av hans säng och honom själv. En smoothie och bokning av ett möte på måndag. Nu känner jag mig jättepigg.

Dagen har gått fort och molnen har som jag sade skingrats med vinden. Hundarna är ute i trädgården och jag ska jobba lite till innan kontoret stänger för dagen. Veckan har varit bra och jag kan med gott samvete ta lite helg.

kram fredag

Det var den tisdagen det

Det är nu jag ska säga att arbetsdagen är över och att det är skönt med kväll. Men som egen företagare vet man aldrig säkert om man kan stänga butiken. Ska göra ett försök i alla fall. Måste säga att det varit en otroligt produktiv dag och att alla uppdrag är besatta med veteraner. Det roligaste är att jag lyckats få igång flera nya, som aldrig varit ute på uppdrag. De är glada och jag är glad.

Gräsmattan har blivit klippt och hundarna är fortfarande ute i omgångar. Inte så dumt att vara hemma ändå. Det enda jag måste hålla uppsikt över är vissa ungar som verkar tycka det är roligt att reta hundar. Våra hundar tycker det är så roligt att sitta vid staketet och titta på alla som går förbi. Men vissa ungar verkar vara födda elaka. Tråkigt att det ska behöva vara så. Undrar vad deras föräldrar skulle säga om jag retade deras ungar? Tror det skulle bli ett dj:a liv i byn. Nu ställer jag mig upp vid fönstret så de ska se att de är iakttagna. Då törs det inte göra något. De är riktiga ögontjänare.

Undrar om hundar kan vara pollenallergiker? Unkas ögon rinner mer än vanligt just nu. Det gör ju mina med och jag är allergisk. Öppnade altandörren efter att gräset blev klippt och det var som ett stort moln slog emot mig. Tjock i halsen och ögonen sved. Bäst att hålla sig inne ikväll.

wpid-IMAG0306.jpg

Lite trögt att gå upp så tidigt

Kolmörkt ute och regnvått efter nattens skurar. Inte precis härlig morgon, då jag inte sovit jättebra. Ibland blir det varmt med två stora hundar i sängen, som vill ligga nära och gärna ovanpå benen. Man vaknar och känner sig helt fastlåst. Nu har det inte blivit så mycket yoga och meditation under helgerna. Därför blir sömnen sämre. Jag sover bättre när jag får göra mina dagliga övningar. Denna morgon blev det av och lugnet kom direkt efteråt. Jag tänker så bra och arbetet har flutit på bra denna förmiddag.

Nytt år nya tag och uppdrag. Spännande att ta tag i allt och sätta alla nya veteraner i arbete. Jag är peppad, trots den tidiga morgonen.

Jag har fått undan all tvätt och allt pappersarbete. Nu återstår en kopp kaffe och sedan lite nyhetsuppdatering av allt som hänt när vi sov. Sedan ska hundarna få sina rastningar och jag lite luft. Pappa ska få lite matvaror och ett besök av mig. Sedan är det mer arbete i eftermiddag.

Längtar efter solen och ljuset nu när helgen är överstökad. Alla julsaker är undanstoppade och får vara där tills nästa gång. Kylan har ett hårt grepp om USA och ska tydligen komma hit också. Även om det inte blir lika kallt, så får norra delen vinter och snö. Här får vi nog bara blask som vanligt och sedan kanske halka runt på is ett tag. Vi får se hur det blir.

I byn är det lugnt och skolorna har ännu stängt, så allt är inte riktigt vardag för alla.

wpid-IMG_265423180336392.jpeg

Vår invandrarpolitik är märklig

Förra veckan hade vi beök av President Obama, som talade om att de svenska invandrarna hjälpt till att bygga upp USA. Mycket på grund av alla invandrare har landet blivit så framgångsrikt. Han var tacksam att våra fattiga svenskar utvandrat till landet i väst. När de kom fick de en bit land att bruka och en början på ett bättre liv. En del blev kvar som bönder medan andra fortsatte med företag, som idag är framgångsrika.

I Sverige sätter vi invandrare i betongbunkrar, med bidrag för att de ska få mat och kläder. Många av dem har haft egna gårdar och aldrig bott i en stad. De kan inget annat än bruka jorden och ta hand om djur. Andra har haft verkstäder där de lagat bilar mm. Vissa har yrken som läkare och tandläkare. Några försöker sätta upp butiker. Problemet är att de gör det i städer där konkurrensen är stenhård och i områden där endast invandrare bor. De har inte någon lön att spendera i dessa butiker.

Sverige är ett stort avlångt land, med byar som håller på att dö ut. När man är ute och åker ser man många ödehus och byar där det inte finns affärer, apotek, läkare, tandläkare, bilverkstäder mm. Listan kan göras lång över hur mycket som inte finns för dem som bor där. Många jordbruk ligger i träda och skogen håller på att ta över. Varför kan vi inte lära oss av historien och göra som Amerika gjorde på 1800-talet? Ge invandrare en bit land att bruka och bidrag till de första åren. Någon kanske är bilmekaniker och hur många övergivna bilverkstäder står tomma idag? Låt dem starta upp någon rörelse i dessa byar och samhällen. Familjerna är ofta stora med många barn och släktingar, som är vana vid att hjälpas åt. Med barn i dessa avfolkningsbygder kan skolor finnas kvar och de kan leva upp igen.

Varför sätter vi alla invandrare i betongklossar? Det är ju människor med vitt skilda bakgrunder som inget hellre vill än att få strata ett nytt liv och känna sig behövda. De vill och kan tillföra Sverige en hel del kunskap.  Ge dem en chans istället för en förvaring. Språket lär de sig snabbare om de kommer ut i landet och får utöva det yrke eller arbete de kan. Vi dödar deras livsvilja och självkänsla i dessa betongblock.

Måndag och arbetsdag

Jag har suttit och arbetat nu på förmiddagen och det fungerar väldigt bra. Har ett uppdrag som jag vill bemanna och gör förfrågningar till mina veteraner. Skönt med uppehållsväder och +21, så vi har kunnat städa en del och kunnat vädra ut ordentligt. Nu ska husbilen bli ren utanpå innan vi ger oss iväg mot Borås.

Det har varit lugnt och tyst här mitt i skogen men lite enformigt i längden förstås. Hundarna gillar ju naturen och Kuma har skuttat som en lite kalv på promenaderna. Fick precis ett sms från en veteran så nu håller jag tummarna att han tar uppdraget. Han känner ju denna kund sedan ett tidigare uppdrag. Skönt när man kan ha kontoret med sig och arbeta.

Senare idag ska vi träffa Kumas syster och det ska bli spännande. Även våra vänner som vi inte träffat på länge. De har ordnat en paddock som är inhägnad där vi kan släppa hundarna. Roligt för Unkas och Kuma att leka lite. Nu ska jag avsluta mitt arbete för stunden och får fortsätta lite senare när vi står still igen.