En kvinna som heter Ulla

I dagarna hade en helt suverän film premiär, ”En man som heter Ove”. Jag ska se den för boken är kanon. Men det finns faktiskt en kvinnlig motsvarighet och jag kallar henne Ulla. Tror alla människor har en Ove eller Ulla i sig vid vissa tillfällen.

Jag har det i alla fall, som när jag ser unga mammor med mobiltelefoner i örat och ett barn i handen, eller i barnvagnen. Då är jag väldigt nära att ryta till och ta deras mobil, stampa på den och läsa lusen av dem. Men än så länge har jag endast glott ilsket och suckat. Eller när jag passerar ett av dagisarna i byn och ungarna skriker vad heter du och vad heter dina hundar? Ett tag drog jag till med fantasinamn eftersom de egentligen inte bryr sig om vad jag svarar. Sedan svarade jag skit i det du, men kom på att det inte är speciellt pedagogiskt. Nu låtsas jag inte höra och läs och häpna, hörde en unge säga att den tanten aldrig svarar. Nu har skrikandet slutat. De har alltså skrikit på djävulskap, men kloka Ulla har satt stopp för det.

Vid just detta dagis finns en icke parkering med skylt som säger att man inte ens får stanna. Där parkerar föräldrarna sina bilar när de hämtar/lämnar barnen. Då vaknar Ulla i mig och jag är nära att ta fram mobilen, knäppa ett kort och skicka till polisen. Gissa om jag får kämpa med min inneboende Ulla då. Någon gång har jag yttrat något om att någon måste fått körkortet på posten eller om de inte lär ut trafikmärken nuförtiden på körskolorna.

Sedan är det hemma och mannen som glömmer ditten och datten. Ulla har dykt upp en del där ja. Men hon har fått ge sig därför att mannen lider av ånk och det kan man inte göra något åt. Så Ulla är portförbjuden hemma, men gissa om hon försöker ta sig in ibland.

Om alla rannsakar sig så ska ni se att det finns en Ulla/Ove någonstans därinne som kommer fram vid vissa tillfällen.

who cares

Same old same

Hörde en debatt mellan en centerpartist och socialdemokrat idag på svt 1. Centerpartisten ville verkligen ha en konstruktiv debatt och konstaterade att nu är det ju så att den rödgröna regeringen blivit nedröstad för sin budget och alliansen fått genom sin. Då kunde inte den lille sossen bärga sig utan inflikade som en passus att de gått samman med sd. Verkar vara ett slags mantra för sossarna idag och det bärgar ju inte för att de båda blocken ska kunna samarbeta alls. Den budget som sd valde att rösta för råkade denna gång vara alliansens och inte något de kom överens om. Socialdemokraterna har låst in sig i ett hörn med mp och det innebär nog att situationen är låst. Är det någon mening med ett nytt val då?

Just nu tycker jag att riksdagen är rena rama dagis och att det inte verkar vara vuxna människor som sitter där. Låt för i helskotta sd få regeringsmakten då och rösta ned alla deras förslag. Det verkar ju som att riksdagen ändå ska driva det hela och då vore det väl bättre att se till att det parti de är så rädda för, misslyckas totalt.

Kan de inte börja om från noll och göra en valrörelse som är vettig, kan de lika gärna lägga ned. Jag tycker faktiskt att Löfvén inte klarar av att vara statsminister, utan försöker driva regeringen som en fackförening. Det fungerar inte och tror tyvärr att det kommer sluta med ett magplask. Synd för det verkade lovande i början.

Söndag och sol

Byn är lite söndagstrött och rustar sig för vardagen. Nu börjar allvaret på riktigt då det är den första hela arbetsveckan. Men det ska vi väl klara då ledigheten har varit väldigt lång. Några av oss har arbetat trots lediga dagar och är väl inne i trallen redan. Men idag är allt fortfarande lugnt och stilla.

I morgon får vi se upp för alla bilar som kör så fort vid dagis. Efter att ha lämnat sina barn har föräldrarna så bråttom till sina arbeten. Morgontrötta trampar de gasen i botten och vi andra får hålla undan. Rallyt mot staden startar. Tyvärr är det inte många som har chans att arbeta i byn, då arbetstillfällena är få. Möbelvaruhuset har slagit igen och står som en stor tom koloss. Alla i byn hoppas och väntar på att något ska hända med den byggnaden. Men tiden går och det stora huset står där som ett monument över den tid som var.

På min gamla arbetsplats arbetar inte många kvar. Mina arbetskamrater som fick vara kvar vid sista neddragningen, har börjat gå i pension. Få nyanställningar görs. Många undrar vad det ska bli av den en gång så stora industrin. Är det tidens trend att alla industrier i Sverige försvinner utomlands? Ska vi bli ett land som endast erbjuder kunskap och tjänster? Jag undrar över det och säkert många med mig.

Men idag är det söndag och solen lyser ute. Vi gläds åt vår egen lilla solstråle Kuma. Jag har aldrig träffat på en gladare hund. Han gör små krumsprång av glädje, pussar sina hundsyskon och pratar hela tiden. Små glada pip och brummande ljud från strupen. Alltid leende och med svansen  som viftar i svepande slag. Jag ler alltid när han kommer in i rummet och han svarar alltid på tilltal.

wpid-IMAG0134-1-1.jpg

Spännande dag för mig

Sitter och tittar på hur de lyfter bort moduler från dagiset här bredvid. Färre barn har gjort att dessa inte behövs längre och nu ska de bort. Tidigare ökade mängden barn i byn så de var tvungna att hyra flera modulenheter så att alla skulle få plats. I vår lilla by har vi ändå fyra stycken dagis eller som det antagligen heter förskolor. Idag är det ju inte bara en förvaring av barn när föräldrarna arbetar, utan mer en förberedelse inför skolan. Förhoppningsvis är barnen mer förberedda på hur skolan är och kan en hel del innan de börjar. När jag var liten hade jag flera klasskamrater som inte kunde läsa och skriva när de började i första klass. Detta tillhör säkert undantagen idag.

Om en halvtimme kommer journalisten för att intervjua mig och det ska bli både spännande och roligt. Lite pirrig är man ju. Vet inte hur många gånger jag gått genom denna intervju i huvudet, men det är ingen idè eftersom jag inte vet vilka frågor jag kommer att få. Men jag hoppas att få fram det jag vill i artikeln. Håll tummarna. Inlägg kommer när de varit här.