Vi har haft besök av en söt tös som proffsigt gjorde underhåll på vår gaspanna. Jag blev glatt överraskad att det kom en kvinna, hade förväntat mig en bullrande karl. Hundarna verkade också tycka att det var ok med en kvinnlig hantverkare. För mig kändes det tryggare, då jag är lite handikappad för tillfället.
Fram för fler kvinnor i hantverksyrken!
Nu återgår vi till våra vanliga förmiddagssysslor. Jag skriver och hundarna kontemplerar.
Dagens hundpromenader blev ordentliga genomkörare. Det blåste rejält och på sista rundan tog jag på mig mössa trots att det är +6. Torrt och fint var det så inga tassar behövde torkas. Men… när jag gått en stund med Kuma slog värken till och det gjorde fördjävligt ont. Vi saktade ned på farten och efter ett par tre stopp, bet jag ihop och vi tog oss runt. Verkar som att jag drabbats av falsk ischias på höger sida nu och efter voltaren kapsel har det blivit bättre.
Därför har jag läst på om yogaövningar som kan hjälpa till att få ordning på det hela. I morgon är det jag som kör yoga för fullt. Med hjälp av lite kuddar ska allt fungera. Vill inte gå till naprapaten som visserligen är väldigt bra, men jag är lite envis när det gäller att försöka själv först. Inte konstigt att en av mina första meningar i livet var:”kan själv”. Verkar vara mitt motto här i livet.
Nu kliar det i handflatan, vilket enligt de skrockfulla ska betyda att pengar är på väg. Jag väljer att tro på dem och välkomnar alla pengar som nu ska flöda in. Skämt åsido, men det skulle inte vara fel med lite tillskott i kassan.
För övrigt tillhör vi de som blivit av med discoverys kanaler på rund av bråket mellan telenor och discovery. Inte roligt nu när ett av våra älsklingsprogram ska starta på nian ”Grand Design”. Just program som har med husbyggen och att flytta tilltalar oss. ”En plats på landet” är ett program vi också brukar titta på. Men det håller till på åttan så det bör vi kunna se. Igår såg vi ”Husdrömmar” på svt 1, som är en favorit. Vi klarar oss nog men vi hoppas att de snart kan få till ett avtal.
Det ska bli spännande att följa valet i USA, eftersom det påverkar så mycket i världen. Blir det en republikansk eller en demokratisk president. För min del hade jag gärna sett en kvinna på den posten. Tror det hade varit nyttigt för alla. Så GO Hillary GO, säger jag.
Såg ett gammalt avsnitt av Skavlan, som jag egentligen tycker är överreklamerad. Det bara blev så eftersom jag höll på i datan med vissa justeringar. Nåväl, de första offren för intervju var en ung kvinna, som jag för övrigt inte noterade namnet på, och hennes pappa. Kvinnan har skrivit en bok med titeln:” Min pappa Ann-Kristin”. Hennes pappa är idag kvinna, åtminstone till utseendet och sättet. I hela sitt liv har denne man smygit med sina känslor av att vara kvinna och tillslut bestämt sig för att bli det helt och fullt. Jag kan tänka mig att det måste varit svårt då han var präst i svenska kyrkan och gift. Att i flera år undertrycka den man egentligen är, måste vara fruktansvärt.
Idag lever han som kvinna och hans dotter ville skriva en bok om den förvandling han genomgått och säkert sina egna känslor inför förvandlingen.
Hur många i världen lever under sådan press och hur få är det inte som vågar vara den de egentligen är? Att få fel kön när hormonerna säger något annat är inte en sjukdom och alla borde få vara precis den de är. Nu syftar jag på den förestående olympiaden i Ryssland och de lagar man där infört. Det är sjukt om något. Att försöka tvinga någon att förneka sina känslor och den man är borde vara straffbart.
Kärlek och ärlighet borde belönas.
I natt hade jag en dröm som jag vaknade av. Inte för att jag blev rädd eller skrämd av den utan känslan jag hade var nyfikenhet och undran. Min dröm började med att jag och mannen var med ett kriminalpoliser på natten. Vi kom in i en gränd och där låg en kvinna som verkade död. Hon låg upptryckt på rygg mot en vägg och var både smutsig och misshandlad. Poliserna vill få det till att hon var skjuten, medan jag påstod att hon hade blivit misshandlad. Det fanns inget blod eller skotthål på hennes kropp. Jag undrade vem det var och lutade mig framåt. Poliserna sade att det var prinsessan Dianas syster och hon var lite lik henne med kort hår och samma vackra drag, så det kunde jag tro. När jag stod och tittade på henne tänkte jag: att vem kunde göra något sådant mot henne? Då reste hon sig upp och frågade precis samma sak. Hon verkade upprörd och ledsen, men var faktiskt vid liv.
Nästa stund kom en svartklädd man rusande förbi gränden med ett bylte i armarna. Tanken som kom upp var att han hade stulit något och var jagad. Hur kunde han göra så mot mig, att han kom hit och ledde förföljarna till mig? Min man rusade dit och tittade till höger och utbrast:”men vad i helvete!”. Han lät väldigt arg och rusade åt det håll han tittat.
Där vaknade jag. Men efter att ha druckit lite vatten somnade jag igen och när jag vaknade i morse, var drömmen kvar i mitt huvud. Jag ser den så klar i huvudet, som en film. Jag är ingen drömtydare och kan inte förstå vad den vill säga mig. Men jag vet att det är vår hjärna som bearbetar olika saker och hoppas att jag ska få klart för mig vad drömmen vill säga mig. Som alltid har jag skrivit ned den för att få bort den ur huvudet.
Det är faschinerande hur hjärnan fungerar fast vi sover.
Jag undrar ofta vilka det är som hittar på dessa reklamfilmer som visas i tv. Tror de att människor är korkade eller tycker att de är bra. Den senaste reklamsnutten som jag reagerat på är där en kvinna går omkring i en affär och skriker Liam som en tok. Jag har inte en aning om vilken affär det gäller. Samtidigt ser man olika varor med pris som hon lyfter ned i sin korg, dessa varor lägger jag inte märke till eftersom jag bara blir irriterad på hennes hojtande. När jag såg reklamen första gången var jag endast intresserad av vem denne Liam var och vad han höll hus. Det visade sig vara kvinnans man som stod och höll på med några verktyg. Troligtvis skulle detta vara roligt vilket jag inte riktigt förstår.
Det ska väl vara meningen att man som tittare ska komma ihåg både varor och affär, vilket jag åtminstone inte gör. Den enda tanke som flyger runt i mitt huvud är att hade jag varit denne man, så hade jag begärt skilsmässa direkt. Vilken satmara till fru som går runt och skriker i affären.
Så ett tips till reklammakarna från mig är att i nästa reklamfilm, visa denne man som nyskild gå och leta efter en burk vita bönor och ett paket bacon. Ungkarlsmat som är rätt torftig, men han måste vara lyckligare trots det då han slipper denna skrikande kvinna.
En annan sak som jag tackar för är att tv4 ska sluta att höja ljudet under reklamavsnitten. Så skönt att slippa ha denna kvinna skrikande i sitt vardagsrum om kvällarna. Samt även annan löjlig reklam som man bara retar sig på. Nu kan åtminstone jag ignorera reklamen och dricka mitt kaffe i lugn och ro.
Det var en trevlig intervju och denna veteran kommer att bli användbar. Någon som har en så positiv attityd kommer alltid att vara efterfrågad. Lite anmärkningsvärt efter det hon berättade och vilken tuff tid hon haft det. Till råga på allt har det inte varit orsakat av henne själv utan helt utom hennes makt att råda över. Jag vill inte lämna ut detaljer då detta är sagt i stort förtroende till mig. Men jag beundrar den styrka hon utstrålade och den glädje hon hade i sig, över livet och allt runt omkring.
Detta är verkligen berikande och jag lär mig massor om människor. Nu vill jag bara träffa fler och lära känna dem. Så glad jag är att jag började med detta och så är det bara en bit av allt. Med kundkontakterna får jag lära känna fler människor och det ser jag fram mot.
I övrigt har jag gått rundorna med slöa hundar som nu ligger utslagna på marmorgolvet i uterummet. De var riktigt duktiga när jag hade besök. Eftersom det var en okänd människa satte jag upp gallret till det övriga huset. Men öppnade upp så de kunde gå ut i trädgården. Lite skällande var det i början men tystnade snabbt och sedan var de tysta resten av tiden. Ju fler som kommer blir de vana vid besök och skällandet slutar snabbare. men jag är glad att det fungerar med gallret då det finns en del som inte gillar hundar speciellt mycket. de behöver inte vara sämre människor för det eller??? ha ha , jag skojar med det sista.
Jag är mycket engagerad i djur och människans övergrepp på dem. Det man ofta får läsa är vilka hemskheter de blir utsatta för. Människan är en mycket elak varelse ibland. Jag har själv varit hos dessa vargar i Kolmården och fick en helt underbar upplevelse. Att komma så nära ett i vanliga fall vilt djur är väl mångas dröm. Dessa vargar var som väldigt stora hundar och man glömde lätt att de inte är det. Precis som våra hundar hemma lade de sig på rygg och ville bli kliade på magen. När vi gick in fick vi vissa förhållningsorder och rådet att sätta oss ned på huk så de inte skulle hoppa upp på oss, likadant som man gör med hundar för att hålla dem lugna. Vid ett tillfälle började två vargar gruffa med varandra och skötaren sade att vi skulle flytta oss lite, så inte någon av oss skulle komma mellan dem. Hon ingrep inte heller i deras bråk. Det varade bara en kort stund och sedan var de lugna igen.
Så man kan verkligen undra vad som gjorde att den kvinnliga skötaren attackerades denna gång. Ska tillägga att den skötare vi var där med inte är den dödade kvinnan. Man säger att hon var erfaren och hade varit med om att nappa dessa, under 3 år var hon deras ledare i flocken. De var alltså vana vid människor och inte skygga som vargar är i det vilda. Man kan ha många teorier om vad som hände och troligtvis får vi aldrig veta exakt om orsaken till kvinnans död. Men i närvaro med hundar gäller att alltid tänka på att vara lugn och vilka signaler man sänder ut. Hundar känner ju när någon är rädd för dem och blir extra kaxiga. Samma sak gäller de vilda djuren, då de är ännu mer känsliga för signaler. Vår nu döda wolfhound kände på sig saker innan man ens uttalat ett ord. Hon läste av kroppspråket och ibland kändes det som att hon läste mina tankar.
Innan vi var hos vargarna i Kolmården, så var vi inne hos de helt vilda i Skånes djurpark. När vi gick in där förde skötaren ett väldigt oväsen så att de inte skulle bli överrumplade. Dessa vargar levde i en naturlig flock med valpar och kom inte närmare oss än 20 m. De var nyfikna på oss och rörde sig i stora cirklar runt omkring oss hela tiden. Den skötare som vi var där med hade hållit på med vargar i över 20 år och vid endast ett tillfälle hade en varg tagit mat från hans hand. Han hade aldrig blivit attackerad av dem och man ville inte heller att de skulle bli kärvänliga med skötarna. Jag ska inte påstå att de var helt vilda då de var djurparksvargar och hade blivit vana vid att människor kom in i deras hägn. Men de är de vargar som levde så naturligt som möjligt. Tyvärr gjorde detta att när några av dem rymde, var man tvungen att avliva dem. Deras naturliga rädsla för människor var avskalad eftersom skötarna och en del besökare varit inne i deras hägn.
Jag vet inte om det är så bra att socialisera vilda djur på detta sätt som de gjort i Kolmården, då skötarna blir en del av flocken. De förstår inte att människan är annorlunda och kanske inte kan läsa alla signaler från oss. Nu följer jag vad som kommer att hända i djurparkerna runt om och vad varghatarna skriver. Vi måste värna om våra djur och inte försöka förmänskliga dem.
Kommer denna dag förändra något? Behövs den? Frågor som jag ställer mig idag. Vi i västvärlden fördömer andra länder för deras syn på kvinnorna och den ofrihet de har. Visst har vi kommit lite längre och har större valfrihet. Men faktum kvarstår att en kvinna med samma jobb som en man, har lägre lön. Det ska väl inte vara könet som avgör hur duktig man är i sitt arbete. Jag har jobbat med män som varit mycket sämre än jag och retat mig oerhört på det. Men de har varit med på golfbanor och på pubrundor. Snackat sport med chefer och ansetts som jättebra. Nu har jag förstått att män är bättre på att sälja in sig än vi kvinnor och det är en av anledningarna att de fått högre lön. Tyvärr är det så att kvinnliga chefer ser andra kvinnor som konkurrenter och därför släpper de inte fram dem. Så vi ska inte skylla allt på männen utan hävda oss bättre i alla sammanhang. Döda deras sportsnack om vi inte är intresserade och lyfta fram saker vi vill diskutera. Sträcka på oss så att de ser oss och göra våra röster hörda. Inte genom att skrika en massa slagord och försöka trampa ned andra.
Jag tycker att den mamma som nu sitter hos Malou i tv 4 är beundransvärd. Hennes äldsta son sitter på Kumlafängelset, dömd för mord och nu sitter hon i programmet och berättar om sina känslor. Att hon trots det han gjort älskar sin son, men inte kan förlika sig med det han gjort. Hur jobbigt det är att vara anhörig till en mördare och känslorna inför att komma till fängelset på besök. Hon medverkar även i en film om detta och har startat en förening för anhöriga till dömda, för att hjälpa dem bearbeta sina känslor.
Mamman som heter Sanna är en stark kvinna som måste ha lidit alla helvetes kval efter sonens gärning. Vi som aldrig varit med om detta kan väl inte förstå de känslor eller tankar som far genom huvudet på henne och de som är i den situationen. Sonen ska vara väldigt glad över att ha en sådan mamma som inte vänder honom ryggen trots hans dåd. Bara det att behöva komma i kontakt med de myndigheter som krävs måste vara en kraftansträngning. Detta får åtminstone mig att se mitt eget liv i ett annat perspektiv.
I sin blogg skriver Niclas Ek om hur socialdemokraternas ledare för kvinnorna Lena Sommestad mobbat en anställd. Tydligen vill hon att hennes kampanjledare från tiden då hon kandiderade till partiledarposten, ska ha jobbet istället. Precis som det går till ute i det vanliga arbetslivet, ska man göra om anställningen så att den kvinna som nu innehar den inte är kvalificerad. Fult, javisst men det är så chefer gör för att bli av med de som de vill ha bort. Skillnaden är att Sommestad anklagat Ahlin för precis samma sak i en artikel i DN tidigare.
Nu kan hon falla på eget grepp och därmed gå miste om toppjobb när Östros avgår. Inte heller bra att kvinnoförbundets ordförande använder sig av mobbning för att bli av med anställda. Intern kritik har kommit anonymt om att hon endast försökt att ta sig upp i hiearkin till bättre position. De inre stridigheterna fortsätter att blottas i det socialdemokratiska partiet. Man bevakar sina positioner och vill omge sig med solidariska medarbetare. Om någon opponerar sig så utmanövreras de på fula sätt. Stefan Löfven har verkligen något att ta tag i här verkar det som.
