Medelhavet

Igår bad betalgubben oss att flytta och vi körde upp längre på ställplatsen. Det var lummigt och lugnt däruppe, men vi förlorade utsikten mot motorbanan. Lite tråkigt.

Men vi skulle ju ändå köra på tisdag, så det gjorde ju inget tyckte vi. Ett par nätter bara. Fast i morse kände vi att det var dags att köra. Så efter frukost och hundrastningar körde vi iväg till Beziers. Till Lidel och dags för inköp. Som vanligt på en måndag, mycket folk.

Jag hade letat fram en ny ställplats och dit styrde vi Mackan. Men den första hade vi försökt köra in i något år tidigare och det fungerade dåligt. Därför körde vi till nästa och här är det bra. Mr J förhandlade till sig en fransk el-koppling för 20 euro och den behåller vi.

Lite blåsigt men stora fina platser med Medelhavet i närheten. Tror vi har 100 meter ner till stranden härifrån. Så efter att ha tittat på huset i morgon, kör vi tillbaka hit. Vi stannar bland palmerna ett tag.

Tre dagar kvar

Vi plockar,packar, och bär ut en del saker i husbilen, men så stannar vi upp och säger nästan samtidigt att vi nog inte riktigt har fattat att vi snart inte bor här längre. Fast vi konstaterar också att vi borde flyttat för länge sedan. Arton år är alldeles för lång tid att bo på ett ställe. Man blir bekväm och vi har ju resonerat som så att om vi flyttar så skulle vi behöva flytta en gång till när vi väl blev fria från arbetets bördor. Det kändes lite meningslöst.

Men vi har drömt om att flytta i flera år och varit fast beslutna att göra det när vi kan ta ut pensionen. Ett tag tänkte vi bli flyttfåglar och bo i Spanien på vintern och i Sverige om sommaren. En marklägenhet eller kanske en kolonistuga skulle bli vårat hem då. Husbilen skulle vara vinterhemmet. För att lämna huset vi bor i nu under sex månader, är inte optimalt. Vad som helst kan hända. Sedan har vi känt att körsträckan blir för lång varje år.

Sakta men säkert har vårat beslut vuxit fram. Vi ska bosätta oss i ett annat land med bättre vinterklimat. Men vart? Vi har semestrat i Frankrike med husbilen i flera år och alltid blivit vänligt bemötta, trots våra tre stora hundar. För även om några trogna vänner somnat in genom åren, har vi tagit till oss någon ny vilsen individ som behövt nytt hem. Så tre hundar har det blivit och är fortfarande. Frankrike är ett hundvänligt land och där ska vi bo.

Men först mellanlandar vi på en campingplats ett par veckor. Där ska vi samla krafter och göra planer för resan söderut. Det gäller att ha koll på vädret under denna årstid så vi inte hamnar mitt i snöoväder.

Sådär då har jag avslöjat våra planer. Ett hus i södra Frankrike ska det bli för oss tillslut. Men det ska bli skönt att vara huslös ett tag. Fundera mer på vart åker vi idag? Inte nu måste vi dammsuga eller torka golven eller damma. Att hålla rent i Mackan är så lätt och hundarna älskar att ha oss nära hela tiden. De behöver bara öppna ena ögat så ser de var vi är.

Vårat slott.

Torsdag innan nyår

Ännu en dag som jag ägnat åt att packa lådor. Otroligt vilken tid det tar och ännu värre är det ju när vet att det ska magasineras ett tag. Det gäller att emballera alla glas och porslin ordentligt. Vi fick lite tips av flyttkillen som var här och beräknade skrymmet. Det var värdefulla tips.

Mr J har kört sopsäckar till avfallshanteringen i Svedala. Den som vi har i byn är stängd mellan jul och nyår. En full släpkärra blev det och nu kan vi röra oss i garaget igen. Hundarna blev glada över att det fanns plats igen. Jag har ont i händerna av allt packande och nu ska jag vila resten av kvällen. Alla skåp med finporslin är tömda och packade. Nu återstår köket och jag tror att det blir skräp som ska kastas där också.

Men nu känner jag att vi är bra på det och någon stress behöver det inte bli. Mr J har bokat camping från första februari då vi lämnar huset till de nya ägarna. Han var och tittade på campingen idag efter att han lämnat tillbaka släpkärran. Pratade med någon som stod där med husbil och det kändes bra. Det blir inte alltför långt från byn och våra gamlingar, samt är väldigt bra att gå med hundarna. Längtar tills vi kör dit och allt jobb är klart. Då tar jag semester ett par veckor. Med 19 kvm blir det inte så mycket att städa.

Nu är vi trötta och ska koppla av resten av kvällen. Stackars hundarna som inte förstår alls vad vi håller på med. Men som tur är så älskar de att vara i husbilen så när vi flyttar in där blir de gladare igen.

Nu börjar det

Allt klart och alla hinder avklarade. Som vi har kämpat med städning av huset. Vi började redan i juni med att kasta en massa skräp och nu har Mr J varit 18 vändor till återvinningen. Ändå anser vi att några hamstrar är vi inte. Men efter arton år i samma hus blir det en del bra att ha saker som bara ligger. Brädor, verktyg och annat som kanske kan komma till användning någon gång. Vi är absolut inte klara för det blir säkert några vändor till. Jag räknade ut att de senaste nio dagarna har vi storstädat huset tre gånger. Gissa om jag är less på att städa.

Huset är sålt och idag har vi haft besiktning av det. Ja, vi ska lämna vårat fina hus till ett par som har förälskat sig i det. Roligt när det flyttar in någon som uppskattar allt vi gjort. Nu ska vi packa allt vi vill ha kvar till nästa hus. Det har vi inte köpt ännu och det ska bli spännande att se var det kommer att stå någonstans.

Vi har känt att det är dags att downsize  lite och vidga våra vyer. Att det blev så många år här beror på att vi tyckt om huset och haft våra gamla föräldrar att bry oss om. Nu lämnar vi inte dem vind för våg utan ser till att de har det bra. De är i slutskedet av sina liv och just nu verkar det som att någon av dem kan somna in när som helst.

Men först ska vi ha lite jul och så var det packning av saker. Det tar sin lilla tid  och där sorterar vi bort en hel del. Detta är kapitel 2 av vårat nya liv. Så småningom kommer vi att hitta ett nytt fint hus, men vi kommer att bo i vår husbil ett tag sedan vi lämnat huset. Ska bli så skönt att ha ca 19 m2 att städa ett tag. Lite trist att inte ha trädgård, men det är ju endast under en övergångstid.

Lite nervöst, men mest spännande att börja om någon annan stans. Livet tar inte slut för att vårat yrkesverksamma liv är över. Det är nu det börjar.

 

Trötta och ömma 

Efter morgonens promenad, har vi flyttat det sista åt pappa. Bokhyllan är på plats och alla hans böcker. Min rygg håller på att gå av, men med vila resten av kvällen blir det bra. 

Jag har gått 13547 steg och det är över mitt mål på 10000, det blev 6,9 km. Så mycket har jag inte gått tidigare. 

Pappa är nöjd och det blev jättefint hos honom. Lite pynt och sådant blir det i veckan. 

Hundarna har berättat hur elaka vi var som lämnade dem ensamma. Men är nöjda att vi sitter här. Nu ska det bli gott med :

Summering av vecka två som enbent

Det är fruktansvärt jobbigt att vara beroende av någon annan person. Glömmer jag att ta med något från en plats till en annan , får jag göra ett övervägande om att be om hjälp eller bita ihop och ta mig tillbaka för att hämta de glömda. Armarna värker efter en dag trots att jag försöker planera mina förflyttningar så mycket som möjligt. Sedan gäller det att lyssna till lilla blåsan så att man hinner till toaletten i tid. Än så länge har jag lyckats klara den balansen. Men visst har jag varit orolig för att inte fixa just den biten.

Mitt humör har pendlat från glatt till mörkaste svart. När jag tänker på allt jag inte kan göra idag, som jag brukar göra och att andra är beroende på mig blir jag så deprimerad. Stackars hundar som inte förstår varför matte sitter still hela dagarna med ett hårt svart skal på foten. De kan nog känna lukten av ont för de brukar ge mig några slickar på tårna. Nu kommer de även fram till mig och är inte rädda för min gåbock som mannen byggt. De gör allt mycket lättare för mig. Jag kan byta riktning snabbare och tar mig fram mycket fortare än med kryckor. Eftersom jag inte har så starka armmuskler är det en bra hjälp.

Eftersom jag är van att få mycket frisk luft, är det jobbigt att sitta vid fönstret och titta ut när solen skiner. Men jag är glad att det börjar bli höst och inte vår.

Efter dessa två veckor har jag ont i armarna, mitt högra lår har fått ordentlig träning. Lärt mig sova på rygg. Värken i foten inte lika intensiv och försöker hålla mig till Alvedon istället för morfinet. Det har fungerat riktigt bra nu i slutet av denna vecka.

Ja det var två veckor det. Stygnen bort och naglarna blå, men nu är jag en bit på väg.

wp-image-1902435190jpg.jpg

Hur många erfarenhetsår är du?

Sverige är ett land med hög grad av åldersdiskrimentering. Se bara på radio och tv-programmen som görs. Alla dessa dokusåpor med sex som ett måste inslag. Där flickor förnedras å det grövsta och låter det göras utan att ens blinka. Är det någon mer än jag och mannen som funderat på hur t.ex. paradise hotel, big brother, ensam mamma eller farmen skulle bli om det var femtioplussare som var med? Eller varför inte blandad kompott. Jag såg något i svt som tilltalade mig. Unga människor som antingen varit med i dokusåpor eller är aktiva bloggare fick bo ihop med äldre människor. Ja, de delade rum med dem också. Jättekul att se hur de berikade varandras liv och förändrade deras syn på unga respektive äldre människor.

Svenskar separerar alltid vissa åldersgrupper och reklam mm riktas in på just den gruppen. Men när du fyllt femtio ska du tydligen bara försvinna. Är du sedan ännu äldre existerar du inte mer än i reportage om hur dålig äldrevården är. Här satsar man inga pengar. Man ska ju ändå dö snart eller? Vi lever längre och längre för varje år och är piggare än tidigare åldringar.

Jag skrattar åt politikerna som säger att vi måste jobba längre. Med vadå? Ingen vill anställa någon som är över femtio. Vill jag jobba längre? Kanske inte men det är kanske nödvändigt för att kunna leva. Men jag vill ju inte klättra på någon karriärstege utan bara ha roligt när jag arbetar. Jag är inget hot mot någon yngre längre, men arbetsgivarna verkar betrakta mig som någon färdig för ålderdomshemmet. Eller kan det vara så att jag har ett cv de inte kan leva upp till? I många fall är det nog så.

Enligt min uppfattning ska man betala lägre skatt då man blir pensionär. Precis som i Frankrike,Portugal och andra eu-länder. I Frankrike betraktar man äldre människor som en tillgång och högaktar deras kunskaper. Därför drömmer jag om att få flytta dit. Få känna att jag är värd något och att min erfarenhet är viktig.

Så hur många erfarenhetsår är du?

Att längta hem

De säger att när man är ung så längtar man bort och när man blir äldre så längtar man hem. Jag har nog varit sådan att jag alltid längtat bort från där jag varit. Det kanske beror på att mina föräldrar flyttat flera gånger. Det har aldrig funnits något föräldrahem som jag flyttat från när jag blivit vuxen. Jovisst, har jag haft ett hem, men det jag menar är ett hem där jag vuxit upp. När jag var elva år flyttade vi till en större stad och var tvungen att hitta nya vänner. Efter ett tag fick jag ju det och tänkte inte mer på det lilla samhället vi bott i tidigare. Sedan flyttade vi till ett annat område i staden och det var därifrån jag flyttade ut i livet. Där bodde mina föräldrar några år tills de flyttade till en mer centralt belägen lägenhet. När de sedan flyttade upp till Dalarna där min syster bor, förlorade jag helt de svaga rötter till där jag vuxit upp.

Efter det har jag aldrig haft ett hem eller stad att längta tillbaka till. Istället har jag längtat vidare till nästa ställe. Jag har känt mig klar med de städer jag bott i tills jag hamnade i Göteborg. Då trodde jag att där skulle jag bli kvar resten av mitt liv. Tills jag hamnade i en situation där jag var tvungen att flytta. Jag hade skaffat en hund då jag var sammanboende med en man. När det tog slut fick jag ta hand om min lille hund själv och i två år var han med mig på jobbet. Det fungerade väldigt bra då min hund var en liten filosof och nöjde sig med att vara i min närhet då jag jobbade. Med en ny ägare till företaget skulle jag inte kunna ha min hund med och jag var tvungen att antingen flytta närmare eller någon helt annan stans. Men jag ville helst inte bo i någon annan stadsdel i Göteborg.

Livet ville att jag skulle träffa min man och flytta hit ned till skåne. Här har jag äntligen funnit ro och rötterna växt ned i myllan. Jag har kommit hem. Till mitt hem där jag bygger resten av min historia. Skulle jag någon gång flytta någonstans, så är det hit till skåne jag skulle längta. Då menar jag södra skåne. Flyttar jag så blir det söderut och kanske kommer jag då tillbaka hit någon gång. Vem vet?

När vi varit ute och rest, så är det faktiskt skönt att komma hem igen. Därför skulle jag kanske längta hit en gång, vilket skulle vara en rätt skön känsla. Jag har ju aldrig längtat tillbaka någonstans tidigare.

bilder1 002

Funderar lite

De flesta som läser eller har läst min blogg, har väl förstått att jag värnar om djuren. Hundar och vargar är de som står mig närmast i hjärtat, men alla andra betyder mycket för mig. Djuren kan inte tala för sig själva, utan är helt utlämnade till oss människors godtycke. När vi föreslår utrotning av något djur, kan de inte protestera. Därför vill jag hjälpa till att göra det.

Ett djur som får utstå en hel del hat är vargen. I långa tider har man försökt utrota den från olika länder och ändå finns den kvar, om i något decimerat antal. Våra myndigheter slår fast att x antal av vargen ska finns i vårat land. Det känns absurt för mig. Tänk, om vi började slå fast att det endast skulle finns x antal skåningar, norrlänningar, stockholmare, dalmasar mm i vårat land. Eller x antal av våra invandrande svenskar. Känns inte det rasistiskt och absurt?

Samerna har sina renar fritt strövande runt om i vårat land. Ingen annan som håller boskap  får låta sina djur gå fritt. Samerna hävdar att de alltid levt på detta vis. När tiden går förändras ett land och städerna växer, lantbruken breder ut sig och allt måste anpassas till hur världen ser ut idag. Något jag inte förstår är varför samerna inte kan se efter sina djur bättre, så att rovdjuren inte tar dem. Varför flytta dem hit och dit när landet inte är så stort? Det går väl att utfodra dem med hö som alla andra djur? Många böner som lever i dessa län med renar, klagar ofta på att de förstör skördar mm.

Ska ett djur behöva lida för att man inte kan anpassa sin djurhållning?

wpid-IMAG0282.jpg

Funderar på att skriva en bok

En gång sökte jag till journalisthögskolan och på sista intagningsdagen skulle man ha med sig en berättelse om sig själv. Sedan blev man inkallad till ett antal människor som läst den och skulle fråga ut mig om olika saker. Där tror jag att jag gjorde bort mig lite, för jag sade att jag ville bli författare. Skulle antagligen sagt att jag ville skriva artiklar mm. Men eftersom det alltid varit min dröm att få skriva, vilket gjorde att jag svarade så. Har funderat på om jag ångrade mig många gånger och det pendlar från ja till nej. Jag ville inte flytta till Stockholm och studera där eller arbeta på någon tidning.

Under alla år har jag varit tvungen att försörja mig och halkade in på en annan bana i livet. Någon bok har det aldrig blivit. Nu är jag i en annan sist med mitt företag och kan bestämma över min tid själv. Vilket betyder att då jag inte måste ägna mig åt företaget, har jag tid att skriva för skojs skull. Precis som jag gör med bloggen. Problemet nu är att jag har för många uppslag till böcker och vet inte vad jag vill skriva om först. Massor av utkast till böcker ligger i min skrivbordslåda och väntar på att bli skrivna. Ett ganska angenämt problem.

Efter att ha läst Bodil Malmstens bok ”Så gör jag”, kliar det i fingrarna på att börja. Jag funderar och skriver noter för att hitta det jag vill skriva först. Kanske utmynnar det i en bok som någon vill läsa. Min ton i skrivandet har jag hittat vid det här laget, så den oroar jag mig inte ett dugg över.

Men jag är absolut öppen för förslag på ämnen jag kan skriva om. Idèer är alltid välkomna och synpunkter på att skriva. Så välkomna med det. Det kanske finns något som just du skulle vilja läsa om och jag tror inte att jag vill skriva om blod och skräck. Men deckare är jag inte främmande för om ämnet medger så.