Ser frågan och visst vill jag

När man slår upp Explorer edge frågar browsern: ”Vart vill du gå nu?”. Nog skulle jag vilja gå men det är skitsvårt nu. Surfa runt tills ögonen blöder, visst går det. Men hur roligt är det? Långa stunder sitter jag och stirrar i taket och förbannar alltihop. Varför skulle jag ramla så förbaskat illa att hela foten krasade sönder? Ja, nästan i alla fall. Varför kan inte pappa gå på höger ben längre? Varför kan jag inte åka och vara hos honom?

Så visst vill jag gå, redan igår.

Just nu och idag är det en deppardag. Solen skiner, det är varmt och jag sitter inomhus för mig själv och ugglar. Nu värker foten också. Åtta veckor är en evighet just idag. När någon säger att det kunde ha blivit värre, vill jag bara slå något hårt i huvudet på den personen. Hoppa omkring på ett ben i en vecka så kanske ni håller tyst sedan. Jag vet att det finns människor i hela världen som alltid får leva med bara ett ben eller andra sjukdomar. I hela mitt liv har jag känt empati med alla de som drabbats av något.

För den skull behöver jag inte acceptera min nuvarande situation. Mina dagar måste bara bli bättre och jag får inte gräva ned mig i depression. Jag som aldrig brukar vara deprimerad.

Pepp, pepp, pepp. Tänker att i morgon känns det bättre och nästa morgon ännu bättre. Ja, så måste det bli.

8varg4

Morgonrutiner får inte rubbas

Vi har alla våra morgonrutiner som får oss att vakna på rätt sätt och komma i fas med dagen. När någon av dem rubbas känns allt bara så fel. Kommer inte morgontidningen när den ska eller om kaffet är slut, är det inte långt till ett utbrott av vrede. Man har en inbyggd klocka när vissa saker ska göras och hur lång tid det ska ta. Om någon bokar in ett möte eller annat som gör att vi måste hoppa över något vi brukar göra på morgonen, blir hela dagen fel.

Andra tider på dagen kan vi ändra på både ett och annat, utom på morgonen. Därför blir folk så arga då tåg, buss eller pendel inte håller tiden på morgonen. Vi blir inte lika arga om den är lite sen när vi ska hem.

Jag har märkt att samma gäller för våra djur. Mina hundar blir mycket förvirrade om vi ruckar på deras morgonrutiner och de protesterar på olika sätt. Därför är det viktigt att få den start på dagen man själv har valt. Annars blir vi oharmoniska och lättretliga resten av dagen. Som när någon ringer direkt på morgonen och babblar på hurtigt. Innan frukost är åtminstone jag inte social för fem öre. Allt ska bara flyta på enligt vanliga rutiner. Efter frukost är jag mer beredd på att ta till mig avvikelser.

Det kanske är mer viktigt för oss arma människor som inte är speciellt morgonpigga. Visst kan rutinerna ändras då och då, men inte varje dag och ändras de ska det vara sådant som pågår en längre tid. Så att man får tid på sig att köra in sig på dem och de blir normala efter ett tag.