Middag uppäten och rastning i en kolmörk trädgård. Tur att det slutat regna.
Nu är det allvar. Husse kommer snart och nu är öronen på helspänn. De hör bilen så fort den svänger av landsvägen. Eftersom vi bytt till en diesel så har motorn ett speciellt ljud. Det tog ett par dagar tills de lärt sig det ljudet.
Hoppas att det blir bättre väder imorgon.
Håller med om att alla bilder som jag tagit inte är perfekta, men jag håller på att lära mig. Ibland har tassar försvunnit och ibland är öronen avklippta. Men ni kan ju ge tusan i att titta. Det är ju jag som har bilderna på min dataskärm och eftersom jag älskar mina hundar gör dessa skavanker inte ett dyft.
Hundarna har ju faktiskt både tassar och öron i verkligheten vilket Oogy inte har. Vill här pusha för en enorm bok som är betydligt roligare att läsa än den jag håller på med nu: ”Vår hund Oogy – det är insidan som räknas”. Författare: Larry Levin
Tio veckor gammal binds valpen Oogy fast vid en påle och används som ”bait dog” för kamphundar. Halva hans huvud bits sönder och efteråt lämnas han i en bur för att blöda till döds. Som tur är gör polisen en razzia strax efteråt och hittar Oogy. Han tas till en veterinär och efter flera operationer, vila och omvårdnad får Oogy ta sin första promenad., och springer då rakt in i armarna på familjen Levin. Trots att Oogy är den fulaste hund pappa Larry Levin och tvillingpojkarna Noah och Dan sett, förälskar de sig i honom. Och väl hemma hos familjen visar han en sådan tillit och lekfullhet att även den först motvilliga mamman i familjen faller till föga. Ja, alla i familjen faller handlöst för den deformerade hunden som mot alla odds är full av glädje och vänlighet.
Men en liten valp blir större. Och större….Vissa av grannarna är först rädda för familjens ”monsterhund”, men Oogy lär dem snart att det är insidan som räknas….
Den ska jag läsa härnäst. Gör det du också.
Kuma väckte oss i vanlig ordning vid halv tio och regnet öste ned. Men vi satte på oss stövlar, regnjackor och körde igång torkskåpet. En lite kortare tur ut på landet blev det, med hundar som fällde ned öronen och lunkade på. Det kändes lite som att de tyckte att vi var elaka som tagit ut dem i regnet. Först regnade det, sedan regnade det ännu mer och till sist vräkte det ned. Vi hade tänkt gå vår vanliga tur, men när det började regna in i stövlarna gav vi oss. Nu hänger kläderna i torkskåpet tillsammans med x antal badlakan och koppel.
Tror inte någon av oss är särskilt pigg på utomhusaktiviteter mer idag. Jag ska beställa lite födelsedagspresenter till pojken och kläde till pappa. Med en ny lägenhet som är större än den tidigare finns det en hel del som behövs. Pappa nöter ut sina hemmakläder och jag brukar hjälpa honom med att köpa nya.
Nu längtar vi till södra Frankrike där det är +19 och sol idag. Drömma kan man i allafall. Hoppas vi kan åka ned nästa år och sondera terrängen för framtiden. Tills dess är det bara att bita i det sura äpplet och leva med vädret vi har just nu. På tal om äpplen har jag gjort nya äppelsmoothies. De jag gjorde förra veckan blev uppskattade av mannen och jag hoppas dessa blivit lika goda. Det gäller att proppa i sig vitaminer i dessa tider.
