Sista dagen i November

Året börjar lida mot sitt slut och i morgon är det första advent. Vi har börjat få rutiner om dagarna och hundarna verkar ha förstått att vi bor här nu. De är harmoniska och glada. Turbo som är fyra leker som en unghund med sina två tvättbjörnar jag köpte i Jardin. De verkar hålla bättre än de pandor hon hade där innehållet tillslut var utplockat av Turbo.

Mr J har gjort klart skrivbordet i biblioteket så nu har vi en bra plats för datorerna. Lite smalare skrivbord än tidigare men fullt tillräckligt.

Detta är min sida och vi har vår elektriska spis därinne och får en mysig stämning när vi sitter och jobbar med något.

Detta är Mr J:s sida och hela vår samling av våra nära och kära. Väggarna är ljusare än de träväggar vi hade i gamla huset, men vi vill inte ha det likadant igen utan behåller det nog såhär ett tag i allafall.

Vi har ställt vårat gamla ekskåp härinne och stolarna är med från Sverige då våra stolar vid matbordet snart måste bytas ut. Då behöver vi inte köpa några nya utan har fyra bekväma ekstolar till matbordet. Tills dess att vi byter får två av stolarna stå härinne.

Utsikten vi har från vårat fönster i biblioteket är bra mycket trevligare än det vi hade i byn. Nu har våra oleanderbuskar som blommade så fint vissnat ner och jag ser fram mot när de börjar växa och blomma igen. Änglatrumpeten slokar också nu och jag hoppas att den kommer igen till nästa år.

Vi tänker köpa en del nya buskar och växter i vår och göra trädgården mer lummig. En del sten ska bort här på baksidan och jag funderar på att kanske köpa en till oleander och plantera där. Fler vippegräs också. Med det menar jag sådant som har stora vita vippor. Två palmer ska jag köpa också.

Ja just det i morgon är det första advent och lite julsaker ska vi sätta upp. Det blir bara sådant som vi verkligen tycker om. Någon större gran blir det inte heller, men vi har en liten bordsgran som får komma fram. Därför har jag dammtorkat överallt idag.

Summering av november

Vädret kan man absolut inte klaga på denna månad och det fortsätter med sol och +17 ute. Jag har haft på mig jacka en gång och det var den kvällen vi var på mingel hos Le Maire.

Då småduggade det och vi fällde upp paraplyet när vi gick hem. Vid ett fåtal tillfällen har jag fått hänga in tvätt i biblioteket då den inte varit riktigt torr. Kan inte på stå att det är något större problem.

Vi har ju fått en fin grind installerad istället för den gamla. Vinfältet har ändrat färg till gult nu och gräset är riktigt grönt i trädgården.

Rosorna är så fina och Turbo älskar att få vara ute hela dagarna. Jag tvättar en del dagar som idag och livet har stabiliserat sig för oss. Mr J har fortsatt med att färdigställa skrivbordet och idag är det klart. Vårat bibliotek är klart att tas i bruk med skrivare och allt.

Till och med Kuma går ut själv på sina rundor. Det gjorde han aldrig i vårat gamla hus utan rusade in så fort det bara gick. Även om vi var ute så gick han in. Här ligger han ute om vi pysslar i trädgården.

Vi fick pumpen lagad i husbilen så nu kan vi duscha och bo i den som vanligt. Jag har även kommit på vad vi ska använda gamla grinden till och var den ska placeras. Närmare förklaring kommer i morgon. Vi fick finbesök av M idag och han tyckte att det var en superbra idé. Sedan ska dörrarna till garaget målas vita. Tror det piffar upp huset utseendemässigt. Jag förstår att de som bodde här innan tyckte att dörrarna skulle smälta ihop med huset, men färgen är inte densamma som husets färg så det är inte snyggt.

Vi har äntligen landat i en ny vardag i vårat nästa kapitel i livet. Det har varit omtumlande, nervöst och slitit innan vi nu kan andas ut ordentligt. Tänkte att jag ska göra en resumé på hela detta år i Januari och se tillbaka på vår resa. Mycket har hänt av både positiva och negativa slag. Men nu känns det bra.

 

 

Ett träd klart

Idag har vinden mojnat och en blå fin himmel visade sig. Det regnade inatt men de molnen är långt borta.

+22 och svag vind innebar att lakanen tvättades och hängdes ut på linorna. Den långärmade tröjan byttes till en t-shirt, men jag behöll snickarbyxorna på då vi tänkte kapa grenarna till trädet där tvättlinorna sitter fast vid.

De här grenarna är vassa och då är det bra att ha jeanstyg som skydd. Vi vill inte ha någon blodsutgjutelse idag. Jag tog på arbetshandskarna och greppade sekatören. När två grenar var kvar tog kraften slut i handen och ryggen protesterade. Kuma kom och hämtade mig för han tyckte att det var dags att gå in. Men han vill ju inte vara inne ensam och husse är det ju ingen idé att försöka med för han är så upptagen med motorsågen.

Efter tre timmar var tvätten torr och då var jag ut och plockade in den. Nu ska den bara vikas in i linneskåpet och jag känner mig nöjd. Kan nog vänta med övrig tvätt några dagar till.

Mr J förbereder kvällens eld i spisen och ska strax bort och skifta tunna vid tömningen. Trevliga vardagssysslor. Vi får se vad vi hittar på i morgon. På onsdag kommer troligtvis M och hjälper oss sätta upp nya grinden. Det om inget oförutsett händer förstås, är ju någon dag kvar. Det ska bli så roligt med ny grind.

Så där ja nu har en ny vecka startat och nu gör vi november ett tag.

 

Novemverdimma

Igår svepte dimman in över byn och sedan dess har vi levt i ett fuktigt väder. Håret blir vått bara man går utomhus. Sikten är nästan obefintlig och vi går inte utmed landsvägen just nu. Men hundarna verkar tycka att det går lika bra.

Växterna börjar ta vintervila och trädgården är inte så prunkande längre. Men gräset är väldigt grönt.

Träden tappar alla blad och de gula löven singlar ner på gräset. Vi brukar inte kratta bort dem utan gräsklipparen får ta hand om dem, så blir de till gödning för gräsmattan. Grannen har en väldigt liten gräsmatta, men han har köpt en lövsug och igår gick han och dammsög ute. Jag tror mer på vår metod och den blir billigare också.

Året snart slut

November lider mot sitt slut och jag kan konstatera att månaden har varit sig lik. Alla nyanser av grått och någon enstaka dag med sol. Julkänslan vill inte infinna sig och allt känns bara som en lång tråkig höst. Det positiva är att jag inte är ensam med hundarna om dagarna längre. Hundarna trivs med att ha oss människor hemma.

Vårat nya tillskott Turbo blir bara mysigare för varje dag. Från att ha varit lite näbbig och inte tyckt om att man rör henne, så har hon öppnat upp sig. Nu vill hon gärna att vi kelar med henne och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Hon har haft en tendens att vilja bita i Mr J:s händer och det har nästan försvunnit. Hon kommer gärna fram och vill att vi pratar med henne. Vi har märkt att hon lyssnar när vi pratar med henne. Den som påstår att det aldrig går att förändra en omplaceringshund, har väldigt mycket fel. Detta är vår femte omplaceringshund och av erfarenhet kan jag säga att efter ett halvt år hos oss, är det inte samma hund som kom hem till oss. Efter två år är det som att de alltid varit hos oss.

Varje år funderar jag på hur det blir till påsk, midsommar och jul. Hur ska vi fira helgerna och kommer våra två föräldrar orka vara med? Förra året innebar en nyordning efter att jag brutit benet, Nellie dog, farmor och pappa kom till äldreboendet i byn. Allting var annorlunda mot året innan. Det gäller verkligen att ta vara på stunderna som är. Livet är så föränderligt.

Nu funderar jag lite på nästa år. Vi har planer och drömmar som väntar på att förverkligas. Spännande och lite nervöst, men en sak i taget. Först ska vi fira jul och nyår. Troligtvis utan snö, men kanske med halka.

Första höstovädret är här

Som tur är bor vi ca 1 mil från havet, så här blir det inga översvämmningar. Värre är det vid kusten där havet stiger och kommer upp på vägarna. Ett hundratal får blev fast då vattnet gjorde att deras betesmark förvandlades till en ö och de kunde inte ta sig därifrån. En nedgång till Malmö central är barrikaderad då man är rädd att den underjordiska perrongen ska bli översvämmad. Man varnar för att köra med höga fordon över Öresundsbron. Detta är några axplock av hur det ser ut här i södra Sverige just nu.

Eftersom vi gått över till vintertid, så är det kolmörkt ute klockan 17.00. Dags att plocka fram lite ljus och skapa stämning här hemma. Två dagar kvar tills första november och vi kan nog vänta oss dimma, blåst och regn ett bra tag. Jag kör hundarnas handdukar i tvättmaskinen nästan varje vecka nu. De blir både våta och smutsiga när vi är ute. Idag sken solen och vinden var tuff, men vi gick ut på landet ändå. Turbo behöver tränas och det blev jag som tog mig an uppgiften idag. Ibland fungerar det jättebra och ibland inte alls. Men det gäller att ha tålamod och fortsätta.

I morgon är det ny vecka och vi får se vad den kommer att innehålla. Väder kommer vi att ha och stekta ägg på våra lunchmackor, men resten vet jag inget om. Men här nedan kommer det jag vet har hänt i skåne tills nu.

Repris 

Det är faktiskt ett nytt foto från denna morgon. Men det skulle kunna vara från alla morgnar hela november. Inte tu tal om att våra hundar är soffpotatisar. 

Jag får endast någon grymtning när jag pratar med dem. De verkar ha gått i ide. 

Förstår dem då byn svepts in i en tjock dimma. Mer ljus åt folket nu. Skönt med fredag. 

Mitt skrivande har stannat upp sedan jag skadade mig och det är ett gnagande dåligt samvete. Jag har uppslag, men det tar emot att börja. Får ta mig i kragen och fortsätta det jag börjat. 

Jag såg den

Solen tittade fram och himlen var blå. Jag lovar att jag inte skojar. Tyvärr var det grått någon timme senare och nu är det normalt novemberväder igen. Passar min snuva precis och hur jag känner mig. Lite febrig och så. Tror att många känner som jag.

Bläddrade i gamla almanackor och det var inte mycket som skilde sig från idag. När jag läste om den 17/11 så var det ca +6, mulet och rått väder. Så den läsningen var inte speciellt upplyftande. Enda skillnaden var att jag gick långturer med hundarna och kunde njuta av värmen när vi kom hem. Idag är jag svullen kring fotknölarna och de värker lite. Det är tre månader och tre veckor sedan jag ramlade.

Jag trodde aldrig att läkningen skulle ta så lång tid. När väl svullnaden var borta så borde jag kunna gå, tänkte jag. Men jag är fortfarande svullen och det trodde jag inte att jag skulle vara. Minst sex månader sade läkaren och nu tror jag att det kommer att ta den tiden. Men gissa min lycka den dagen då jag klarar av att få på mig ett par skor och kan gå ute. En dag kommer det att hända och jag kommer att gå långturer med hundarna.

wp-1459001578084.jpg

 

Magiskt igår kväll 

Men som vanligt blir det aldrig bra på foto. Jag gick ut en stund när hundarna fick sin sista rastning. 

Det var mindre mysigt och i morse. Dimman låg tät över byn och nu kändes det verkligen som november. 

I dag har vi torkat tvätt och tränat foten. Det vill säga, jag har gjort det och hundarna har softat. En sväng ut i trädgården och nu fortsätter de sitt softande. Jag försökte kela med Kuma, men han bara muttrade. Han ville bara softa. 

Typiskt november väder 

Fuktigt och mulet. Första november och precis vad vi kan vänta oss i södra Sverige. 

Hundarna sover i sängen och visar inget intresse av att gå ut, så jag väntar tills senare. De har ju varit ute med husse vid sju och tycker nog att det räcker.