Etikettarkiv: arbete

Jan Eliasson blir andreman i FN

Publicerat av
Svara

Han vill själv inte tala om ålder och det tycker jag är bra, det finns bara en själslig ålder. Att ett sådant organ som FN tar tillvara på en kunskap visar bara att ålder inte behöver vara en nackdel. Den företagsledare som kan konsten att mixa olika åldrar, kön och nationaliteter får med all säkerhet den bästa arbetsstyrkan. Nu har ju forskare hittat åldergenen och i framtiden kanske vi har ett piller som förlänger livet med 20 år. Då behöver världen inte vara oroliga för att det ska bli brist på arbetskraft.

Jag tycker att det ska vara valfritt att arbeta efter 60 års ålder. De som känner att de har mer att ge, ska få den möjligheten och de som inte har kraft att göra det kan få pensionera sig. Att tvinga alla till arbete efter den åldern är fel. Tror vi måste hitta andra förhållningsätt till detta med pensioneringen. Det är värdefullt att ta tillvara på kunskap som finns och även låta ungdomar arbeta tillsammans med de som har den. Se bara hur man gör i FN.

Jag tycker inte att det är okej

Publicerat av
2

Idag får man höra på nyheterna att Reinfeldt anser att pensionsåldern ska höjas till 75 år och det är inte okej. Alla är individer som varken kan eller vill arbeta lika länge. En del älskar sina arbeten och går under när de måste gå i pension, medan andra letar efter möjligheter att sluta så tidigt som möjligt. Därför anser jag att pensionsåldern ska vara mer flytande och att man ska utgå från individen. Vår statsminister säger också att man ska vara beredd på att byta arbete minst en gång under sitt arbetsliv. Det kan väl jag tycka är helt ok, allrahelst om man har ett fysiskt krävande arbete. Men faktum är att du kanske inte har haft så stor valmöjlighet från början, av olika orsaker.

De som har fyssikt krävande arbeten har ofta slutat studera tidigare, vilket innebär att de inte har kunskap att arbeta bakom ett skrivbord. De kanske inte vill heller utan känner att det arbete de har är något de klarar bra och inte vill göra något annat. Om man har haft ett arbete bakom ett skrivbord så får man andra krämpor med åldern och det gör att ett fysiskt arbete inte är att tänka på. Krämporna kommer också med åldern och det spelar ingen roll vilket arbete man haft. Vi är ju väldigt olika när det gäller hur mycket våra kroppar orkar.

Att byta arbete mitt i livet innebär att du ska ut på en arbetsmarknad där yngre slåss med dig om arbeten. Du är sliten och har vissa räkningar som måste betalas. Därför är det inte många som vågar hoppa på ett nytt arbete, där du blir sist anställd och riskerar att åka ut först vid nedskärningar. Att avstå från den tryggheten är det inte många som vill göra. Därför stannar de flesta på sitt arbete trots att man har ont och inte trivs särskilt bra. Vi har en åldersdiskriminering i vårat land, som gör att det är svårt att byta yrke vid 50 års ålder.

Många skulle vilja men hur ska de tordas göra det när risken är stor att de blir utan arbete. Har man råd att ta den risken? Jag är mycket skeptisk till ett förslag att arbeta till 75 år. Sedan undrar jag hur man ska göra som egenföretagare? En rörmokare, elektriker eller snickare som har ett eget företag, är ofta väldigt duktig på det arbetet. Hur ska de kunna ta ett lättare arbete, där lönen är lika bra som den de har nu? De arbetar i regel mer än någon anställd för att få ha en viss levandsstandard. Ska de bli de enda som ska ha råd att gå i pension i en rimlig tid? Som anställd måste du arbeta längre.

Inspirationen försvann idag

Publicerat av
Svara

Det var när jag hörde om den tioåriga flickan som blivit huggen i halsen, då hon var i skolan. En tjugoåring hade brutalt utfört gärningen och en oskyldig liten tös blir drabbad. Jag bor nära en familj som har en tös i samma ålder och en pojke något yngre. Precis som alla andra familjer med barn i skolåldern har de sina rutiner på morgonen och säkert med lite småbråk då och då. Det är tidspress och man ska ha alla saker med sig till skola och arbete. Alla rusar runt för att blli klara i tid. Föräldrarna skjutsar sina barn till skolan och säger ett hastigt hejdå. De gör det i tron att barnen är trygga i skolan och litar på lärare och andra vuxna som har hand om barnen där.

Det var säkert likadant för denna lilla flicka i Göteborg. De hade kanske haft en argumentation på morgonen och skilts åt lite arga på varandra. Att föräldrarna skulle sitta vid sin tös som svävar mellan liv och död hade de aldrig kunnat föreställa sig. En vanlig vardag har bytts ut till en tragedi. Ingen vet om tösen får men av detta fysiskt, men psykiskt kommer hon att få det. Jag tycker det är fördjävligt att något som detta kan hända. Barnen måste vara fredade i skolan och känna sig trygga.

Som sagt så försvann min inspiration till att skriva när jag fick höra detta på radion och mina tankar går till flickans föräldrar och till henne själv.

Det värsta som kan hända ett barn

Publicerat av
Svara

Vad tror ni det värsta är? På den topplistan ligger i alla fall att bli drabbad av en pedofil högt upp och över går mitt förstånd att någon kan göra så mot ett barn. Bara jag läser om någon som förgripit sig mot ett barn mår jag riktigt illa och bilder på det kan jag absolut inte titta på. Jag har inte varit utsatt för det eller känt någon som har det och vet inte hur jag skulle reagera om jag fick reda på att ett barn i min närhet hade blivit det. Men tanken får mig att känna blodtörst och det är väl ganska naturligt.

När jag skulle flytta till Göteborg, sökte jag och fick ett sommarvikariat på ett företag. När sommaren nästan var slut hade jag bestämt mig för att flytta dit och gjorde slag i saken när jag blev erbjuden fast arbete på företaget. Men samma dag som mina möbler anlände till den lägenhet jag fått kom beskedet om att folk skulle bli permitterade. Jag förstod att jag inte kunde få stanna då de som redan arbetade där skulle sägas upp. Men då chefen dök upp i korridoren frågade jag honom om jag fick stanna under uppsägningstiden som gällde för de andra. Han svarade att det skulle jag få göra.

Själva uppsägningen för de andra var vidrig. De fick sitta vid sina skrivbord och vänta på att telefonen skulle ring och de blev inkallade. Folk var nervvrak och grät, när telefonen ringde hoppade de högt. Jag led med dem. Nästa dag kom en av de andra cheferna fram till mig och sade att jag skulle plocka ihop mina saker och lämna arbetet. Det hade den chef jag pratat med gett dem order om att meddela mig. Jag blev fruktansvärt arg och tyckte att han var en feg skit. Ett tag tänkte jag gå in till honom och skälla ut honom, men besinnade mig och åkte hem för att ordna lägenheten istället.

Min hämd blev att jag med fackets hjälp ordnade så att jag fick lön för de tre månaderna chefen lovat att jag skulle få stanna. Det räckte för mig. Några månader senare efter att ha haft ett tillfälligt arbete fick jag nytt vikariat på ett företag i samma branch som det jag fick sluta från. En dag berättar någon för mig att den fege chefen som inte höll vad han lovade mig hamnat i fängelse. Han hade förgripit sig på sin systers dotter som endast var åtta år gammal. Min reaktion var att gå till närmaste toalett och spy. Vilken vidrig människa man haft som chef. Jag hoppas verkligen att denna bildstrip nedan är sann.