Nu är det gjort

Ajaj, min rygg. Idag har vädret varit nådigare och efter hundpromenaderna tog jag på mig arbetshandskarna. Rosorna är klippta och rabatterna rensade. Solen sken och hundarna hejade på mig i mitt arbete. Vi har gammaldags klängrosor på baksidan av huset som har en benägenhet att växa över vattenkranen. De har massor av taggar och är hopplösa att få ned i en plastsäck. Busken växer sig väldigt stor och måste klippas för att inte skymma allting annat. Nu är den nere i pyttenivå och en hel säck blev det. Jag fyllde säcken och Unkas tömde den för mig. Resultatet blev att jag fick plocka pinnar i hela trädgården när jag klippt klart.

Nu är jag helt ledbruten och väldigt trött, men belåten. Första gången är alltid värst, sedan går det lättare då ogräset inte hinner växa så mycket. Jag är glad att vi endast har tre rabatter och att de är lätta att hålla rena. Begriper inte hur folk orkar ha fler. Det måste vara ett heltidsarbete att hålla dem fria från ogräs.

Mörka moln har seglat upp på himlen och jag undrar om det blir regn? Men vår lilla by brukar vara förskonade då regnmoln ofta seglar förbi utan att släppa något vatten.

wpid-IMAG0286.jpg

Så här stora var inte pinnarna jag plockade, som tur var. Men Unkas gillar alla slags pinnar, stora som små.

Man blir glad

När vi kom hem igår från våra hundpromenader, satte jag på datan och fick se ett inlägg på facebook om en hund som setts springa i byn. Någon hade lyckats få tag i hundan och hade den hemma hos sig. Ett foto fanns på hunden och alla i byn som är aktiva på dessa hundsidor satte igång ett intensivt sökande efter ägaren. Jag tror att det tog högst en halvtimme tills ägaren var hittad.

Jag blir så glad över allt engagemang från människor som bryr sig om djur.

Många av dessa historier om hundar som smitit iväg från sin ägare eller hundvakt, slutar lyckligt. Men så finns det de som tyvärr springer ut på någon väg och blir påkörda eller hittas döda av någon annan anledning. Den oroliga ägaren får ett avslut, som åtminstone gör att man inte behöver sitta hemma och undra. Därför är det så glädjande att upptäcka att det finns så många människor som är villiga att offra tid för att hjälpa till, när någon förlorar sitt djur.

När olyckan händer att din bästa vän blir skrämd eller smiter, finns de där för att hjälpa till. Jag och många fler rycker ut och letar. Kram på er alla fina djurvänner.

wpid-IMG_88311056155960.jpeg