Inne på vecka nio och redan less. Jag längtar ut och att få röra på mig. Hundarna tittar på mig och undrar varför inte jag följer med ut i trädgården. Jag sitter i dörren och suktar som bara den.
Trappstegen är för höga och nu räcker det med skador. Men det är inte roligt detta.
Jag har en man som är ett tekniskt geni, men vissa saker blir det helt stopp på.
I lördags tillverkade han en jättefin gåbock åt mig. Något som gör mig mer rörlig här hemma.
svart stål och fuskläder. Men betydligt snyggare och mer praktisk än de som finns att köpa. Billigare blev det också. Jag kan hänga av mina kläder på den och vickar jag omkull den har jag en bekväm fotpall eller stol.
Men igår bytte vi lakan i sängen och att trä på påslakanet på täcket klarade han inte. Men det fixade jag sittandes på min fina pall /gåbock.
Jag vet så mycket men kan så lite, jag träffar så många men känner så få.
Lars Ek