Iskalla vindar

Med knallröda ansikten kom vi tillbaka från våra hundrastningar idag. Inte gjorde det oss gladare när vi vid ett par tillfällen var tvungna att vika av från vår väg. Allt för att undvika oförstående hundägare. Det är väldigt lätt att passera med en hund vid möten, men urjobbigt när man har tre stycken. Vilket är en flock och flocken är stark och det visar de. Jag har ofta gått med en hund då mannen fortfarande arbetade och har absolut inte vikit undan för någon hund. Men om jag mött någon som verkat orolig eller haft fler hundar med sig, har jag alltid gått undan tills de passerat. Men det gäller tydligen inte vår flock. Jag undviker gärna ordväxling eller bråk så jag viker av så snabbt jag kan. Om människor inte förstår hur det är att gå med en flock, så orkar inte jag förklara det för dem. Karma tänker jag och viker av.

Det enda de ser av oss är ryggtavlorna och jag slipper deras gliringar om uppfostran mm. Vill inte heller fresta på Turbo som efter fem månader hos oss går väldigt fint i koppel, om inte en annan hund kommer för nära. Hundar har en radie som de betraktar som sitt revir och Turbo är noga med det. Inte för att hon gör utfall, utan för att hon så gärna vill fram till den mötande hunden. Grabbarna hakar på och Unkas är väldigt högljudd i vad han anser. Han skäller inte utan skriker stick och brinn. Låt min syrra vara ifred! Hundmöten är på nästa nivå av hennes utbildning och jag skyndar inte på den.

 

Nu längtar jag till varmare tider och vänliga människor. En dag kommer vi dit och då ska hundarna få doppa sina tassar i Medelhavet igen. Tur att jag har foton som påminner mig om hur vi hade det.

Men först ska trädgården se ut såhär och vi ska förbereda resan till syd. Det återstår några månader och tiden går fort ibland och sakta ibland. Men vi kommer dit.

Annonser

Då var det sol igen

En glad fredag då solen lyser upp och allt det grå är borta. Humöret stiger och jag har lätt till ett leende. Hundarna är spralliga och gräsmattan är klafsig efter allt regnande. Leriga tassar efter all lek ute i trädgården, men vad gör det när solen skiner från en klarblå himmel. Mr J dammsugar upp allt hundhår och Turbo springer med och busar med dammsugaren. Nu ska snabelmonstret dö. När den tystnar kommer Turbo med svansen högt och känner sig som en segrare.

Min högerhand värker fortfarande och jag har svårt att ta ett stadigt tag i saker. Detta på grund av den svarta katten som anföll oss igår. Den satt gömd bakom en bil när vi kom förbi och gick till attack precis när vi passerade. Fräste och spottade som ett riktigt monster. Turbo fick tokspel och for runt som tokig. Troligtvis var det då kopplet skadade min hand. Jag var ju oförberedd på att kattrackarn skulle gå till attack eftersom jag hade nästen passerat den med Turbo. Det känns lite bättre idag än igår, så slipper vi katten fler gånger ska jag nog bli bra.

Nu blir det lite kaffe och avkoppling innan vi ska ut på dagsturen. Vi håller hårt på rutinerna och går faktiskt samma väg hela tiden. Tror det är bra för Turbo att göra det ett tag. Hon har blivit lugnare när hon går i kopplet och vi vill att hon ska bli trygg. Vi fick Nellie harmonisk med detta och det verkar fungera bra på Turbo. Det jag jobbar extra på med nu är att få ögonkontakt med henne ofta och prata med henne så ordförrådet ska bli större. Hon pratar väldigt mycket och svara mig med olika små ljud. Hon svarar bra på positiv inlärning och det är skönt för det är ju så vi alltid jobbat med hundarna.

Träning idag

Vi har äntligen fått ett uppehåll i allt regnande och kunde köra lite koppelträning på Turbo. Denna levnadsglada tös verkar inte så van att gå i koppel och det sliter på våra ryggar. Därför kör jag lite träning när vi är ute och går. Men sådant är jobbigt att göra när regnet öser ned och därför har vi inte kunnat träna på flera dagar. Men hon klarar att stanna och sitta när man säger till, vilket har underlättat en hel del. Nu förstår hon också att lyfta på tassen när kopplet kommit fel. Att gå på rätt sida om träd och stolpar, vilket var lite jobbigt innan hon förstod.

Idag körde jag lite träning i att inte gå med sträckt koppel och denna klipska tös greppade vad jag menade under sista delen av promenaden. Samtidigt försöker jag att få henne gå vid min sida när vi korsar en gata. Jag medger att jag kör med väldigt positiv träning där, vilket betyder godis i form av torrfoder. Det fungerar bra det också och med erfarenhet av att Unkas går som en dröm idag, så tror jag att vi är på rätt väg i träningen.

Måste även tillägga att Kuma har aldrig behövt någon träning, för han varken drar i kopplet eller rusar över gator. Han har alltid varit vår lugna lille kille, som inte stressar i onödan. Så nu har vi två av tre som går bra. Håller bara vädret sig på den torra sidan dröjer det nog endast en kort tid innan Turbo också går perfekt. Vi kör ju inte gå fot eller sådant utan endast följ och inte dra i kopplet. Känner mig nöjd med dagen.

Dags för rastning

image

Tyvärr, är det inte lika fint väder som igår, när denna bild togs.
Blir lite av ett konststycke att fota med mobilen och ha två hundar i koppel. Men vi fick en fin promenad.
Idag blir det byrundor då vädret är lite oberäkneligt. Jag vill inte gå utmed landsvägen då sikten inte är så bra för bilisterna.
Det blir nog bra ändå.

Börjar bli lite tradigt

Kuma väckte oss i vanlig ordning vid halv tio och regnet öste ned. Men vi satte på oss stövlar, regnjackor och körde igång torkskåpet. En lite kortare tur ut på landet blev det, med hundar som fällde ned öronen och lunkade på. Det kändes lite som att de tyckte att vi var elaka som tagit ut dem i regnet. Först regnade det, sedan regnade det ännu mer och till sist vräkte det ned. Vi hade tänkt gå vår vanliga tur, men när det började regna in i stövlarna gav vi oss. Nu hänger kläderna i torkskåpet tillsammans med x antal badlakan och koppel.

Tror inte någon av oss är särskilt pigg på utomhusaktiviteter mer idag. Jag ska beställa lite födelsedagspresenter till pojken och kläde till pappa. Med en ny lägenhet som är större än den tidigare finns det en hel del som behövs. Pappa nöter ut sina hemmakläder och jag brukar hjälpa honom med att köpa nya.

Nu längtar vi till södra Frankrike där det är +19 och sol idag. Drömma kan man i allafall. Hoppas vi kan åka ned nästa år och sondera terrängen för framtiden. Tills dess är det bara att bita i det sura äpplet och leva med vädret vi har just nu. På tal om äpplen har jag gjort nya äppelsmoothies. De jag gjorde förra veckan blev uppskattade av mannen och jag hoppas dessa blivit lika goda. Det gäller att proppa i sig vitaminer i dessa tider.

regn

Alla väntar

En del på julen andra på stormen Sven som börjat dra in över landet. Det har börjat blåsa och regna här i södern. Vi får kanske inte någon snö denna gång och jag tycker att det är lika bra. Visst är det mörkt ute då himlen är grå och ingen snö ligger på marken, men ju längre den dröjer desto bättre. Förra året hade vi snö i december.

Jag tänker på alla djur som har svårt att hitta mat när snön täcker allt. Även på alla hundar som sprungit bort från sina ägare av olika anledningar. Hur ska de kunna klara sig? Fåglarna är så tysta och fryser säkert nu då blåsten tilltar. Sök skydd små vänner.

På nyheterna idag såg jag ett reportage, där de berättade att det är fler får som dödas av hundar än av vargar. Men det är alltid vargen som blir beskylld för att döda. Hur svårt är det att ha sin hund i koppel om man inte har hundra pli på den? Vem kan garantera att den inte får fnatt och rusar in i en fårhage och dödar? Någon kanske kan det. Min älskade bordercollie Berrie skulle aldrig ha rusat in i en fårhage när han levde, eftersom han var livrädd för får. Men hur många hundar är det?

Om jag inte behövde rasta mina hundar idag, hade jag hållit mig inomhus precis hela dagen. Men som de brukar säga, så finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder. Man skulle vara isbjörn när kylan slår till.

isbjörn

Brr kallt idag

Nu kommer vintern sakta smygandes och idag fick jag behålla mina handskar på. Fick två nya par av mannen igår och ett par är för lite finare tillfällen.

handskar2

 

Det andra paret är bra att ha när jag går ut med hundarna. Är ju så frusen av mig och mina händer blir iskalla och värker av kylan.

handskar

 

De ser nästan ut såhär, men mina har ett rött band istället för det gråa. Kostade 20:- på coop. Bad mannen köpa två par till för de håller säkert inte hela vintern. Så för 60:- får jag tre par hundhandskar. Fodrade och allt. Så nu är jag klar att möta kylan som med all säkerhet kommer om någon eller några veckor. Det bästa är att dessa handskar har något slags fuskskinn i handflatan, vilket gör att kopplen inte sliter sönder dem på en gång. Läderkoppel kan förstöra vilket par handskar som helst.

Blåsvart finger

Idag skulle jag kunna peka ett fult blåsvart finger till den som är dum. Tänkte ta ett foto på mitt långfinger, men det syns inte så bra hur svart den är. Igår när vi gick en långpromenad med hundarna, stannade vi vid butiken för att köpa med oss frukostbröd. Jag stod utanför med hundarna och väntade eftersom vi aldrig binder dem utanför någon affär och lämnar dem själva. Alltför många gånger läser man om hundar som blivit stulna utanför affärer och ägarna är helt förtvivlade, så det misstaget tänker vi inte göra.  Där stod jag i solskenet och njöt, när mannen var inne och handlade. Unkas var bunden vid kroken i väggen och Nellie hade jag i handen. Men för att de båda inte skulle störa förbipasserande människor, höll jag även Unkas koppel så det blev kortare.

När mannen dök upp i dörren blev de så glada att de rusade framåt och det blev ryck i kopplen. Det jag kände mest var att det brände till i vänster hand där jag höll Nellie, men även en svag smärta i höger innan jag hann släppa Unkas, som ju ändå var fastbunden. Vänstra handen blev bra med en gång och under eftermiddagen i går börja det bulta i höger långfinger. Idag är det svullet och halva fingret är svart. Det gör inte så ont men jag har svårt att böja på det. Skador man får ta när man är så dum som jag var igår. Men nåde den som säger eller gör något dumt idag, då får de ett fult blåsvart finger som svar. Haha.