Onsdag och besiktning 

Jag var uppe tidigt idag så jag fick skjuts av mannen till vårdcentralen. Jag var först av alla och slapp vänta särskilt länge. Efter mig var en fd arbetskamrat. Han erbjöd skjuts hem som jag avböjde då jag tänkte göra några ärenden på väg hem. 

Hade kunnat åkt räddningsbil hem, då han är en av insatsledarna och körde den bilen idag. 

Tyvärr, möttes jag av denna syn när jag kom till torget. 

Alla penséer utkastade på marken. Vi har åkt runt i Frankrike där byarna alltid har fina blomsterarrangemang överallt. Ingen skulle komma på den ointelligenta idén att förstöra. De är stolta över sina fina byar. 

Men i Sverige är förstörelse en vanlig syn. 

Om tårar vore guld

Många skulle vara rika idag om tårar blev till guld. Jag var med om den tysta minuten för alla som dödades så brutalt i fredags. En känsla av förtvivlan finns inom mig just nu. Läser att detta förbannade is hotad både hit och dit under dagen. Efter ledsnaden blir jag riktigt förbannad och nu brinner en eld av ilska inom mig. En ilska för allt detta rövarband förstör för så många människor runt om i världen.

De vill rasera allt vi i västvärlden byggt upp av förtroende och demokrati mot alla länder i EU. Nu kommer gränser stängas och en misstänksamhet sprida sig ute i samhällen. Jag lyssnar på muslimer som säger att detta is håller på med är inte deras religion och något de tar avstånd ifrån. Jag tror på dem, men dessvärre försöker is stjäla deras religion från dem och göra den till ett stort äckligt monster av hat. Därför hoppas jag att muslimerna bekämpar tjuvarna allt vad de kan i moskéerna och på caféerna där deras rekryterare dyker upp.

Jag vet att is kommer att besegras till slut, men hur mycket ska de hinna förstöra innan dess?

Ingen hänsyn

Jag läser och ser på nyheterna om det som händer i Husby, Stockholmsförorten och undrar lite vilka som satt igång det hela. Att det skulle vara en reaktion på ett polisingripande för någon vecka sedan tror åtminstone inte jag ett dyft på. Detta är igångsatt av andra krafter som sett att det är lätt att trigga igång något. Jag tror inte 12-13-åringar törs starta detta. Det jag inte begriper är att dessa unga människor får springa ute om kvällarna och tända eld på grannarnas bilar. De bör stinka brandrök lång väg när de väl kommer hem. Som förälder bör man ta sitt ansvar och se till att ens barn inte är en av dem som sysslar med sådant.

Brist på tillsyn är det största problemet och där måste alla vuxna i området ta på sig ansvaret. Vi hade liknande förstörelse i Rosengård, Malmö för något år sedan och där skyllde man också på att det var polisens fel. Men om inte de vuxna har respekt för polis och myndigheter, hur ska barnen få det då? Jag tycker synd om alla dem som nu är oroliga och inte törs sova om nätterna, då de är rädda för att någon ska tända eld på ens bostad. Man kan inte skylla på politikerna när sådant händer för det sker vare sig alliansen eller socialdemokraterna styr.

Det allra största problemet är att man föst ihop olika nationaliteter i samma område och tror att de ska leva i fred, när de är i krig mot varandra i sina hemländer. Minsta lilla så tänder det. Visst ska man få bo var man vill, men jag tror inte det är bra att alla samlas i ett område. Då blir det dom och vi som gäller och de flesta poliser är dom för de boende. Detta är ju inget svenskt fenomen utan något som sker överallt i världen. Det är inte lätt att komma till ett nytt land med en annan kultur. Ska man glömma sin gamla och anamma den nya eller ska man hålla kvar det man alltid haft? Har man erfarenhet från sitt hemland att poliser är korrupta och inte att lita på, lever den tron kvar var man än flyttar.

De som kommer hit misstror oss och vi misstror dem. Många länder har försökt lösa dessa problem, men jag vet inget som lyckats.

Hat i allmänhet

Såg uppdrag granskning på svt och det var en uppföljning från reportaget om näthat. Jag avskyr ordet hat och hata. Tycker inte någon är frisk som tar till de orden mot någon annan. Det är klart att man inte måste älska alla människor, att man får tillåta sig att tycka illa om vissa. Men de har alla ett existensberättigande och jag kan i alla fall säga att jag inte hatar någon människa i hela världen. Inte ens den som placerade bomberna i Boston för någon dag sedan. Däremot anser jag att den eller de som gjort det ska straffas för sitt illdåd och att de spelar gud.

Lika illa är det att spy ut sin galla över någon som har en annan åsikt. Vare sig det är på nätet eller ute i samhället. En händelse som jag fortfarande inte kan förstå, är när jag en dag kom hem från mitt arbete och parkerade bilen. Eftersom jag hade min hund med mig till arbetet varje dag körde jag bil och hade äntligen fått en egen parkeringsplats. Där jag bodde i Göteborg var det svårt att hitta en parkering när man kom hem varje dag, så att ha en egen var underbart. Den dagen jag vill berätta om steg jag ur bilen och öppnade skuffen för att hunden skulle kunna hoppa ut. Då kom en ung man cyklande mot mig. Först uppfattade jag inte vad han sade, så jag frågade honom om det. Han frågade vad jag ville ha för min bil. Lite häpet svarade jag att den inte var till salu. Men ynglingen stod på sig och ville veta vad jag ville ha betalt för bilen. När jag efter ytterligare förklaringar till honom inte verkade få honom att förstå att jag inte tänkte sälja bilen, utbrast han föraktfullt: ”djävla hora”. Jag bad honom fara och flyga någonstans, samtidigt som jag gick därifrån. När jag kom in i lägenheten rusade jag till fönstret där jag kunde se bilen. Jag var rädd för att ynglingen skulle göra något på den och flera gånger under kvällen gick jag bort och tittade för att vara säker på att han inte kom tillbaka.

Såhär efteråt kan man ju tycka att det inte var så farligt, men jag var rädd i flera dagar efter den händelsen. Ord som jag inte förstod varför han sade skrämde mig, eftersom jag inte varit utsatt för dem tidigare. Varför kände han ett sådant hat mot mig, bara för att jag ville behålla min bil? Än idag flera år efteråt kan jag inte förstå ynglingen. Men jag förstår den rädsla människor känner när de blir utsatta för olika hot eller tillmälen. Det är fruktansvärt att behöva se sig över axeln, så att ingen kommer för att skrida till verket och göra verklighet av sina hot.

Så tänk på vad du säger eller skriver. Ord kan verkligen göra ont och förstöra livet för den som blir utsatt för dem.