Efter en fin söndag, fick hösten grepp om oss igen. Behöver jag säga att det regnar? Tror knappast det. Våta är vi nu inomhus och värmer oss. Förmiddagen började så bra och hundarna var ute i trädgården en stund. Unkas och Turbo satt vid staketet och spanade. Men så började det att duggregna och sedan har det fortsatt i samma stil.

Jag och Mr J närmar oss slutet på vårat aktiva arbetsliv och det känns konstigt. Kanske mer för Mr J som arbetar borta och har gjort det under alla år. Men visst ska det bli skönt att slippa ställa klockan och hela tiden ha ett inrutat liv. Att själva få bestämma över sin tid är något vi verkligen ser fram mot. Vi har båda haft förmånen att arbeta ända sedan skoltiden och med föräldrar som inte var rika så var det ett måste. Då kunde vi köpa våra första jeans och andra saker som en tonåring ville ha på den tiden.

Idag är det säkert svårare att få något jobb när man är femton år. Många ”enkla” arbeten har försvunnit och nu ska man ha gymnasieutbildning för att sälja hamburgare. Tråkig utveckling enligt mitt tycke. Vet att skoltrötta unga pojkar kunde få bli moppebud åt affärerna. Man kunde nämligen gå till matvaruaffären och handla. Betala för varorna och sedan få alla kassar hemkörda på flakmoppe, av någon skoltrött pojke. Samtidigt fick budet betalt och även in en fot i arbetslivet. Som alla vet är arbetslivserfarenhet a och o när man söker ett arbete.

Man känner sig gammal då artister som funnits med under hela ens uppväxt dör. I helgen var det Hasse Alfredsson och i mitt tycke var det för tidigt. Min pappa är snart nittioett år och Hasse var endast åttiosex. Därför känner jag för lite nostalgi nu.