Uppehåll i dag med

Varmare denna morgon och hundarna trivs ute i trädgården. Jag undrar bara lite hur man tänker ibland när man möter någon som kommer med fler än en hund.

Vet inte hur många gånger jag /vi mött hundägare som kommit mot oss på cykelbanan eller trottoaren, och bara gått rakt mot oss. Vi går med tre hundar, storlek större och tar upp hela vägen. Hur har man tänkt att kunna passera då? Vill man att ens lilla hund ska bli omringad av stora hundar som alla vill nosa på den och de är i princip överallt på hunden? Jag hade stigit x antal steg åt sidan och passerat på ett större avstånd. Precis som jag själv gör om det kommer någon med barnvagn och barn. Det kan bli för kärvänligt och mina hundar kan välta omkull ett barn.

Ja, jag blev lite irriterad i morse då detta hände. Stunden innan mötte vi en hundägare med en större hund. Hon stannade på ett bra avstånd, så vi kunde gå in på en sidoväg och därefter passerade hon raskt förbi. Varför fungerar det så bra med hundägare som har stora hundar och aldrig med de som har små? Jag vet men tänker inte skriva det här.

Istället har jag fotat den fina höstbukett jag fick av Mr J i fredags.

Annonser

Måndag igen

Upp tidigt och de tvåbenta tvingar ut oss. Jag blir så trött.

Nu tänker jag faktiskt sova ett par timmar till och vill inte bli störd.

Skönt när det är gjort/huspassare ordnad

Alla räkningar är betalda för denna månad och det är alltid en lättnad när det är gjort. Nu ska jag bara hjälpa pappsen att betala de få han har. Vi har gjort att de flesta dras på autogiro och nu är det endast två kvar att ordna så att de också kan dras direkt. En lättnad när man blir äldre att slippa tänka på datum och sådant för sina räkningar. Nu får han bara ett papper där det står hur mycket som är draget på hans konto. Hade gärna haft det så också, men eftersom jag har så ojämt med räkningar så fungerar det inte.

Nu kan vi koppla av tills nästa månad då det är dags igen.

Nästa lättnad är att vi fått en huspassare som ska bo här hemma när vi är borta. Alltid skönt att veta att huset inte står tomt. Trots att vi har larm, vill jag alltid ha någon boende här och innan det är ordnat är jag hirrig. Så nu kan jag pusta ut. Det enda jag oroar mig för nu är dessa vägpirater som härjar utefter vägarna. Men vi har tre stora hundar med oss och bara Unkas reser sig och visar sin ståtliga lekamen, bör det avskräcka vem som helst. Det enda obehagliga är att de verkar kasta sig ut framför bilarna och jag vill absolut inte vara med om att köra på en människa. Hur fruktansvärd han än är så vill jag inte orsaka någons död eller skada.

Värst vad många rädslor jag bär på för tillfället, fast två av de tre är ju fixade så nu är det bara den sista som är kvar. en som jag inte kan göra något åt tyvärr.

 

Fortfarande skakad

Jag var på kundbesök i Ystad idag och solen lyste så fint när jag åkte dit. När jag vände hemåt hade det börjat skymma och precis när jag passerat Svarte som ligger ett par kilometer utanför Ystad fick jag nästan hicka. Två stooora vildsvin kom springande över vägen ca 50 meter framför bilen. De var enorma och såg varken åt höger eller vänster utan rusade bara på. När de var några meter från vägen stannade båda och den största vände sig och tittade rakt på mig. Jag rös i hela kroppen och lättade på gasen ordentligt, även om det bara var 70 på den sträckan. Det jag var rädd för var att den skulle rusa rakt på bilen. Tror den vägde många ton. Detta var mitt första möte med ett livs levande vildsvin. Brrrr….

imagesCAOD5O4J

Jag kämpar på

Har väl fyllt i ca en tredjedel av affärsplanen nu och planerar vara klar i morgon. Men dessutom har jag traskat två rundor i regn med hundarna och därefter torkat dem torra. Som tur är har vi ingång i garaget som blivit en extra stor hall. Ingen bil ska in där inte. Torkskåpet är placerat där med hundarnas handdukar och en grön matta som suger upp en del vatten. Praktiskt att ha det så med stora hundar.

När jag sedan skulle köra iväg för att göra några ärenden åt min gamle far, så fungerade inte larmet i bilen. Hur jag än tryckte på manucken så fick jag inte bort larmet. Så tillslut lät jag larmet gå och placerade Unkas och mig själv i bilen. Där fick jag äntligen kontakt och kunde bryta det. Men nu kan jag inte larma på bilen. Så detta blir mannens problem när han kommer hem. Hoppas han klarar av att fixa det.

Nu är hundarna utfodrade och huset dammsugat. Puh, får fortsätta med affärsplanen i morgon då. Orkar inte mer just nu.