Undrar om fler är bittra?

Den frågan ställer jag mig efter att ha sett intervjun med Mona Sahlin igår. Att hon var bitter gick inte att ta miste på och när hon berättade så förstod man också varför. Det som går under namnet tobleroneaffären var väl det som fick henne att känna bitterhet först. I programmet visades en blid av hur hon satt helt ensam vid ett stort bord, med journalisterna framför sig. Inte en enda av hennes partkamrater/kolleger ställde sig på hennes sida. Det var som att hon var pestsmittad och det måste ha varit en hemsk känsla.

Samma sak skedde då hon var med och förlorade valet 2006. Alla bara försvann och där var hon ensam. Hon kände att det inte endast var hennes fel utan hela partiets att de förlorade, medan de ansåg allt fel låg hos henne. Nu skulle partiledaren bytas ut och då skulle allt bli bra igen. Såhär i efterskott känner hon skadeglädje hur det barkade åt skogen när de satte Juholt som partiledare. Lite grand att hon fick rätt. Det var inte partiledaren det var fel på utan politiken.

Men samma sak skedde för Juholt när det började blåsa på toppen. Han stod där väldigt ensam och sista framträdandet hade han i ett köpcentrum ensam utan någon partikamrat. Så man undrar lite vad de menar med solidaritet och om det inte gäller alla?

Något som måste kännas för de som fortfarande är kvar i partiledningen är Monas ord om att hon fortfarande är socialdemokrat och alltid kommer att vara det, men inte är partitrogen längre. Hon litar alltså inte på ledningen i det socialdemokratiska partiet. Så frågan är om vi väljare ska lita på det partiet. Jag känner att de som är i partitoppen endast vill sko sig själva och hålla sig kvar till varje pris. Tror inte det bara är Mona som är skeptisk till partiet idag.

Ingen bra reklam för sossarna

I sin blogg skriver Niclas Ek om hur socialdemokraternas ledare för kvinnorna Lena Sommestad mobbat en anställd. Tydligen vill hon att hennes kampanjledare från tiden då hon kandiderade till partiledarposten, ska ha jobbet istället. Precis som det går till ute i det vanliga arbetslivet, ska man göra om anställningen så att den kvinna som nu innehar den inte är kvalificerad. Fult, javisst men det är så chefer gör för att bli av med de som de vill ha bort. Skillnaden är att Sommestad anklagat Ahlin för precis samma sak i en artikel i DN tidigare.

Nu kan hon falla på eget grepp och därmed gå miste om toppjobb när Östros avgår. Inte heller bra att kvinnoförbundets ordförande använder sig av mobbning för att bli av med anställda. Intern kritik har kommit anonymt om att hon endast försökt att ta sig upp i hiearkin till bättre position. De inre stridigheterna fortsätter att blottas i det socialdemokratiska partiet. Man bevakar sina positioner och vill omge sig med solidariska medarbetare. Om någon opponerar sig så utmanövreras de på fula sätt. Stefan Löfven har verkligen något att ta tag i här verkar det som.