Inte mycket aktivitet 

Idag var det dimma som mötte oss när vi steg ut på bron. Hundarna verkade tycka att det var helt onödigt med att gå ut. Jag väckte dem för att bädda sängen och kände mig som en riktigt elak människa. I mitt huvud hade jag för mig att de ville ut. 

Den som var ute längst var jag, som fyllde på hampafrön och satte ut en ny talgboll. Hundarna stod i garaget och tittade på. När vi kom in försvann de som en avlöning. 

Annonser

Grattis pappa !!!

Idag fyller min pappa 91 år och det är mycket för en som slitit hårt i hela sitt liv. Han föddes 1925 i Möklinta, Västmanland. Han är nummer fyra i syskonskaran och idag är det endast han och en äldre bror som lever. Han var inte gammal när min farmor, hans mor dog i cancer. Vid tolv års ålder började han att arbeta i skogen och sedan blev det både vägbyggen och andra tillfälliga arbeten. Han sökte till järnvägen och fick arbete, där stannade han resten av sitt arbetsliv. Även om det blev flera omplaceringar på olika orter.

Nu bär inte benen honom längre, utan han tar sig fram i rullstol och det har han gjort sedan i år. Han har alltid varit min trygghet i livet och nu är det jag som får vara hans. Mitt brutna ben satte lite käppar i hjulet, men nu är jag på benen igen och förhoppningsvis är han snart hemma i vår by. Då kan jag gå hem till honom precis som vanligt. Jag ringde och grattade nu på morgonen och vi ska hälsa på honom senare. En present ska han få som jag vet att han kommer att uppskatta, trots att han säger sig inte behöva någonting. Min present är inte något han behöver, utan bara kommer att bli glad över. Min fina älskade pappa.

wp-1465484572694.jpg