Novemverdimma

Igår svepte dimman in över byn och sedan dess har vi levt i ett fuktigt väder. Håret blir vått bara man går utomhus. Sikten är nästan obefintlig och vi går inte utmed landsvägen just nu. Men hundarna verkar tycka att det går lika bra.

Växterna börjar ta vintervila och trädgården är inte så prunkande längre. Men gräset är väldigt grönt.

Träden tappar alla blad och de gula löven singlar ner på gräset. Vi brukar inte kratta bort dem utan gräsklipparen får ta hand om dem, så blir de till gödning för gräsmattan. Grannen har en väldigt liten gräsmatta, men han har köpt en lövsug och igår gick han och dammsög ute. Jag tror mer på vår metod och den blir billigare också.

Annonser

Året snart slut

November lider mot sitt slut och jag kan konstatera att månaden har varit sig lik. Alla nyanser av grått och någon enstaka dag med sol. Julkänslan vill inte infinna sig och allt känns bara som en lång tråkig höst. Det positiva är att jag inte är ensam med hundarna om dagarna längre. Hundarna trivs med att ha oss människor hemma.

Vårat nya tillskott Turbo blir bara mysigare för varje dag. Från att ha varit lite näbbig och inte tyckt om att man rör henne, så har hon öppnat upp sig. Nu vill hon gärna att vi kelar med henne och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Hon har haft en tendens att vilja bita i Mr J:s händer och det har nästan försvunnit. Hon kommer gärna fram och vill att vi pratar med henne. Vi har märkt att hon lyssnar när vi pratar med henne. Den som påstår att det aldrig går att förändra en omplaceringshund, har väldigt mycket fel. Detta är vår femte omplaceringshund och av erfarenhet kan jag säga att efter ett halvt år hos oss, är det inte samma hund som kom hem till oss. Efter två år är det som att de alltid varit hos oss.

Varje år funderar jag på hur det blir till påsk, midsommar och jul. Hur ska vi fira helgerna och kommer våra två föräldrar orka vara med? Förra året innebar en nyordning efter att jag brutit benet, Nellie dog, farmor och pappa kom till äldreboendet i byn. Allting var annorlunda mot året innan. Det gäller verkligen att ta vara på stunderna som är. Livet är så föränderligt.

Nu funderar jag lite på nästa år. Vi har planer och drömmar som väntar på att förverkligas. Spännande och lite nervöst, men en sak i taget. Först ska vi fira jul och nyår. Troligtvis utan snö, men kanske med halka.

Första höstovädret är här

Som tur är bor vi ca 1 mil från havet, så här blir det inga översvämmningar. Värre är det vid kusten där havet stiger och kommer upp på vägarna. Ett hundratal får blev fast då vattnet gjorde att deras betesmark förvandlades till en ö och de kunde inte ta sig därifrån. En nedgång till Malmö central är barrikaderad då man är rädd att den underjordiska perrongen ska bli översvämmad. Man varnar för att köra med höga fordon över Öresundsbron. Detta är några axplock av hur det ser ut här i södra Sverige just nu.

Eftersom vi gått över till vintertid, så är det kolmörkt ute klockan 17.00. Dags att plocka fram lite ljus och skapa stämning här hemma. Två dagar kvar tills första november och vi kan nog vänta oss dimma, blåst och regn ett bra tag. Jag kör hundarnas handdukar i tvättmaskinen nästan varje vecka nu. De blir både våta och smutsiga när vi är ute. Idag sken solen och vinden var tuff, men vi gick ut på landet ändå. Turbo behöver tränas och det blev jag som tog mig an uppgiften idag. Ibland fungerar det jättebra och ibland inte alls. Men det gäller att ha tålamod och fortsätta.

I morgon är det ny vecka och vi får se vad den kommer att innehålla. Väder kommer vi att ha och stekta ägg på våra lunchmackor, men resten vet jag inget om. Men här nedan kommer det jag vet har hänt i skåne tills nu.

Repris 

Det är faktiskt ett nytt foto från denna morgon. Men det skulle kunna vara från alla morgnar hela november. Inte tu tal om att våra hundar är soffpotatisar. 

Jag får endast någon grymtning när jag pratar med dem. De verkar ha gått i ide. 

Förstår dem då byn svepts in i en tjock dimma. Mer ljus åt folket nu. Skönt med fredag. 

Mitt skrivande har stannat upp sedan jag skadade mig och det är ett gnagande dåligt samvete. Jag har uppslag, men det tar emot att börja. Får ta mig i kragen och fortsätta det jag börjat. 

Jag såg den

Solen tittade fram och himlen var blå. Jag lovar att jag inte skojar. Tyvärr var det grått någon timme senare och nu är det normalt novemberväder igen. Passar min snuva precis och hur jag känner mig. Lite febrig och så. Tror att många känner som jag.

Bläddrade i gamla almanackor och det var inte mycket som skilde sig från idag. När jag läste om den 17/11 så var det ca +6, mulet och rått väder. Så den läsningen var inte speciellt upplyftande. Enda skillnaden var att jag gick långturer med hundarna och kunde njuta av värmen när vi kom hem. Idag är jag svullen kring fotknölarna och de värker lite. Det är tre månader och tre veckor sedan jag ramlade.

Jag trodde aldrig att läkningen skulle ta så lång tid. När väl svullnaden var borta så borde jag kunna gå, tänkte jag. Men jag är fortfarande svullen och det trodde jag inte att jag skulle vara. Minst sex månader sade läkaren och nu tror jag att det kommer att ta den tiden. Men gissa min lycka den dagen då jag klarar av att få på mig ett par skor och kan gå ute. En dag kommer det att hända och jag kommer att gå långturer med hundarna.

wp-1459001578084.jpg

 

Magiskt igår kväll 

Men som vanligt blir det aldrig bra på foto. Jag gick ut en stund när hundarna fick sin sista rastning. 

Det var mindre mysigt och i morse. Dimman låg tät över byn och nu kändes det verkligen som november. 

I dag har vi torkat tvätt och tränat foten. Det vill säga, jag har gjort det och hundarna har softat. En sväng ut i trädgården och nu fortsätter de sitt softande. Jag försökte kela med Kuma, men han bara muttrade. Han ville bara softa. 

Typiskt november väder 

Fuktigt och mulet. Första november och precis vad vi kan vänta oss i södra Sverige. 

Hundarna sover i sängen och visar inget intresse av att gå ut, så jag väntar tills senare. De har ju varit ute med husse vid sju och tycker nog att det räcker. 

Fredagen den 6/11-2015

Idag hade jag inte tid att göra min yoga och meditation. Men det gör inget för jag har gjort det varje dag i veckan. Synen som mötte mig när jag satte mig i biblioteket var inget lockande. Då menar jag vädret som bjöds idag.

Hällregn med fuktig luft är ingen bra kombination. Det tyckte inte hundarna heller. De var för övrigt väldigt trötta och kände inte alls för att gå på promenad tidigare än vanligt. Unkas tittade på mig med ett elakt öga och jag kunde se att han varnade mig för att jaga upp honom ur sängen innan han själv ville det. Men jag brukar köra en mjuk linje och kela upp honom så att jag kan bädda. Vi traskade runt byn i regnet och hans huvud hängde mer och mer. Inga glada steg här inte. Nellie och Kuma var lite konfunderade då vi inte kunde gå den vanliga rundan ut på landet. De gräver ju ned fiber överallt och jag valde att gå lite bakvänt för att slippa stressade hundar. De två gillar inte motorer och Kuma vill helst inte komma alltför nära okända människor. De får väldigt bråttom och promenaden blir en plåga för mig och de två njuter inte heller. Lite tur hade vi dock för det var uppehåll under deras promenad.

Jag fick gå tidigare med dem då jag skulle rulla pappa upp till vårdcentralen. Ja, ni läste rätt det är upp dit. Med alla uppgrävda trottoarer blir det ett riktigt gympapass att ta sig dit. Det spöregnade och jag var genomvåt på insidan av svett när vi kom fram. Det regnade inte lika mycket på hemvägen och då är det nedåt och lite lättare att köra rullstol. Pappa ville kika in på dagverksamheten som ligger precis där han bor för att hämta ett programblad. Några av hans grannar satt i kaféet och jag gick fram så han fick sig en pratstund. Efteråt tog jag SuvEllen och åkte för att handla lite smått och gott till pappa.

Klockan tjugo i fyra kunde jag äntligen sätta mig ned och vila min ömmande rygg. I fyra timmar har jag gått,stått och skjutit runt på hundar och pappa. Nu är det mörkt ute och min fredag rusade iväg. Men nu är det helg och jag ska sitta hela kvällen så det så. Ni kan ju fundera på vad jag ska hälla i detta glas, men jag garanterar att det är gott.

Ha en fin kväll.

xperia 2015-11-05 044

Härliga gråa november

image

Varmt +12, molnigt ☁, med lite skön dimma är vad denna dag bjöd på.
Efter x antal kilometer med hundarna, skulle jag lämna in lotto och dagens dubbel åt pappa.
Jag var trött i ryggen och kravlade mig upp i SuvEllen, vred om nyckeln och bläää. Hon var ännu tröttare än jag.
Inte för att det är så långt att gå till tobak och pappa, men när man är trött känns det som flera mil.
Men jag bet ihop och traskade iväg.
Därför sitter jag här nu med en öl 🍻 och tröstar mig. Eller det är en belöning för att jag gjorde det.

Nu är det kolmörkt ute och jag 🙋 ska hålla mig inomhus tills vi ska ut i trädgården efter att hundarna fått mat.

Min kalenderpojke i November

September 2014 013

Kuma får bli min kalenderpojke denna månad. Jag håller tummarna att hans slo är på väg att försvinna. Han har inte tappat några fler klor sedan han började med kortison och fettsyror. Nu är kuren med kortison slut och på torsdag ska vi på ny kontroll hos veterinären. Han är lika glad som alltid och pratar väldigt mycket om dagarna.