Jag är en av många som ogillar jakt

Visst vet jag att försvararna av jakten menar att vi människor måste hålla ned vissa arter, annars skulle det bli obalans. Det är vi människor som från början orsakat denna obalans och sett till att en del arter får det svårt att klara sig. Men det som från början var jakt för att få föda, har idag blivit ett nöje för skjutgalna personer. De få av jägarna som verkligen bryr sig om djuren verkar ha försvunnit i massan. Nedanstående seriestrip är mitt inlägg i debatten.

Lyssnat på en enastående människa

Min man studerade i Lund när han var ung och hade en lärare som var exeptionell. Bodil Jönsson var professor i kärnfysik och en enastående talare. Mannen har ofta talat om denna kvinna och hur bra hon lärde ut sin kunskap i ett så svårt ämne. Men hon hade många strängar på sin lyra och gav bl a ut en bok i ett helt annat ämne, stress och hur man tar tillvara på tiden.

Idag hade jag turen att slå på P4 och där var hon i Ulf Elvings program. Om ni är intresserade av denna kvinna så gå in på internet och lyssna till det hon sade. Bodil är 69 år idag och pensionär, vilket fått henne att reflektera över ålder och hur vi förhåller oss till den. Något som gjort att hon skrivit en bok om det. Nu kommer jag inte ihåg titeln, men googlar man på hennes namn så kommer det säkert upp. Hon sade att nu vid 69-års ålder kan hon mer än vad hon någonsin kunnat tidigare. Hon har en kunskapsbank som är större än någonsin. Men folk menar att eftersom när man blir 90 så kan man inte göra en hel del saker, så ska man inte göra det nu. Bodil anser att eftersom hon idag kan göra fler saker än vid 90 så ska hon naturligtvis göra det. Varför stanna upp och invänta sin 90-årsdag, när man kan ta tag i nuet.

Just detta att leva i nuet är viktigt. Varför planera för en framtid man inte vet särskilt mycket om? Gör det du kan idag och vänta inte tills du inte kan göra det. Det är något som jag tänker ta till mig.

Bodström attackerar Berit Andnor

När pocketupplagan nu kommer ut av hans bok, har han lagt till ett kapitel om Juholt. Bodström menar att Andnor borde ha tagit större ansvar och att Juholt aldrig borde blivit partiledare. Det var ”mission impossible” säger han i detta kapitel. Som utomstående partimedlem har han kunnat se hela processen med andra ögon än de som är mitt inne i den. Med hjälp av intervjuer av partimedlemmar har han bildat sig en uppfattning av hur det var under de tio månader när Juholt var partiledare. Precis som jag uppfattade allt, blev han lämnad helt ensam vid presskonferenser och även vid den sista han hade i Oskarshamn.

Bodström tycker också att det är bra att Löfvèn inte sitter i riksdagen. Vilket jag inte gör. En partiledare bör kunna delta i debatterna som sker där och eftersom de sänds ut i tv, kan väljare bilda sig en uppfattning om hur och vilken politik man för. Det biter liksom bättre när oppositionsledaren kan möte partiledarna i regeringen, direkt och ge svaromål. Just nu anser jag att Löfvèn är för anonym och den uppgång som kommit i opinionsmätningarna kan vända om han inte träder fram mer.

Även om jag inte röstar eller tänker rösta på socialdemokraterna så vill jag ha mångfald i riksdagen och regeringsbyte då och då är bara sunt. Sverige kommer inte att gå under om nu socialdemokraterna kommer i regeringsposition. Men just nu vet jag inte om Löfvén skulle bli en så bra statsminister, då jag inte vet vilken politik han står för eller hur han är som ledare. De andra partiledarna i oppositionen har en tydlig profil och har visat vad de vill och viken politik de vill föra fram.

Kan man kalla det förvår?

Eller det ordet kanske inte finns? I alla fall så är det så det känns när man går ut idag. Fåglarna kvittrar som galningar och på stigarna är det rena rama lervällingen. Jag letade ju i vanlig ordning efter vårtecken och jag såg massor av snödroppar, vårlökar och även knoppar på en del buskar. Det ger hopp om vad som kommer. På bara ett par dagar har snön försvunnit och blommor poppat upp vilket är otroligt snabbt.

Brödsmulorna är borta i trädgården och även den päls jag bortade av Nellie. Är inte det recycling av stora mått. Inget går till spillo och det jag inte vill ha kan våra djur använda och äta upp. Lyssnade på P4 idag och där pratade de om att vi kastar för mycket och då var mat det de nämnde som det vi kastar mest av. Då måste vi vara duktiga eftersom inget kastas hos oss. Den mat som blir över blir antingen lunchlåda till mannen eller hundmat. Bröd som är torrt får fåglarna.

Men jag upptäckte att mina trackingskor är totalt utnötta. Snart inget kvar av sulan så jag måste införskaffa mig ett nytt par. Med tre hundar går man väldigt mycket varje dag och dessa har jag nött ut på ett år. Så det är inga bortkastade pengar. De går tyvärr inte att sula om och om de nu gick att göra det, så har någon sett en skomakare på senaste tiden? Förr fanns det minst en i varje liten by, men nu vet jag inte ens om det yrket existerar mer. Där jag bodde i Göteborg hade vi en skomakare vid vårt lilla torg och jag var ofta där för att klacka om skor. Så ofta att jag fick ett kort där skomakaren satte en stämpel varje gång jag var där och den tionde gången blev det gratis. Skor nuförtiden har oftast plastklackar som är livsfarliga att gå med. Då menar jag pumps och andra skor med höga klackar.

En ledare i aftonbladet

Skriver idag om Jan Björklunds besök i Israel och Palestina, där skribenten Lindeborg menar att det var helt fel att skicka honom. Han menar att Sverige lika gärna kunnat skicka USA:s ambassadör. Detta beroende på den hållning som regeringen tog vid palestiniernas ansökan om medlemskap i unseco. Troligen hade skribenten hellre velat att någon socialdemokratisk representant åkt istället. Men Israel har idag en högerregering vilket betyder att vår regering gärna vill ha kontakt med den precis som en socialdemokratisk regering gjort om det vore tvärtom. Att sedan utgå från att besöket hos palestinierna inte har något värde, ser jag som naivt. Varje möte har ett värde och det ska man aldrig förringa.

Socialdemokraterna har sedan Palmetiden varit Palestinavänliga och det har de fortsatt att vara. Nu finns det alltid två sidor av ett mynt och att säga vem som bär skuld när det gäller de konflikter som råder där, ska inte vi här i Sverige bestämma över. Åsikter går alltid isär precis som i den konflikt som pågått på Nordirland är boven troligast religionen. Det tragiska är att parterna ofta tar till vapen för att hävda sin rätt, istället för att diskutera. Därför ser jag det som positivt att Bjöklund åker dit, vilken inställning han än har. Hans åsikter kanske kan förändras i och med mötet med palestinierna.

Tycker denna ledare mer visar på en avog inställning mot Björklund. Vilken i regeringen skulle Reinfeldt ha skickat istället är något jag undrar över?

Efter iskalla hundpromenader

Måste jag absolut pigga upp mig med fler minnen. Jag har flyttat runt en hel del i vårt avlånga land, sedan jag gav mig av från föräldrahemmet. Vid en tidpunkt bodde jag i Göteborg och efter en första omtumlande tid, fann jag mig väldigt bra tillrätta där. Trodde faktiskt att jag skulle bo där resten av mitt liv. Men så blev det inte.

Jag började lära känna olika människor och en del var infödda göteborgare, vilket innebar att de hade vissa uttryck som jag inte alls kände igen. En händelse jag skrattat åt många gånger är den jag ska berätta nu. Jag skulle besöka en kompis och när jag ringde på dörren hör jag en röst som ropar att det är öppet och bara att kliva på. Vilket jag gör och ropar tillbaka att det är jag som kommit. ”Hej, du kan ställa skorna i svalen!” får jag till svar. Gissa om jag stod som ett frågetecken. Där jag kommer från är svalen skåpet under kylen eller kylen. ”Menar du verkligen det?”, frågar jag. Min kompis bekräftar att jag ska ställa skorna i svalen. Jag ruskar på huvudet åt denna konstiga människa och går in i köket, öppnar kylen och ställer in skorna där, bland mjölk och andra matvaror.

Fler människor kommer och det är bestämt att vi ska äta middag ihop, så efter lite prat och ett glas vin, börjar min kompis att förbereda det hela. Plötsligt hör vi ett gapflabb från köket och alla rusar in dit. Hon står med ett par skor i handen, mina skor, och kylskåpsdörren är öppen. ”Vems skor är detta?”, frågar hon. ”Mina, du sade ju att jag skulle ställa dem i svalen”, svarade jag. Alla börjar skratta och jag står som ett frågetecken. När de lugnat ned sig, förklarar de att i Göteborg är svalen detsamma som tamburen eller hallen. Fy, vad dum jag kände mig just då. Idag tycker jag att det är en rolig historia.  Tur att det inte var vinter och hon sagt att jag skulle lägga jackan i svalen. Kan se hur jag knölar in jackan i kylen, undertiden jag funderar om hon är riktigt klok. Ha ha…..

Konstiga kommentarer uppstår

När någon påstår att man far fram med osanning, är det bara att svara att man uttryckt sig lite drastiskt med flit. Allt bara för att belysa det hela lite skarpare. Vägra stenhårt att du har fel och be för tusan inte om ursäkt för att det du påstått inte är sant. Det är helt otroligt vad vi lär oss av denne partiledare. Helt nya användningsområden för ord som vi aldrig ens tänkt på. De andra partiledarena ligger hästlängder från honom när det gäller det.

Att gå ut med att man blivit en bättre människa och sedan göra precis samma sak, som gav alla tidningsrubriker förra året. Tänka efter före man uttalar sig och ha ordentligt med fakta, innan man öppnar munnen är väl a och o inom politiken. Jag ser ingen förändring hos denna karl, utan det är rena rama vilda västern med ord när han öppnar munnen. Den förbättring han menar måste väl vara den, att han vägrar säga förlåt jag hade fel. Nu är det drastiska uttalanden som gäller.

Vet inte om jag törs titta på riksdagsdebatten i morgon. Hur mycket drastiskt kommer att sägas då? Man blir riktigt generad av hur han gör bort sig och jag skäms över att jag en gång i tiden röstade på hans parti. Frågar någon om jag någonsin gjort det ska jag svara, att det var nog lite drastiskt att göra det.

Slår på nyheterna och blir mållös

Där i egen hög person kliver Juholt fram. Han är i Sälen efter semestern och ska tala, men möts av frågor om turerna i budgeten. Det första han säger är att han blivit en bättre människa sedan december. Men hur eller vad han genomgått för något för att bli det får vi inte veta. Jag skulle bra gärna vilja veta hur man blir en bättre människa på några veckor. Har börjat ta upp kalsongerna från golvet eller vad menar karln?

En sådan omvälvning borde han inte hålla tyst om, då många andra gärna skulle vilja veta hemligheten. Har han avgett några nyårslöften som han tror att han kan hålla? Journalister kom igen, här är en jättegrej ni måste följa upp. Det kan bli väldigt fina förstasidor och löp. Följ Juholts exempel och bli en bättre människa på endast några veckor.

Det är ju en sak att vilja bli en bättre människa, men att som han säga att han blivit det är ju stort. Jag blir mållös av avund.