Annandag Jul

Man får vara glad för det lilla. Morgonrundan kunde vi gå utan att bli våta och slapp torka tassarna. Nu kan vi förbereda oss på regn resten av dagen. Behöver väl inte tala om vilken färg himlen har, för det är som vanligt. Det blir en dag inomhus i värmen. Ser en del tappra bybor traska ute i regnet. Dags att röra på sig efter all julmat. Vi har ju inte frossat speciellt, men lyckats tömma en ask choklad. Ingen av oss brukar äta godis i vanliga fall så det är ok nu när det är jul.

Småfåglarna gömmer sig i häcken för att komma undan regnet. Unkas är mycket nyfiken på vad det är för ljud därinne. Annars är hundarna inte så pigga på att vara ute i trädgården just nu. Kuma tycker det är rätt obehagligt att bli våt om tassarna. Speciellt våta gräsmattor bör undvikas. Det blir snabbt ut och snabbt in för hans del.

Gräsmattan ser ju väldigt grön ut och det beror på allt regn som kommit under snart två månader. Kuma är väldigt noga var han sätter ner tassarna.

En som inte bryr sig speciellt är vår lilla Turbo. Denna bild är taget en av de få dagarna då solen visade sig. Nu hoppas vi på att det snart ska komma fler dagar med sol och torrt väder. Fast vi kommer säkert få en släng snöblask också innan våren är här. Då önskar jag att det får ligga lite snö i trädgården så Turbo kan busa någon dag.

Annonser

Skitväder

Sjöblöta efter dagens turer. Unkas var inte glad. Han är den som blir våtast och idag fick jag avända två badlakan.

Både Kuma och Turbo har pälsar som verkar vatten avstötande. Det syns inte ens att de varit ute i spöregn. Det enda som avslöjar det är tassarna som man kan vrida ur.

Jag fick byta byxor och nu känns det bra. Var en sväng till affären åt pappa och då hade det slutat regna, men istället blåste det ordentligt. Bra så jag kunde bättra på en begynnande förkylning.

Unkas och Turbo tassar runt på bomullstassar och är så försiktiga med varandra. Snälla klubben har checkat in idag.

Att ha hundar

image

Nej, det är inte någon slags fransk manikyr som jag försökt göra.
När man som vi har tre stora hundar, hamnar ofta någon på mina fötter. Efter några sådana tramp av deras tassar, kan det se ut såhär.
Men det är smällar man får ta. Vad är en blå/svart nagel, mot tre våta nosar? Den kärlek jag får uppväger allt.

Mina barn har tassar

Jag blir oerhört trött på människor som säger att det ”bara” är en hund. Som när vi tvingats låta någon av dem somna in, eller blivit sjuk. Vi lever hund varje sekund,minut och timme av alla dagar på året. De är vår familj och även om de har tassar betyder de minst lika mycket eller mer än någon annan människa. Vi pratar med dem och alla hundar vi har och har haft förstår väldig många ord. De känner av vilken sinnesstämning vi är på och om någon av oss har ont eller är sjuk.

De är inte ”bara” hundar, utan våra närmaste och trognaste vänner. De ställer alltid upp på en kelstund eller en promenad. Jag får aldrig höra att de inte orkar eller inte har lust. De käftar inte mot mig eller är elaka. Inga giftiga kommentarer eller nedlåtande ord. De lyssnar när jag babblar strunt och även om jag sjunger falskt tycker de att jag är bäst.

Klart att jag inte kan göra samma saker som om de var mänskliga barn, de måste få vara precis de hundar de är födda till. Men jag avstår gärna från sådant där mina hundar inte får vara med. Om de inte får delta så avstår jag också. Vi anpassar oss och de anpassar sig till oss. Vi blir en familj och när en av oss måste somna in gör det ont i hjärtat. Ingenting blir som det en gång var. Jag glömmer aldrig de som inte tassar omkring oss längre. Deras tassar har för alltid gjort ett avtryck i hjärtat.

Aldrig att man får höra att det var ”bara” en elak kärring som gått bort eller senil gubbe. Det finns inget levande som är bara. Inte heller våra hundar.

Från Htc one x 2015 2352

Lite överseende och det är insidan som räknas

Håller med om att alla bilder som jag tagit inte är perfekta, men jag håller på att lära mig. Ibland har tassar försvunnit och ibland är öronen avklippta. Men ni kan ju ge tusan i att titta. Det är ju jag som har bilderna på min dataskärm och eftersom jag älskar mina hundar gör dessa skavanker inte ett dyft.

Hundarna har ju faktiskt både tassar och öron i verkligheten vilket Oogy inte har. Vill här pusha för en enorm bok som är betydligt roligare att läsa än den jag håller på med nu: ”Vår hund Oogy – det är insidan som räknas”. Författare: Larry Levin

Tio veckor gammal binds valpen Oogy fast vid en påle och används som ”bait dog” för kamphundar. Halva hans huvud bits sönder och efteråt lämnas han i en bur för att blöda till döds. Som tur är gör polisen en razzia strax efteråt och hittar Oogy. Han tas till en veterinär och efter flera operationer, vila och omvårdnad får Oogy ta sin första promenad., och springer då rakt in i armarna på familjen Levin. Trots att Oogy är den fulaste hund pappa Larry Levin och tvillingpojkarna Noah och Dan sett, förälskar de sig i honom. Och väl hemma hos familjen visar han en sådan tillit och lekfullhet att även den först motvilliga mamman i familjen faller till föga. Ja, alla i familjen faller handlöst för den deformerade hunden som mot alla odds är full av glädje och vänlighet.

Men en liten valp blir större. Och större….Vissa av grannarna är först rädda för familjens ”monsterhund”, men Oogy lär dem snart att det är insidan som räknas….

Den ska jag läsa härnäst. Gör det du också.

Nu har vi landat

Inte på någon ö i västindien eller ens med ett flygplan. Nej, vi har använt fötter och tassar för att ta oss ut i trädgården och gräsmattan. Jag har landat i den farliga stolen mannen satte ihop åt mig och visst går det bra så länge jag sitter i den. Kruxet är när jag suttit ett tag och  vill ta mig ur den. Det är som att den suger tag i baken och vägrar släppa. Tror inte att jag är så tung i gumpen eller har så klena ben, men det är stört omöjligt att ta sig ur den till stående utan att först krypa ur den och hamna på alla fyra. Jag misstänker att det är stången som är precis i lutet av låret som stoppar blodflödet och gör mig svag i benen. Men vad tusan lite får man faktiskt tåla.

Hundpromenaderna blev svettiga idag och alla hundarna hade slips när vi kom hem. Men de fick vila en stund när jag åkte och hämtade ett paket som jag beställt och gjorde ärenden åt pappa. Bytte lakan i sängen åt honom, handlade hem mat och kastade skräp. Jag höll på att glömma paketet och fick åka tillbaka till tobak och hämta det. Ett nytt fint koppel som är lite längre än de vanliga och en fästingvakt till Kuma. Nu har alla hundarna fästingvakter och lika långa läderkoppel. Fick en provpåse med torkad rödbeta i pulverform till hundarna som jag ska ge i maten. Ska visst vara bra för benstomme mm. Jag har inte läst så noga på påsen ännu, men det ska jag göra när det blir dags för deras middag.

Nu ska ett par mail besvaras och sedan ska jag nog ta mig fri resten av kvällen, om nu ingen ringer förstås.