Trist höstdag

En ljuspunkt idag är att det blir Formel 1 ikväll på tv. Lite glass och kaffe på det blir bra. Jag krängde på mig gamla jackan och så tog vi en långpromenad med hundarna. Nu sover de djupt. Sista dagen i september och bladen börjar skifta färg på träd och buskar. Snart dags att plocka fram ljus och tända.

Tragiskt nog har en fin artist gått bort och jag kommer att sakna Kim Larsen. Vila i frid.

Tur att youtube finns så man kan lyssna på alla underbara artister som inte finns på jorden mer.

Igår satte jag på mig den sista av tröjorna jag hade, som hängt med i flera år. Skulle sträcka mig efter något i badrummet och tittade snabbt i spegeln. Små hål i tyget på ärmarna på den också. Det blir tygåtervinning för den också istället för tvättmaskinen, när den är smutsig. Nu försvinner det tröjor i en rasande fart tycker jag och det känns inte bra. Så jobbigt att behöva leta efter nya. Med totalt fyra borta och endast två köpta tidigare i våras ,blir det ett stort tapp.

Men tro inte att det blir något spring i affärer. Nehej då, här ska shoppas på internet och sedan hämtar jag paket på Ica eller Matöppet. Sparar bensinkostnad och miljön. Slipper stressen i affärerna. Bara fram med måttband och scrolla runt bland nätbutikerna. Jag börjar alltid på reasidorna haha.

Då fick jag något att göra denna trista söndag.

 

Annonser

Ett stilla regn kom

Gjorde att bladen glittrade av regndroppar. Men vi hann hem innan och kunde njuta av det genom fönstret.

Människor som berör

I mitt tidigare inlägg idag kan ni se Lizzie som kommer med så kloka ord. När hon gick i skolan var det någon elev som lade ut en film på youtube som sade att hon var världens fulaste flicka. Eftersom hon drabbats av en hemsk sjukdom, ser hon inte ut som vem som helst. Denna film hade kunnat tillintetgöra henne och bryta ned all hennes livsvilja. Men denna fantastiska flicka var så stark att hon kunde höja sig över elakheter hon drabbades av.

Ibland får man inblick i andra människors liv och vissa av dem berör mer än andra. Lizzie är en av dem som verkligen tog tag i mig och hennes ord har förändrat mig. Jag har börjat fundera lite på mig själv och vem jag egentligen är. Hur vill jag att andra människor ska uppfatta mig och hur uppfattar de mig?

Vad har du för ursäkter, för att inte leva som du vill? Eller du kanske redan gör det? Jag kan villigt erkänna att jag inte gjort det tidigare i mitt liv, eller ens reflekterat över att jag inte gjort det. Det fanns många ursäkter för att inte leva fullt ut. Idag är det annorlunda och med Lizzies ord kommer det att bli ännu tydligare. Jag tänker aldrig leta ursäkter mer.

love me