Ibland känner jag att min vänstra fot inte är min längre. Det är svårt att förklara men foten känns inte som den gjorde förut. Kanske beror det på att svullnaden inte lagt sig ännu? Stickandet som kommer i olika perioder och känslan i foten är overklig. Igår kväll när jag lade mig kom tankarna på att det är som att olyckan tagit min fot ifrån mig. Jag brukade sitta i yogaställning varje morgon och var riktigt vig. Nu är jag glad om jag kan lägga vänster fot på mitt högra ben när jag sitter på sängen.
Tankarna blir lite sorgliga när foten värker som den gör då jag lägger mig för att sova. Jag brukar ta Alvedon och innan tabletterna börjar verka gör det ont. Men igår kväll bestämde jag mig för att återta min fot. En dag ska jag kunna sätta mig i yogaställning igen. Det kommer att ta tid, precis som sjukgymnasten sade, men det kommer att bli bra en dag.
Man ska ju inte tänka att sen så ska jag…. Fast i detta fall är det viktigt att sätta upp mål. Jag har ju ändå nått målet att ta mig ner för trappan till garaget själv. Mitt nästa mål är att kunna gå med när mannen går med hundarna. Först de korta rundorna och sedan längre turer. Nu kommer väl vintern sätta stopp för mig, men till våren ska jag klara av att gå långrundor själv med hundarna. Jag längtar till våren.
