Sol,sol hela dagen

Ännu en härlig dag med sol och +19 i skuggan. Unkas har sovit utan tratten i natt och såret kliar inte alls. Han är så glad och pigg nu. Sista tabletten fick han denna morgon och sedan är allt känns bra. Det blåser lite idag men det är bara skönt.

Mr J har haft en tvättdag. Först gick han loss på framrutan på husbilen, sedan några kalsonger och sist gick han och duschade. Jag tänker ta mig en dusch senare. Men just nu har jag tagit hand om pappas räkningar. Väntar bara på min räkning från telenor som ska komma som e-faktura. Får hålla koll så jag inte missar den inbetalningen.

Vi fick mail från mäklaren idag och på tisdag ska vi titta på ett nytt hus och det ska bli roligt. Det vi tittade på i tisdags var lite av en besvikelse, då det var väldigt nerslitet. Klart att vi räknar med att få göra om lite här och där men inte i alltför stor omfattning. Men det är precis som när man letar efter en partner så får man kyssa många grodor innan prinsen uppenbarar sig. Men det är bara att ha tålamod så kommer vårat hus tillslut.

Jag ser fram mot att få börja med min yoga igen. Lite väl trångt att göra den i husbilen. Det blir bara lite små rörelser för ryggen och nacken. Men det visste jag när vi skulle bli boende i husbilen.

Sista februari idag och vi har bott 28 dagar i husbilen. Det känns både som vi bott här längre och att tiden gått väldigt fort. Vi har ju inte varit härnere så länge. Körde från Sverige den 14:e februari och sedan tog väl resan fyra dagar. Så två veckor har vi varit här.

Vår resa mot ett nytt hus och liv är ju bara i början.

Inte väder för mig

Jag gjorde en rejäl piruett för ett och ett halvt år sedan och eftersom det var ett tag sedan tog jag en bild på foten idag.

Som synes är ankeln inte riktigt som den ska. Rekommenderar inte någon att krossa fotknölarna. Jag kan ju gå bra nu men det tar väl femhundra meter innan det fungerar ordentligt. Vissa dagar då det är kallt, värker det och jag får halta fram.

När vädret är såhär, stannar jag hemma. Trafikverket har stängt av vägar mot Ystad och rapporter om trafikolyckor rasar in.

Men det är inte mycket till utsikt från köksfönstret. Hundarna har kört rejs i trädgården och det är bra att de håller sig varma. Kuma ligger med baken mot elementet och sover nu. Mr J såg ut som en snögubbe när han kom in i garaget.

Vi fick allt på en vecka och jag är glad att det inte var hela februari.

Äntligen februari

Sista vintermånaden är här och den är kort, fast eftersom jag alltid längtar efter våren så känns den ibland fruktansvärt lång. Men vi har inlett den så smått med tulpaner inomhus. Något vi absolut har lärt oss här nere i södern är att grått kan komma i flera olika nyanser. Tror vi har betat av de flesta som finns i år.

Hundarna har nästan varit i ide under denna vinter. När det är kladdigt som en blöt disktrasa i luften och vått underlag, vill de inte vara ute. Ibland när jag suttit på min stol på trädäcket och manat dem att gå ut, så har de motvilligt masat sig ut för att sedan snabbt smita förbi mig. Där har jag suttit med mobilen i högsta hugg för att ta något foto på dem och när jag sedan tittat på fotot har det varit som något futuristiskt djur. Att det är hundar har man fått lista sig till.

Jag går min runda varje dag och nu börjar jag få upp tempo i stegen. Men de sista hundra metrarna gör ont. Jag blir ändå peppad av att orken och styrkan börjat komma tillbaka. De senaste två dagarna har jag börjat få konstiga drömmar igen. Typ hoppande hajar och jag har fullt sjå med att försöka få bort folk från flotten så att hajarna inte kan hugga dem. Men alla vill se dessa hoppande hajar och väller ner på flotten från en stor båt. Nu skulle väl en del tyda dessa drömmar som allt möjligt, men jag tror mig veta att det är nervtrådar i benet och foten som utlöser dessa drömmar. Hade ju så ett tag tidigare när jag fick börja stödja på foten. Att jag tror det beror på att varje kväll när jag lägger mig börjar det komma elektriska stötar i foten och benet.

Därför har jag gärna dessa drömmar, för det tyder på läkning. Känner mig också starkare i foten. Fortfarande svullen kring ankeln, men vänta bara. Plötsligt en dag bara händer det och foten påminner om den högra friska. Förresten så har forskare kommit fram till att de flesta hundar tycker om reggae och mjuk hårdrocksmusik.  Så denna är till alla er som har hundar. Passar väldigt bra tycker jag.

Fredag igen

En dag med sol fick vi innan regnet kom tillbaka. Tydligen ska man vara glad för det lilla. Men det är fredag och om några timmar blir det helg. Sista arbetsveckan i januari är avverkad. På måndag startar en ny månad och jag tror att många skolbarn längtar till februarilovet som infaller i den månaden. Men som vädret är nu för oss i södra delen av landet, får man åka en bit norrut för att kunna idka någon vintersport. Alla har ju inte råd att åka iväg och då anordnar vår kommun en hel del aktiviteter. När jag var barn så längtade jag mest efter att slippa stiga upp så tidigt på morgonen.

Därför är det så skönt med helgerna, då vi får sova tills vi vaknar av oss själva. Vi har även hundar som älskar helgerna och sovmorgnar. Att vi sedan är tillsamman hela dagarna är något de verkligen uppskattar. Även om vädret är tråkigt går vi långa promenader allihop. Idag blir det regnjacka och keps för regnet och torka tassar på hundarna. Som tur var stoppade jag inte in jackan i tvättmaskinen, trots att den skulle behöva tvättas. Det får bli en annan dag då jag kan lita på att det inte blir regn.

Annars kommer det inte hända så mycket mer idag. Alla räkningar är betalda och all tvätt klar. Har en sidenduk i torkskåpet och alla tvättkorgar är tomma. Igår var Unkas till veterinären för att klippa klorna. Han har säkert varit med om något traumatiskt när han var valp och skulle klippa dem. Därför får vi ta hjälp av veterinärerna, ja det är oftast fyra stycken som måste hålla fast honom. Han är både stor och stark. Snäll som han är så bits han inte eller är ilsken, men han försöker sprattla sig loss. Efteråt är han glad som en speleman och väldigt nöjd att klorna är korta igen.

Kuma var inte glad att husse åkte iväg med Unkas. Det är ju bara två veckor sedan han åkte iväg med Nellie och hon kom aldrig tillbaka. Därför blev han själaglad när Unkas kom hem igår. Han skuttade runt honom och pussade honom på nosen. Men han kände att någon tagit i Unkas tassar och nosade en del på dem. Bröderna brothers är tillsammans igen och allt är bra.

Från Htc one x 2015 2352

Månadens bild

Idag ska jag visa den bild som jag valt till februari månads. Har väl försökt leta fram några av de bästa jag tagit hittills. Men som jag tidigare skrivit är jag nybörjare på att fota. Efter att ha hållit på i yngre år, har det inte blivit särskilt mycket sedan dess. Nu när jag fått en ny kamera har jag tagit tag i mitt intresse igen.

Varsågod Februari månads utvikningspojke Unkas

2014-06-18 prov 003

Första februari

Sol sedan snö på årets första februaridag. Vi hade tur och fick sol under vår promenad ut på landet. När vi sedan kom hem har det snöat om vartannat. Men det lägger sig inte utan smälter direkt. Lika lerigt och blött som tidigare med andra ord. Solen försvann lika fort som den kom fram, men vi såg den och blev glada.

Nu fortsätter vi det som påbörjades igår. Vi ska göra ingenting för vi blev inte klara igår.

wpid-imag0372.jpg

Fredag i januari

Sista fredagen i årets första månad. Den slutar som den började, gråmulen med regnstänk. Inte direkt upplyftande och de få dagar med sol går att räkna på ena handens fingrar. Nyheterna i medierna är ju inte heller direkt roliga. Så vad kan man glädja sig åt idag?

En skön helg stundar för oss och sovmorgon i två dagar. Stängde av väckningen på klockan när jag steg upp i morse. Jag är så gammaldags att jag har väckarklocka. Men det är en uppdaterad variant med ett ljus som blir starkare till hela rummet badar i solljus, ett fågelkvitter med porlande vatten hörs samtidigt. För mig är det otänkbart att ha mobilen eller datan i sovrummet. Den får ligga i köket så skulle någon ringa hör jag det. Allt annat får vänta tills nästa morgon. Tror att många tar med sig mobilen till sängen och ställer den för väckning. Visst är det bra, men det måste vara väldigt jobbigt att höra surret från alla meddelanden som kommer under natten.

I morgon ska vi bada bubbelbad innan det är dags att slappa i soffan. Kanske blir det en bra film till kaffet. Ska se vad som finns. Hundarna får sina långa promenader där vi går alla tillsammans. De är så glada då alla får följa med. Jag har köpt hem lite tuggodis som de ska få i morgon. Allt för att de också ska känna att nu är det helg.

Det bästa med helgerna är att även om vi har en del måsten, kan vi ta det i den takt vi vill. Ingen tidspress. När vi sedan vaknar på söndag är det februari och en ny månad tar sin början. Kanske får vi vinter då eller så kryper våren närmare med sol. Jag har sett några snödroppar och vårlökar titta fram i jorden. De ger hopp i en gråtrist januari.

wpid-img_2682821905240.jpeg

Sista veckan i februari

Så skönt att den sista vintermånaden är på väg mot sitt slut. Snön är nästan borta överallt här i skåne och vårvindarna är friska. Blir förstås lite kallt men det är så skönt att det börjar bli ljusare om morgnarna och dagarna längre. Ser att det börjat dyka upp trädgårdsjobb och det är ett tydligt tecken på att våren är på gång. Det känns lite som att jag börjar vakna upp ur en vinterdvala. Kan kanske bero på att jag är ett vårbarn och därför mår bäst under just denna tid på året.

Såg precis ett kort program om Lasse Lönndal, som var en av Sveriges mest populära artister på femtiotalet. Han är gammal pensionär idag och pratade om att när man kommer upp i hans ålder så försvinner vännerna efterhand. Det kände han som en nackdel med att bli gammal och när någon dör finns aldrig chansen att kunna ta upp en förlorad kontakt. Precis så känner jag när det gäller min mamma som dog för snart tio år sedan. Det är ju nu när jag är vuxen som jag skulle ha mer tid att umgås med henne. När man var yngre, var det så mycket i ens liv som gjorde att man inte hade tid. Nu har jag den tiden eftersom jag inte har samma sorts aktiviteter idag. Det är inte så att jag ångrar mitt liv, men jag kunde inte ana att saknaden skulle bli så stor. Jag tänker på henne väldigt ofta då jag skulle vilja berätta eller prata med henne om saker som sker. Nu får det bli i mitt huvud som jag berättar. Kanske hör hon det. Jag vill i alla fall tro det.

Men det är inte bara henne jag tänker på utan även alla andra som inte finns mer. Det är ju inte så att man väljer bort dem ur ens liv, som man gör med människor som fortfarande finns i livet. Dem lämnar man bakom sig av olika orsaker och går vidare. Att människor dör och inte finns hos oss mer, är en sak man måste vänja sig med och ju fler som försvinner desto lättare går det. Men saknaden försvinner aldrig.

Dagens arbete klart

Vilket hiskeligt väder det blev idag då. Min mobil sade att det skulle vara sol och ungefär minus tre grader. Visst låter det som en härlig vinterdag då man borde kunna njuta av att vara ute? Haha… När jag tittade ut genom fönstret vräkte snön ned och det var hyfsat kraftig vind. Kan inte säga att jag njöt speciellt av hundpromenaderna idag. Var rejält nedkyld efteråt och näsan läckte ordentligt. Men jag sopade rent vid entrén eftersom jag inte vill att besökare ska klampa i djup snö. Men det var väldigt skönt att komma in och byta till torra varma kläder efteråt.

Jag har börjat samla ihop alla papper för deklarationen av företaget och momsredovisningen, som måste lämnas in i februari. I maj ska en ny årsdeklaration lämnas in. Det är en hel del att tänka på när man har ett företag. Än så länge gör jag det själv, men jag kanske måste leja ut det. Har en veteran som eventuellt skulle kunna ha hand om det i framtiden. Just nu snålar jag på mina pengar och är väldigt försiktig med utgifterna så jag tragglar på själv ett tag till.

Har lämnat fackförbundet också och är nu endast medlem i a-kassa. Mina spår som anställd håller på att sopas igen. Tänker nämligen aldrig mer söka ett arbete utan nu sköter jag mig själv. Jag är struken från arbetsförmedlingen och flyger på egen hand från och med februari. Visst känns det konstigt men väldigt befriande samtidigt. Jag kan nog äntligen säga att jag är egen företagare. Nu börjar den riktiga resan på mitt liv och naturligtvis kommer jag att skriva om det här.

www.veterankraft.se