Etikettarkiv: facebook

Släktforskning

Publicerat av
Svara

Jag har funderat i många år på varifrån vår älskade hund Ronja kom från. Vem är uppfödare och vilka var hennes föräldrar? När hon kom till oss hade vi redan två hundar, en bordercollie och en golden, som vi haft sedan de var valpar. Vår golden Annie var åtta år och visade tecken på att börja tackla av. Därför började vi leta efter en ny vän till Berrie vår bordercollie som älskade att ha en syster. På blocket hittade mannen en annons där de sålde en schäfer/huskyblandning för fem hundra kronor och så fick man med en biabädd. En sådan bädd kostar just femhundra, så hunden var gratis. De ville bli av med den kände vi.

Vi åkte upp och träffade denna hund som visade sig vara en urtrevlig individ. Våra hundar accepterade Ronja som var tre år då. När hon gick ut från lägenheten där hennes ägare bodde såg hon sig inte om, utan steg in i hissen,satte sig och verkade vilja att vi skulle åka ned. I bilen hem satt hon som ett ljus. Sedan sov hon väldigt mycket i tre dagar. Hon var deprimerad och det märkte vi redan då vi träffade henne hos ägarna. Sakta men säkert öppnade hon upp och efter ett år var hon en helt annan hund.

Av någon anledning behövde vi kontakta första ägaren och det var bra, för då fick vi veta att hon tydligen var en svensk wolfdog. Vi visste inte ett dugg om vad det innebar och började luska på internet. Men det verkade vara en sluten grupp som inte var villiga att dela med sig om ursprung och annat. Efter ett tag släppte vi allt och accepterade att vi aldrig skulle få veta något om Ronjas bakgrund. Med Facebook har det blivit lättare och idag går det att få reda på lite. Eftersom de som idag äger dessa svenska blandraser vill försöka göra en kartläggning av aveln, så har jag hakat på för att kanske få reda på något om Ronja.

Något jag fått reda på är om hur denna hund uppför sig och ser att det är precis som Ronja. Vissa undantag finns och utseendet varierar väldigt mycket. Men visst var vår Ronja en svensk wolfdog. Här är foto på våra änglahundar och Ronja är underst.

Berrie

Statusuppdateringar

Publicerat av
Svara

På facebook gör man ju statusuppdateringar, som vad man gör eller vad man tycker, delar med sig klipp,bilder och berättar om saker som man gjort mm. En del skriver om vädret när man går ut med sin hund och visar någon bild på det man menar. Jag tycker det är roligt att läsa om allt detta och en del är riktigt duktiga på att berätta. Man får en inblick i deras vardag och kan själv berätta om hur man har det. Det är väl själva kontentan med facebook och gör att åtminstone jag inte alls känner mig ensam. Man kan fråga om saker och få en massa svar, bra som mindre bra. Men svar får man alltid.

Några statusuppdateringar jag anser värdelösa är, när någon skriver att man är glad, ledsen eller liknande, men sedan inte berättar varför. Jaha, du mår inte bra. Men säger inte varför eller hur du kan bli på ett bra humör. Det gör mig frustrerad och jag brukar oftast bara bläddra förbi sådana uppdateringar.

Många vill berätta var de befinner sig och det tycker jag är helt ok. Bra att veta att de är på sina jobb eller kanske hälsar på någon. Så länge inte någon inbrottstjuv får nys om en sådan uppdatering. Kanske inte så roligt att komma hem till ett länsat hus. Jag aktar mig väldigt noga för att göra sådana uppdateringar. Oftast blir det via min blogg som jag berättar vad jag tycker eller som här skriver om något jag tänkt på.

Så kära vänner ös på med bilder, berättelser, åsikter och allt vad ni vill. Jag är med och bryr mig om det ni skriver. Jag som sitter här och läser det ni skriver.

funoldladyswinging

 

Vänner….

Publicerat av
2

Du kanske tillhör dem som har massor av vänner, eller dem som har en handfull? Vad jag tror är att de flesta av oss har en eller ett par vänner som aldrig skulle svika och alltid finns där för dig. Jag har aldrig haft så många vänner som jag har just nu. Eller är de egentligen vänner? Som de flesta har jag ett konto på facebook och även andra sociala medier. De flesta vänner jag har är sådana som spelar något av de spel jag också gör, som tidsfördriv. Sedan är det vänner jag fått genom gemensamma intressen och mina hundar. Några släktingar finns också där. Klasskamrater från både grundskolan och gymnasiet har kommit till. Före detta arbetskamrater som jag bryr mig om och pratat en del med.

Så ser det väl ut hos många andra på just facebook. Så är det ett fåtal som sticker ut. Då menar jag de som jag alltid kan vända mig till och skulle ställa upp om jag behövde råd eller hjälp. Av dem är det ett par vilka jag skulle kunna lita på till hundra procent. Dessa två har jag lärt känna via internet och sedan träffat ett flertal gånger. Vi pratar inte varje dag men trots att vi är så olika, så är vi själsvänner. Jag hoppas de också känner att de kan lita på mig och att jag skulle ställa upp om de bad om hjälp.

Dessa två är jag extra rädd om och just för att vi är så olika, vill jag ha deras åsikter och tankar. Ninni och Kim ni är guld i mitt liv och jag hoppas ni stannar för alltid så länge jag lever.

wpid-img_466782375808982.jpeg

Förhastade slutsatser

Publicerat av
Svara

Ibland får man höra och läsa saker som gör att man studsar till. Som nu när vi har en regeringskris. Läste ett inlägg i facebook att Lööf var en mobbare. Det skulle vara då alliansen inte ville nå en uppgörelse med den nuvarande regeringen. Hur kan någon påstå att hon eller någon annan är en mobbare, utan att ha varit med under samtalet, eller känner personen i fråga? Även detta att alla i SD skulle vara nazister och rasister. Att alla muslimer är terrorister.

Jag blir både ledsen och arg när folk drar förhastade slutsatser om människor eller händelser. Visst kan alla få spekulera och fundera öppet om allt, men att stämpla någon för sitt utseende eller händelse är grovt.

Eftersom jag varit facklig förtroendeperson, vet jag att de skolas till att vara tuffa. Det var väl därför Löfvén valdes till ordförande i det socialdemokratiska partiet. Man ville ha en tuffing som var van vid förhandlingar och kunde ställa krav. För den skull är han ingen mobbare eller elak människa. Kanske krävde han att alliansens partiordföranden skulle gå med på saker, de aldrig kan tänka sig? Det som diskuterades den kvällen vet endast de närvarande och de väljer själva vad de vill berätta om det. Därför kan vi andra endast spekulera och aldrig säga att så gick det till.

Det vi måste inse är att politik är ett spel. Precis som t ex Paradise hotel. Man allierar sig med de som kan hjälpa till att hålla en kvar på scenen. Det blir block som sedan är svåra att bryta. Om någon bryter sig ur blocket sviker den alla andra i just det blocket. En del journalister och proffstyckare menar att man måste sluta med blockpolitiken nu för att hindra SD. Det hade man hoppats på skulle ske på kvällen innan omröstningen i riksdagen. Allt för Sveriges bästa menade de. Men ska det ena blocket lösas upp, så ska väl det andra också göra det? Så verkar ju inte vara fallet med S och MP. Löfvén vill inte lösa upp samarbetet med MP och det har tydligen låst situationen.

Snart börjar smutskastningen igen och löften hagla från alla håll. Jag tror att det endast är ett parti som kommer vinna på detta nyval och vad händer då?

Rörde om i grytan

Publicerat av
Svara

För något år sedan skrev jag i bloggen om ungdomar som ringde på dörren om kvällarna. När vi kopplade bort ringklockan, började de att banka och kasta sten istället. Troligtvis hade någon en yngre bror, som triggade småbarn att göra likadant på dagarna. Ibland när jag satt och arbetade på mitt kontor kunde jag se ett litet huvud vid dörren, som snabbt tog till benen efter att ha ringt på. Naturligtvis blev vi arga och försökte få tag i de som höll på. Småbarnen fick jag tag i en dag och pratade med, så det upphörde efter det samtalet. Det tog längre tid att få tag i ungdomarna och vi ringde polisen tillslut. Men en dag fick jag fatt i en av killarna och talade om för honom hur allvarligt polisen såg på detta. En kväll kom allihop och ringde på. De stannade och vi pratade med dem. Efter det samtalet slutade alltihop.

Det var så skönt att slippa sitta på helspänn varje kväll och livet blev normalt igen. Men under valborg hände det igen. Jag satt och arbetade på mitt kontor trots att det var helg. Som egen företagare har man inte ett åtta till fem jobb, med lediga helger. Det gäller att ta tag i mail som kommer och samtal som kan ge nya uppdrag. Två töser i illgröna jackor kom gående utanför fönstret och jag tänkte inte så mycket på det. Plötsligt tar en av dem sats och springer upp på vår trapp och ringer på dörren. Båda börjar springa allt vad de förmår och jag rusar ut efter dem. Men med slippers springer man inte särskilt fort.

Jag sitter och är arg som ett bi, skriver ett inlägg i facebook på vår bysida. Många reagerar och det blir både för och motargument. Jag följer diskussionen och svarar på en del. Naturligtvis kommer det en del konstiga inlägg, men det är väl naturligt. Det roliga är att folk verkligen blev engagerade och att resultatet blev att det är lugnt igen. Jag bryr mig inte om att jag inte fick tag i töserna. Det viktigaste är att min vädjan till de föräldrar det berörde tydligen läst eller fått reda på vad deras barn gjort. Vilket effektivt socialt medie facebook är.

Jag har uppnått mitt mål och är mycket nöjd. Visst kunde jag ha gått hem till dem, då jag har ett visst hum om var de bor, men nu behövde jag inte försöka leta upp dem. Hoppas jag slipper ta upp sådant fler gånger i något socialt medie.

tuffa tider

 

Söker…..

Publicerat av
Svara

I flera veckor har jag hållit ögonen öppna ut mot fälten runt byn och i dungar, jag överallt. När jag åkt bil har mina ögon svept över slätterna för att se någon rörelse. Det är två hundar jag spanar efter, som är mycket saknade av sina ägare. Den ena är en bordercollie vid namn Bea, som varit på vift i snart två år. Hon har rört sig över ett stort område och jag tror att jag såg henne rusa över fälten tidigt i vintras. Hon har setts i Skurup vid olika tillfällen och kanske är hon på väg tillbaka till den camping hon bodde på när hon rymde. Vovven är inte från södra Sverige och hittar inte hem. Hon är brun,svart och vit, säkert väldigt mager och smutsig vid detta laget. En bordercollie är väldigt uthållig och kan springa långa sträckor. De går mycket på vilja och kan springa tills de stupar.

Den andra lilla damen rymde hemifrån Simlinge för två veckor sedan. Det är en ljusbrun, släthårig, stor hund vid namn Selma. En unghund på 17 månader som säkert är i trotsåldern. Hon har setts nära min by och det är henne vi spanar efter varje gång vi är ute och går.

Eftersom lilla Bea säkert är förvildad nu,och Selma visat att hon inte vill ha kontakt med människor, måste man ta det varligt och inte skrämma bort dem. Jag känner verkligen med ägarna till dessa hundar och om jag hade varit i deras situation så vet jag inte vad jag gjort. Kanske bott ute på åkrarna dag och natt. Stackars hundar som är förvirrade, rädda och hungriga. Det gör så ont i mig. Om någon av alla oss som spanar fick syn på någon av dessa hundar ändå.

Funderar någon som läser detta inlägg på hur de ser, kan ni gå in på Beas event eller Selmas. Där finns foton och de senaste iakttagelserna inlagda.

Funderingar

Publicerat av
Svara

Vet inte om det har med åldern att göra eller något annat som får mig att fundera vad alla de jag en gång kände, gör idag. Hur har deras liv gestaltat sig sedan jag gick vidare med mitt? Jag ser dem fortfarande i den ålder de var i då när jag vände ryggen till och av olika anledningar förpassade dem till mitt förflutna. Därför blir jag ofta lite häpen över då någon av dem dyker upp i t.ex facebook.

Några har jag återknutit kontakten med då det helt enkelt bara blev så att våra vägar gick åt olika håll. En del släktingar och några skolkamrater har jag åter kontakt med. Men så finns de som jag inte vill eller har lust att ha kontakt med längre. Men jag kan ändå fundera på hur deras liv har gestaltat sig efter mig. Har de som gjort mig illa också fått uppleva liknande smällar? Har de åldrats med värdighet och lärt sig ett och annat? Svaret på dessa funderingar kommer jag troligtvis aldrig att få, då jag väljer att inte försöka ta kontakt igen.

För det är så i livet att en del människor bara får ta plats i ens liv under en viss period. När allt är sagt eller såren så djupa, finns inget mer att hämta. Jag har bott på många ställen i mitt liv och då har jag lämnat kvar vänner som funnits och arbetskamrater. Byter man som jag har gjort bostadsort och arbetsplats, tappar man kontakter och upprättar nya. Det är bara naturligt att det blir så.

Men ibland funderar åtminstone jag på hur alla har det idag. Fick Eva han med stort H, som hon svärmade för? Bor de kvar i samma stad? Kanske har många flyttat till nya platser och bytt partner, sedan vi hade kontakt. Jag hoppas att alla de som var mina riktiga vänner fått det bra och levt det liv de ville ha.

 

Missing people

Publicerat av
Svara

Ni har säkert hört en hel del om denna frivilligorganisation underde senaste dagarna. Sex vanliga människor har startat kedjor av andra frivilliga för att leta upp personer som försvunnit. De har haft stor framgång och senast var då de hittade den lilla flickan i Örgryte som aldrig kom fram till skolan. På ett litet ögonblick samlade de en stor mängd av människor som gav sig ut och letade efter henne. De samarbetar med polisen och gör inga ingripanden själva. När de hittar någon kontaktar de polisen som får ta hand om det hela.

Jag kan inte annat än beundra dessa eldsjälar som offrar sin fritid för andra. Det är inte alltid de funnit en saknad vid liv, men det har ändå varit en lättnad för de anhöriga att få visshet och att kunna göra ett avslut. Att få sörja på riktigt och veta var den saknade befinner sig är bättre än att sväva i ovisshet.

Nu har just denna rörelse vuxit sig långt utanför Göteborg där den startade och finns på många platser i Sverige. Det ska vi vara väldigt glada över. Nu är chansen större att människor hittas vid liv eller åtminstone så att de anhöriga slipper lida mer än de ändå gör. De finns på facebook och det är bara att leta upp sidan och gå med. Ju fler som gör det är chansen att förhindra övergrepp mm. Alla kan bli vardagshjältar.

En grå fredag är det

Publicerat av
Svara

Men förhoppningsvis blir det inget regn så vi kan gå torrskodda på hundrastningarna idag. Jag har avslutat intervjun och kan lägga ännu en veteran till min kunskapsbank. För varje veteran blir jag mer och mer imponerad över all den kunskap de besitter. Den ska jag verkligen sätta i arbete och det roliga är att ett nytt uppdrag inkommit. Visserligen inget som ska starta den närmaste tiden, men något som är till nästa år. Det är ett fortlöpande uppdrag under en stor del av året och jag vet nästan vem som ska få ta tag i detta. Det känns bra att ha uppdrag som kommer i framtiden.

Min nya mobil surrar hela tiden sedan jag aktiverat facebook på den och tydligen är mina vänner väldigt aktiva med att göra inlägg. Men jag tycker det är roligt att kunna läsa inläggen direkt och vara uppdaterad. Då slipper jag logga in stup i kvarten och behöver inte vara inne i datan för att läsa dem heller. En del kanske känner att det skulle vara stressande och gör jag det så kopplar jag bara bort aviseringssignalen. Men än så länge blir jag inte det och känner inte heller att jag måste titta hela tiden. Mitt liv irl är viktigare och det andra är bara en krydda när jag har lust.

Nu har jag en hel del uppgifter att skriva in i mitt dataprogram och sedan ska hundarna ut.

Hur behandlar man sina anställda?

Publicerat av
Svara

I dagens kvällspost läser jag att anställda fått sparken via mejl. Visst låter det horribelt? Men jag vet företag som är precis lika fega. När Tibnor skulle lägga ned i Malmö fockade man chefen först, eftersom han fått lönsamhet i företaget och var ett hot. Sedan sparkade man resten på ett väldigt fult sätt. Man samlade alla i matsalen och via en storbildstv talade vd:n om att företaget skulle läggas ned. Hur förbannat feg får en vd vara? Jag blir rent tvärarg när jag läser om sådana sätt. Att inte ens möta de anställda öga mot öga i sådana situationer gör att jag anser att den vd:n inte sitter på rätt plats. Jag är upprörd när jag läser om att personal får gå via mejl. Ännu fegare kan man väl inte bli. Fy skäms Veolia!

Jag anser att man som chef ska ha såpass mycket råg i ryggen att man kan ta smällar. Om situationen kommer till den situationen att man måste göra sig av med personal, bör man kunna möta dem och tala om varför. Att skicka mejl skulle få mig att se rött. Jag är glad att jag aldrig varit med om en sådan situation. Sedan avskedar man personal som skrivit skit om sin chef på t ex facebook. Vari ligger logiken?