Drog upp rullgardinen i sovrummet och kunde konstatera att vi hade ännu en gråmulen dag. Stod och gjorde frukostmackorna och tittade ut. Snöflingor blöta som disktrasor fyllde luften. Blev orolig och befarade att jag skulle bli sittande inomhus idag. Men det är plusgrader och snön som föll smälte innan den kom till marken. Ingen halka med andra ord. Känner mig ganska trött i fötterna efter att ha släpat tunga kartonger i två dagar. Så idag blir det lättare packning på säckakärran.
Har sovit hela natten och känner mig utvilad. Det är första gången på flera dagar som jag inte vaknat på natten. Jag har nog haft mycket i huvudet inför pappas flytt. Nu är han här och jag kan slappna av. Mannen ringde farmor som kunde berätta att pappa troligtvis fått en eller två kompisar. Hon pratade om att en av gubbarna på boendet också tycker om sport och att spela på hästar. Pappa har ju saknat någon att umgås med för de han lärde känna i Oxie flyttade ju därifrån. Så är det ju på ett korttidsboende. På detta boendet stannar ju folk så länge det går och då är det lättare att umgås. Jag blev glad av att höra detta.
Mitt skrivande har fått stå tillbaka ett tag, då jag inte kunnat tänka på annat än pappas flytt. Nu känner jag att om han börjar trivas och få kompisar, så kan jag släppa min oro. Ägna mig åt att bli ännu mer rörlig. Ibland känner jag mig som ett kassaskåp som vaggar omkring. Jag har inte kunnat gjort min yoga fullt ut, då jag inte känt att det är så mycket annat som måste göras. Nu håller jag på att sätta ihop ett lätt program som jag kan börja med. Mår ju så bra när jag gör min yoga och behöver bli lika smidig igen som jag var innan olyckan. 
