För några dagar sedan såg jag knappt några knoppar på snödropparna. Idag har de tittat fram.
Fåglarna sjöng för full näbb och jag trodde att det skulle få vara uppehåll. I en och en halv promenad var det faktiskt det. Men när Kuma och jag hade någon kilometer kvar tills vi var hemma, började det enerverande duggregnet.
Jag var beredd på det och torkskåpet var igång, så Kuma fick varm handduk.
Nu ska vi vara inomhus ett bra tag.
Vi får många stunder av glädje på kvällarna. Pojkarna har börjat leka efter middagen och vi tittar mer på dem än tv:n.
Så hade vi det tidigare innan Nellie avbröt dem. Nu har de hittat tillbaka till leken och börjat bli väldigt tajta.
Jag njuter av att se dem prata med varandra och att de tycker om att vara nära.
En månad sedan vi var så ledsna och nu har vi börjat le igen. Saknaden kommer aldrig försvinna från mig, men glädjen är tillbaka.