Journalisterna och ledarskribenterna på aftonbladet försöker tala om för Juholt vad han bör prioritera och hur han ska föra fram sin politik. Det blir nästan lite rörande hur mycket de försöker få honom att bli en bra partiledare. Hans iver att försöka ena partiet har lett till att de tal han gjort vänt sig till de egan leden och det har varit mycket retorik. Nu liknar Keilos det med en countrysång och vädjar till honom att han måste sluta med retoriken och börja tala till folket. Komma med konkreta förslag hur han tänker sig ett Sverige under hans ledning.

Problemet är bara att han inte är en ledare och under dessa sju månader har han inte lyckats ta till sig den rollen. Keilos vill att han ska bli mer intelektuell, men det blir svårt att vara något man inte är. Han har ingen högre utbildning och har inte den kunskapen som behövs heller för att föra sådana resonemang. Han är en människa danad av ungdomsförbundet och var egentligen på väg ut i kylan när han lyckades övertyga vänsterfalangen om att välja honom. Därför blir det inövad retorik som kommer ur hans mun och inga intelligenta lösningar.

Vi väljare vet inte ett dugg var han står eller hur han ska göra för att förändra Sverige. Det borde vi veta vid det här laget och även vad vi tycker om hans förslag. Det hade varit roligare och mer spännande att en socialdemokratisk partiledare kunnat matcha Reinfeldt bättre. Vi väljare vill ha partiledare som har visioner och kan föra ut dem. Vi vet vad som inte är bra idag och det sista vi behöver är en countrysångare som beklagar det.

Så tyvärr är inte Juholt rätt man på rätt plats. Retorik blir ingen mätt av och då väljer man det som man åtminstone vet något om. Kommer han att lyssna på vad journalisterna säger? Tyvärr, så tror jag att han tror på sin egen fullkomlighet så de talar för döva öron.

I Sverige säger vi att vi röstar på partier och den politik de står för. Ändå höjs röster om partiledares avgång så fort siffrorna börjar dala i något parti.
Är det partiledarens fel eller är det fel på den politik som förs?

Borde inte medlemmarna samla sig i en enad kamp för att ta tillbaka väljarna då?
Jag anser att det inte endast är ledarens fel utan alla har ett ansvar för nedgångar.
Man väljer en partiledare som ska samla alla kring de frågor man kommit överens om. Klarar ledaren inte det så har man väl valt fel människa till posten, och då får man stå sitt kast.

Ibland undrar jag om det inte är media som påskyndar bytet av ledare. Någon yttrar sig till en journalist och då kommer löpsedlar med att den borde avgå. Sedan är drevet igång och tillslut måsta man byta.
Se bara hur det gick för Mona Sahlin. Man gav henne inte en chans.

Är det Hägglunds tur nu?

Så skriver aftonbladet idag som ju alla vet är en rent socialdemokratisk tidning och nu verkar journalisterna vara allvarligt bekymrade. Lena Melin skriver i sin ledare att efter 7 månader så har Juholts politik havererat och det råder rena rama myteristämningen i partiet. Tvingas han nu att backa i budgetförslaget är det lika stor förtroendeförlust som när Mona Sahlin tvingades inkludera vänsterpartiet i valsamarbetet. Den vänsterfalang som såg till att Juholt petade bort Mona har nu ställt sig på tvären mot sin partiledare.

Troligen har han med budgetförslaget gjort ett försök att förnya partiet, men detta möter på starkt motstånd. Att inte höja a-kassan, eller infria löftet att pensionerna ska höjas så att de står i paritet med vanliga löner, samt att inte avskaffa rut-avdraget får det att slå gnistor i vänsterfalangen. Dessa frågor var ju det socialdemokraterna gick till val på och som deras väljare ville skulle genomföras. Så de kan känna sig totalt blåsta på alla vallöften som gavs. Detta inger inget förtroende för sossarna.

Vad som kommer att presenteras på tisdag är en fråga jag ställer mig i alla fall. Om Juholt backar så är det ett stort nederlag för hela hans politik och ett totalt haveri. Då tror jag inte att han sitter särskilt länge som partiledare. Han har inte lyckats förankra sina idèer hos de egna leden och de känner sig lurade.

Under hela sommaren har det varit mycket tyst från Juholt och man har undrat lite vad han håller på med. Så ploppar han upp och skriver en recention i Sydsvenska dagbladet, från operan Les Miserables som nu ges i Malmö. Det var väl inte riktigt det man ville läsa från en partiledare utan mer något om sin politik. Men han kanske tror att han ingår i en såpopera och allt bara är tjo och tjim.

Arbetslöshet, korruption och ökande inflation är vad som råder i kommunismens mecka, Kina. Lika för alla verkar inte fungera ett dugg och det ligger väl i människans natur att vilja roffa åt sig så mycket det går. Sedan spelar det ingen roll vilken politik som förs i landet.

Det låter så fint med kamrat och jämlikhet när kommunisterna skanderar men har det någonsin fungerat?
Alla forna kommuniststater faller ihop som korthus och övergår till blandekonomi.
Så det är inte så konstigt att vpk bytt namn och för en tynande tillvaro som bihang till socialdemokraterna.

Världen förändras och på Kinas nationaldag i går lovade ledarna i sina tal att det ska bli mer demokrati i landet.
Kommunismen var bra i tanken men fungerar inte i praktiken.

En av hörnstenarna i socialdemokratisk politik är att det ska finnas ett väl fungerande omställningsbidrag, alltså vill de höja a-kassan. Både Östros och Nuder poängterade detta under sin tid, men det tänker inte Juholt göra. Nehej då den struntar han fullkomligt i och det har fått många i partiet att rasa. Att sedan höja pensionerna med 50:-/mån är närmast ett hån mot de som slitit hela sitt liv. Då kan de lika gärna strunta i någon höjning.

Vad som blir efter helgens bakläxa vet ingen men jag tycker att det snurrar bra i denne herres huvud och så har det varit ända sedan han tillträdde. Många socialdemokrater anser att hans vänsterretorik börja sätta griller i huvudet på honom och när det kommer till kritan så lägger han en budget som är snarlik alliansens. Man kan börja undra om karl har någon intelligens eller vad det är för fel på honom.

Detta hattande han håller på med börjar verka löjligt. Skärpning Juholt.

Förra veckan hade moderaterna gått upp och denna vecka har de gått ned. Hur kan det skifta från en vecka till en annan så mycket? 5,2 procentenheter upp och 4,5 procentenheter ned på några dagar låter ju inte klokt. Jag tog upp detta parti då det så markant visar på hur olika mätningarna visar. Vad har man egentligen för urval när man mäter? Att plocka tusen personer här eller där ger ju olika siffror, det kan väl vem som helst fatta. Man tycker olika i städerna och landsbygden, samt i olika landsändar. Vi är ca 9 miljoner människor i Sveriges avlånga land och 1000 personer är ju en knapp bråkdel av alla.

Sedan beror väl också mätningarna på vem det är som beställer och vilka frågor man ställer. Vissa mätningsinstitut styrs ju politiskt och då ställer man ju frågor på ett sådant sätt att resultatet blir till fördel för det parti man vill gynna. Jag har slutat att tro på dessa mätningar och försöker bortse från dem, men visst påverkar de ens tankesätt mer än man vill. Om en ny mätning görs nu så har väl socialdemokraterna gått ned igen på grund av budgetbråket i partiet. Ska man få något som kanske överensstämmer något så ska man mäta under en lång tid med samma frågor i olika delar av landet. Då kanske man kan få en viss uppfattning om hur folk tycker.