Ingen större aktivitet hemma hos oss. Efter morgonens rastning och frukost, tog hundarna sovmorgon.
Jag har tagit hand om tvätten och gjort min yoga.
Får väl bädda sängen senare då. Nu blir det datajobb och en stund i biblioteket.
Ska rensa bort onödiga saker från hyllor och askar.
Det ser ut att bli en mulen dag efter att ha haft riktigt soligt igår.
Allt detta kaos som alla tycker det blivit efter att budgeten blivit nedröstad, kanske bara är bra. För mig känns det som att jag simmat runt i en tjock soppa en lång tid. Nu är den borta och alla måste tänka om på många plan. Det går inte att komma med gammal skåpmat för nu har svenska folket upptäckt att det måste till något starkare. Om något parti fortsätter i samma bana och endast klanka på sd istället för att tala om sina idéer, förlorar de valet. Vi väljare vill ha klara besked om vård, skola, invandring mm. Detta svammel som tidigare varit köper vi inte.
Jag försöker själv rensa ut gammalt med jämna mellanrum och det är befriande. Gamla tankar har inte plats i mitt liv, utan jag går framåt hela tiden. Det är inte så att jag är klar med allt, men i det närmaste så är jag det. Min ryggsäck börjar bli väldigt lätt att bära. Därför känner jag mig väldigt glad nuförtiden.
Strax ska moderaterna tillkännage sin nya partiledare. Det är väl inte speciellt spännade då de flesta tror sig veta vem det blir. Inte det bästa valet för det partiet enligt min mening. De är väl mer eller mindre tvungna att tillsätta någon då det snart är nyval. Inte något jobb jag skulle vilja ha.
Ha en fin tisdag!
För mig blev det en dag med rensning av rabatterna. Jag har njutit av att vara ute hela dagen och hundarna har hållit mig sällskap. Mannen snyggar upp dörren till trädgården och det är projekt vi har funderat på länge. Buskarna på fram sidan får vänta tills efter midsommar och även vår höga tujahäck. Nu kan vi ta det lugnt ett tag från både trädgårdsjobb och städning.
Tittade på dopet av vår nyaste lilla prinsessa och även om jag inte är en stor fantast av kyrkor, så tycker jag att valet av denna i Drottningholm var en fullträff. Den är liten och väldigt vacker. Hoppas de fick en god lunch efteråt. Vi ska grilla idag och jag sitter faktiskt hellre i mina hemmakläder i uterummet än på en lunch uppklädd till tänderna.
Man kan alltid vara säker på att efter en dipp i livet, så kommer en uppgång. Precis som i ekonomin. Det är aldrig helt svart genom hela livet om man nu inte vill ha det så. Alla har väl haft tuffa tider på olika plan och sedan har det plötsligt vänt en dag. Många har tyckt att jag alltid varit så stark och målmedveten. Sanningen är att den sida jag visar utåt inte alltid överensstämmer med insidan. Inte för att jag vill visa upp någon slags fasad, utan mer för att jag själv skulle orka har jag bitit ihop och fortsatt med livet. Det finns ingen stålman eller kvinna i verkliga livet som går helt oberörd av livets svängningar. Frågan är väl mer om hur man går vidare under en dipp.
När så kallade vänner sviker och de närmaste visar sig tänka på sig själva. Då känner man sig väldigt ensam och utlämnad. Kändisar väljer ofta att berätta för journalister hur illa behandlade de blivit. Inte sällan lämnar de ut dessa personer, kanske som hämnd eller endast för att de måste berätta för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många dagböcker jag skrivit och sedan rivit sönder. Mitt sätt att gå vidare efter en tuff tid. En dag kommer dessa människor finnas i någon av mina böcker, om än omskrivna till andra personer. Men visst vill jag att de ska känna igen sig och få sig en tankeställare. Jag vill inte hämnas utan vissa av dem kommer att passa så bra i alla historier jag vill berätta.
Man brukar säga att alla har en ryggsäck att bära. Jag har alltid varit noga med att rensa ur den och sedan fylla den med annat. Så min ryggsäck är bara tung under en viss tid. Vissa minnen finns alltid kvar om jag väljer att plocka fram dem. Men jag försöker oftast att välja de fina i det hemska. Som när min älskade bordercollie Ragnar blev påkörd och inte klarade sig. Mitt sista minne av honom är att han ligger under värmelampor och tittar på mig med ögon som säger att han älskar mig. Det är dessa ögon jag sparat i mitt minne av honom. På samma sätt gör jag med andra minnen som kanske inte var så trevliga. Min mammas bortgång på sjukhuset och hur jag höll hennes lilla hand i min. Så svag och liten var hon att hon inte orkade längre. Hur hon kramade min hand innan hon försvann. Det är hennes skratt jag minns och alla fina stunder vi fick ha.
Jag tycker att alla har rätt att välja vad man vill minnas och hur man vill spara dem.
Vi gick med i EU, vilket jag anser var rätt, men något verkar inte rätt inom EU. De flesta av oss trodde nog att reglerna skulle bli lika för alla länder som var medlemmar, med vissa undantag då. Bland annat trodde nog alla att arbetsvillkoren skulle förbättras för länder som haft det sämre. Facken såg nog här en möjlighet att samarbeta över gränserna och bli starkare. Det verkar inte alls blivit så eftersom de rikare medlemsländerna i princip utnyttjar arbetskraften från de fattigare. Jag anser att bl a svenska företag bör ta större ansvar för den arbetskraft de hyr in från andra länder. Men de tänker bara på sin egen vinst och att de slipper flytta företaget till lågprisländer. Nu kan de stanna i sitt eget land och ändå slippa betala avtalsenliga löner. Nu vill jag inte dra alla företag eller yrkesgrupper över en kam, utan det är vissa som utnyttjar detta faktum.
Det vore kanske dags att rensa upp i träsket och kräva av EU att något borde göras. Fast det är kanske omöjligt då för många tjänar bra på att anlita företag med utländsk arbetskraft, som inte kräver höga löner. Jag kräver inte att alla ska ha lika lön eller ett kommunistiskt samhälle, men man ska kunna leva på sin lön och inte bli utnyttjade av giriga företag.
Jag tror inte att det bara är jag som har dessa funderingar idag, utan fler som frågar sig vart vi är på väg. Det kan inte vara rätt att våra ungdomar går arbetslösa då företag anlitar billig arbetskraft från lågprisländer.
Läste i dagens aftonblad om hunden som blev skjuten av en bonde i dalarna. Den som sköt trodde att det var en varg och när jag ser bilden på hunden så syns det tydligt att det är en husky. Kanske en blandning men absolut inte en varg. Jag reagerar på hur okunniga vissa människor är som har vapen hemma och hur snabbt de tar till vapen. För det första hade hunden inte attackerat några djur och för det andra borde väl bonden stannat upp och verkligen sett efter om det verkligen var en varg.
Detta får mig att undra om det inte är dags att rensa upp bland de som äger ett vapen. Någon som inte kan skilja på en varg och en hund bör inte få ha ett vapen hemma. Vad skjuter han på nästa gång? Inte undra på att kor får sätta livet till under älgjakten. Jag blir riktigt rädd när jag får läsa om dessa jägare och är mer rädd att för dem än för att stöta på en varg i skogen. Det finns många hundraser som påminner om en varg och många hundägare som har långlina när de är ute i skogen. Sedan finns det raser som Saarlos wolfhou, som är en hund som korsats med varg för länge sedan. Törs dessa hundägare låta dem vistas ute i skogen? Tänk om en jägare dyker upp och skjuter hunden, då de tror att det är en varg?
Jag efterlyser bättre utbildning för jägare och att kunskapen ska höjas om hur vilda djur ser ut och beter sig. Bättre diciplin och hantering av vapnen är ett måste. Eller så får ingen ha sina vapen hemma utan de ska samlas ihop efter en jakt och förvaras på ett säkert ställe. Något måste i alla fall göras. Jag vill inte läsa om hur hundägare får sina hundar skjutna till döds eller att vargar skjuts utan att de utgjort ett hot mot någon djurägare.