Behövs inte idag

Inte läge för solglasögon idag. Hård vind och duggregn gjorde att jag önskat ha vindrutetorkare på glasögonen. Men som tur var hade jag ett papper i fickan. Dropparna torkades bort för hand, imma uppstod och sedan kunde jag se ett tag igen. Hundarna knatade på duktiga som de är. Hemma hade vi torra handdukar klara och de gillar verkligen att bli ompysslade. Jag håller upp handduken och Unkas går fram och tillbaka genom den. Rena rama biltorken.

Hundar är roliga för nu har de andra två också börjat ta efter Unkas när det gäller torkningen. Därför har vi tre hundar som i proncip torkar sig själva. Bara tassar och lite mage vi får hjälpa till med. Men eftersom de är rätt höga alla tre, så brukar inte magen vara särskilt våt eller smutsig.

Påsken närmar sig med stormsteg och den stundande träffen med alla på Saarlosklubben. Det ska bli roligt att träffa andra hundägare och hundar. Tror jag får preparera Nellie med lite lugnande i god tid innan träffen. Hon har blivit extremt nervös på gamla dagar. Det är väl tervurensen i henne som gör det. Synd att hon inte fick mer av alla de andra raserna. Men jag älskar denna virrpanna och ska försöka göra allt för att träffen ska bli rolig för henne.

tiger

Att vara barn till gamla föräldrar

Något man aldrig tänker på när man är yngre är hur det blir vid vuxen ålder. Samtidigt som man själv blir äldre, blir även föräldrarna det. Då kunde jag gå till min mamma för att få råd och hjälp med olika saker. Något som var självklart tyckte jag då. Vissa råd följde jag och andra glömde jag bort. Så är det väl alltid.

Med tiden stod jag på egna ben och då bestod oftast hjälpen av råd och den praktiska hjälpen behövdes inte så mycket. Jag lånade mina föräldrars bil för att åka till studiestaden Uppsala. Det sista året bodde jag mer hemma än på studieorten. Jag var redo att ge mig ut i arbetslivet och hade fast sällskap som redan arbetade. Vid mina olika flyttar fick jag hjälp med att bära och sedan installera mig i lägenheter. Sista gången jag flyttade klarade jag mig helt själv och med föräldrar som blivit äldre ville jag inte heller be om hjälp.

Idag är rollerna omvända. Jag kör min pappa till olika instanser för undersökningar och annat. Ordnar hans räkningar och handlar mat varje vecka. Senaste veckan har jag även börjat se till att han sköter sin hygien. Med åren har det blivit nödvändigt att hjälpa honom mer och mer. Nu är det han som ber mig om råd och praktisk hjälp.

Allt detta funderade jag aldrig på när jag var yngre. Att en dag skulle det bli jag som hjälpte istället för att bli hjälpt. Men jag ser det inte som en börda trots att det tar en hel del av min tid. Det är en naturlig del av hur livet är. Istället ser jag det som en gåva att få vara en del av de sista åren i hans liv. Vi har nog aldrig varit så nära varandra som vi är idag. Han får ta min tid i anspråk.

heart-light-milford_3747_990x742